Friday 20 February 2009 photo 6/7
|
Här kommer lite gamla texter från lilla mej 29/9 08
Hon började tänka, minnas.
De säger att tiden läker alla sår. Visst de e ju ganska sant. Hon gråter inte varje dag efter honom, men han finns där som ett ärr. Tiden läker alla sår, men ibland blir det ett ärr.
Hon minns honom så väl. Hans blå ögon som djupa skogssjöar som de badade i och lät solen trorka deras kroppar.
Hans gyllenbruna hud som kännts så silkeslen under hennes fingertoppar.
Hans läppar. Så mjuka de varit när de hade snuddat hennes.
Hans lätta rörelse när han satte hennes hårslingan bakom hennes öra.
Läppar mot hennes kind. Hennes hand i hans.
Hon minns deras första träff. Hon minns rosen han gav henne.
Hon minns hans ord. Hon formar dom på sina läppar och viskar dom till vinden:
"Rosen är som kärleken. Den e vacker och underbar, men man får akta sig för taggarna"
Hon log och en tår föll ner för hennes kind.
"Mormor? Varför gråter du?"
Hon såg in i den lillas ögon.
"Jag tänker bara på morfar", svarade hon.
"Saknar du honom?"
Hon log, tog den lilla i handen och började gå ifrån kyrkogården.
"Varje dag", sa hon. "Varje dag..."
//Amanda*
Hon började tänka, minnas.
De säger att tiden läker alla sår. Visst de e ju ganska sant. Hon gråter inte varje dag efter honom, men han finns där som ett ärr. Tiden läker alla sår, men ibland blir det ett ärr.
Hon minns honom så väl. Hans blå ögon som djupa skogssjöar som de badade i och lät solen trorka deras kroppar.
Hans gyllenbruna hud som kännts så silkeslen under hennes fingertoppar.
Hans lätta rörelse när han satte hennes hårslingan bakom hennes öra.
Läppar mot hennes kind. Hennes hand i hans.
Hon minns deras första träff. Hon minns rosen han gav henne.
Hon minns hans ord. Hon formar dom på sina läppar och viskar dom till vinden:
"Rosen är som kärleken. Den e vacker och underbar, men man får akta sig för taggarna"
Hon log och en tår föll ner för hennes kind.
"Mormor? Varför gråter du?"
Hon såg in i den lillas ögon.
"Jag tänker bara på morfar", svarade hon.
"Saknar du honom?"
Hon log, tog den lilla i handen och började gå ifrån kyrkogården.
"Varje dag", sa hon. "Varje dag..."