Friday 16 October 2009 photo 1/1
|
Idag blev jag så glad.
Hela dagen har varit rätt stressig, mest på grund av mattetentan om två veckor och hur jag hela tiden fastnar i ändlösa derivator. blaah. man vill strypa matteboken. Tur att man pluggar tillsammans med kompisar som får en att skratta hela tiden iallafall. Eller jag vet inte om de får mig att skratta, jag är lättskrattig. men iallafall, tog mig hem i regn och rusk (vädret har säkert spelat in på mitt jag-vill-ha-en-pappa-att-krama/slå-humör)
Öppnade mitt postfack. Där ligger minsann inte en månadsränta eller något annat deprimerande:utan en godisbox och världens mest uppmuntrande brev. Tack Gode Gud för Matilda!
Tänk att man kan vara till sådan uppmuntran fastän man knappt ses...
Skypade med anna igår, det var också skönt.
Ibland behöver man lyfta huvudet ovanför vattenytan, navigera sig, rensa snorkeln, och se hur långt från land man är, innan man dyker ner igen och beskådar korallreven (Luleå är i denna liknelsen under vattnet, för den som missade den klockrena symboliken). Det är skönt att minnas att livet handlar om så mycket mer och större grejer än vad som hände på festen i Lördags.. Tack gode Gud för det också.
Jag tror vi människor är skapade för så mycket mer spänning. Vi tror att Gud och livet i honom är tråkigt... Men det är ett krig. Något att leva för, slåss för. Något att satsa på, något att ta slut sig själv för och jobba sig glad för. Något att stå upp för, ett krig man själv har en del i och kan vinna med kärlek.
Något som alla egentligen längtar efter. Något som spelar roll. Som räknas. Som är meningsfullt.
Det är lätt att glömma.
Jag och Vanessa har kommit på en logga för Lukas (kristna skolföreningen här). Ja den kanske blir något kul och bra om något tag, det hoppas jag:)
Tack för mig. Nu ska jag spela innebandy...
Helgen blir en lugn sådan. Plugg. jappjapp priiima skinka
Hela dagen har varit rätt stressig, mest på grund av mattetentan om två veckor och hur jag hela tiden fastnar i ändlösa derivator. blaah. man vill strypa matteboken. Tur att man pluggar tillsammans med kompisar som får en att skratta hela tiden iallafall. Eller jag vet inte om de får mig att skratta, jag är lättskrattig. men iallafall, tog mig hem i regn och rusk (vädret har säkert spelat in på mitt jag-vill-ha-en-pappa-att-krama/slå-humör)
Öppnade mitt postfack. Där ligger minsann inte en månadsränta eller något annat deprimerande:utan en godisbox och världens mest uppmuntrande brev. Tack Gode Gud för Matilda!
Tänk att man kan vara till sådan uppmuntran fastän man knappt ses...
Skypade med anna igår, det var också skönt.
Ibland behöver man lyfta huvudet ovanför vattenytan, navigera sig, rensa snorkeln, och se hur långt från land man är, innan man dyker ner igen och beskådar korallreven (Luleå är i denna liknelsen under vattnet, för den som missade den klockrena symboliken). Det är skönt att minnas att livet handlar om så mycket mer och större grejer än vad som hände på festen i Lördags.. Tack gode Gud för det också.
Jag tror vi människor är skapade för så mycket mer spänning. Vi tror att Gud och livet i honom är tråkigt... Men det är ett krig. Något att leva för, slåss för. Något att satsa på, något att ta slut sig själv för och jobba sig glad för. Något att stå upp för, ett krig man själv har en del i och kan vinna med kärlek.
Något som alla egentligen längtar efter. Något som spelar roll. Som räknas. Som är meningsfullt.
Det är lätt att glömma.
Jag och Vanessa har kommit på en logga för Lukas (kristna skolföreningen här). Ja den kanske blir något kul och bra om något tag, det hoppas jag:)
Tack för mig. Nu ska jag spela innebandy...
Helgen blir en lugn sådan. Plugg. jappjapp priiima skinka