January
Sunday 26 April 2009 photo 1/1
|
Idag har jag tänkt lite på Hjärtat.
Ibland känns mitt hjärta uttöjt, utspritt, i bitar, överallt. Jag ser mig själv stå på den lilla röda pricken Göteborg, långt upp på jordgloben. Jag står där och tittar på medan mitt hjärta blir till flera små hjärtan som studsar iväg till alla möjliga olika platser över världen där de har hjärtevänner. Jag ser helt förvirrad ut och vet inte vart jag ska rikta blicken. Ett litet hjärta är i Oregon, tre andra backpackar i Malaysia. Två små hjärtan finns i Fiji på en båt och några andra hjärtan är i Indien. Ett annat hjärta studsade ända ner till Colombia, medan några höll sig i Europa. Kanada, Kalifornien och Samoa har också blivit populära resmål för småhjärtan.
Men hjärtat jag hade från början är på något vis kvar hos mig, helt och intakt i bröstkorgen. De små hjärtan lever sina egna liv med sina hjärtevänner på alla de olika platserna, men om något händer drabbar det stora hjärtat. Alla de små hjärtan är i det stora hjärtat och det stora hjärtat är i alla de små hjärtan. Alla slår i takt. Det kan vara en dålig strategi att sprida ut hjärtat sådär. Man är utsatt och sårbar. Det är förvirrande, Hjärtat är överallt men ändå är det här, där jag är. Det är en egendomlig egenskap hjärtat har, att den inte alltid är där jag är även om det håller mig vid liv. Det kan lämnas kvar eller sväva bort i fantasi och drömmar, samtidigt som den pumpar runt blodet i min kropp, och bultar för min vardag. Men ibland vet man inte riktigt, vart Hjärtat är. Då får man tänka: vart var Hjärtat när du hade det sist?
Pappa: Du håller aldrig reda på dina grejer, du ska jämt springa fram och tillbaka minst fem gånger innan du kommer hemifrån på morgonen!
Jag: Men jag är för trött för att hålla reda på sånt!
Pappa: Men skaffa dig ett System. Ett ställe där du alltid har nycklarna, mobilen och plånboken...
Jag: Men jag HAR ett system. De är antingen i jackfickan av någon utav jackorna, eller i väskan, i någon utav väskorna, eller på skrivbordet, eller på nattduksbordet eller... Okej. Jag behöver ett system.
Och lite så är det kanske med Hjärtat. Varje morgon måste jag hitta plånboken, pengarna, mobilen och Hjärtat. Och det kan vara tidskrävande, uttröttande och göra ont att gå tillbaka till alla de ställen där jag kanske hade Hjärtat sist. Jag behöver Hjärtat här idag och nu, jag har inte tid att gå tillbaka i tiden eller resa runt jorden.
Ett System kanske vore bra, trots allt. Ett ställe där Hjärtat Alltid är, där jag kan hitta det varje morgon.
En slags hjärtebas. Dit man kan vända sig och hitta rätt direkt. Där är hjärtat. Och alla småhjärtan. Och alla hjärtevänner är också anslutna till basen, och den kan bland annat fungera som hjärtekommunikation. Alla Hjärtan kan vända sig till den när som helst, och få tillgång till det stora bashjärtat. Sårbarheten minskar, då man kan falla tillbaka på Bashjärtat, ett skyddsnät av hjärtan. Ett Hjärta större än mitt eget.
Eller tänk dig att någon går bredvid dig hela dagen. Denna någon bär på din plånbok, mobil och nycklar - och ditt Hjärta. Han har allt du behöver för dagen. Letar du efter Hjärtat finns det hos Honom. Denna någon går bredvid alla dina småhjärtan också, alla dina hjärtevänner. Han bär deras hjärtan också, om de vill. Hjärtevännernas Hjärtevän. Någon att lita på, som håller reda på alla platser du vart och vet var alla dina hjärtevänner är. Han bär ditt hjärta ut ur dörren och in i vardagen varje morgon, samtidigt som han bär alla hjärtevänners Hjärta varje dag i deras vardag. Det är mycket praktiskt, men också skönt att alla kan ha en gemensam vän - även om allt annat förändras.
Avståndet krymper, Milen blir färre.
Ibland känns mitt hjärta uttöjt, utspritt, i bitar, överallt. Jag ser mig själv stå på den lilla röda pricken Göteborg, långt upp på jordgloben. Jag står där och tittar på medan mitt hjärta blir till flera små hjärtan som studsar iväg till alla möjliga olika platser över världen där de har hjärtevänner. Jag ser helt förvirrad ut och vet inte vart jag ska rikta blicken. Ett litet hjärta är i Oregon, tre andra backpackar i Malaysia. Två små hjärtan finns i Fiji på en båt och några andra hjärtan är i Indien. Ett annat hjärta studsade ända ner till Colombia, medan några höll sig i Europa. Kanada, Kalifornien och Samoa har också blivit populära resmål för småhjärtan.
Men hjärtat jag hade från början är på något vis kvar hos mig, helt och intakt i bröstkorgen. De små hjärtan lever sina egna liv med sina hjärtevänner på alla de olika platserna, men om något händer drabbar det stora hjärtat. Alla de små hjärtan är i det stora hjärtat och det stora hjärtat är i alla de små hjärtan. Alla slår i takt. Det kan vara en dålig strategi att sprida ut hjärtat sådär. Man är utsatt och sårbar. Det är förvirrande, Hjärtat är överallt men ändå är det här, där jag är. Det är en egendomlig egenskap hjärtat har, att den inte alltid är där jag är även om det håller mig vid liv. Det kan lämnas kvar eller sväva bort i fantasi och drömmar, samtidigt som den pumpar runt blodet i min kropp, och bultar för min vardag. Men ibland vet man inte riktigt, vart Hjärtat är. Då får man tänka: vart var Hjärtat när du hade det sist?
Pappa: Du håller aldrig reda på dina grejer, du ska jämt springa fram och tillbaka minst fem gånger innan du kommer hemifrån på morgonen!
Jag: Men jag är för trött för att hålla reda på sånt!
Pappa: Men skaffa dig ett System. Ett ställe där du alltid har nycklarna, mobilen och plånboken...
Jag: Men jag HAR ett system. De är antingen i jackfickan av någon utav jackorna, eller i väskan, i någon utav väskorna, eller på skrivbordet, eller på nattduksbordet eller... Okej. Jag behöver ett system.
Och lite så är det kanske med Hjärtat. Varje morgon måste jag hitta plånboken, pengarna, mobilen och Hjärtat. Och det kan vara tidskrävande, uttröttande och göra ont att gå tillbaka till alla de ställen där jag kanske hade Hjärtat sist. Jag behöver Hjärtat här idag och nu, jag har inte tid att gå tillbaka i tiden eller resa runt jorden.
Ett System kanske vore bra, trots allt. Ett ställe där Hjärtat Alltid är, där jag kan hitta det varje morgon.
En slags hjärtebas. Dit man kan vända sig och hitta rätt direkt. Där är hjärtat. Och alla småhjärtan. Och alla hjärtevänner är också anslutna till basen, och den kan bland annat fungera som hjärtekommunikation. Alla Hjärtan kan vända sig till den när som helst, och få tillgång till det stora bashjärtat. Sårbarheten minskar, då man kan falla tillbaka på Bashjärtat, ett skyddsnät av hjärtan. Ett Hjärta större än mitt eget.
Eller tänk dig att någon går bredvid dig hela dagen. Denna någon bär på din plånbok, mobil och nycklar - och ditt Hjärta. Han har allt du behöver för dagen. Letar du efter Hjärtat finns det hos Honom. Denna någon går bredvid alla dina småhjärtan också, alla dina hjärtevänner. Han bär deras hjärtan också, om de vill. Hjärtevännernas Hjärtevän. Någon att lita på, som håller reda på alla platser du vart och vet var alla dina hjärtevänner är. Han bär ditt hjärta ut ur dörren och in i vardagen varje morgon, samtidigt som han bär alla hjärtevänners Hjärta varje dag i deras vardag. Det är mycket praktiskt, men också skönt att alla kan ha en gemensam vän - även om allt annat förändras.
Avståndet krymper, Milen blir färre.
Comment the photo
<br />
och va längesen de va ja såg dig jessica:)mår du bra?
Visst är det jobbigt att ha alla sina hjärtan utspridda över jordklotet... men tänk på han den killen som du jobbade med ett tag, som har växt upp i Hjällbo och har bott där hela sitt liv, han har alla sina Hjärtan i Hjällbo, tänk vad trångt det måste vara...! Det gör ont men tänk vilken förmån att få sitt hjärta brustet i tusen bitar! Så tänker jag idag iallfall... får se hur jag känner imorgon!
"The heart that breaks open can contain the whole universe." - Joanna Macy
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAM.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/amandakristin/360190724/
Visa toppen
Show footer