January
Sunday 8 November 2009 photo 4/4
|
mitt i kvällsmaten
bladidadadaaah. balabookatabo. singsingtingring. tjiggatjohgg. baah. kruckidullduh
Är det bara jag som ibland försöker komma på ljudkombinationer som ingen annan någonsin uttalat?
får ni aldrig känslan av att säga ett ljud som ingen sagt förut? Att komma på något helt nytt. Det är säkert ingen som har sagt de där ljuden i samma kombination som jag. Jag försöker tänka ut något som varken en grottmänniska, en britt på 1800talet eller eller en fijibo någonsin har kommit på att säga eller forma med sin mun. Ibland vill jag bara vara unik för en dag. Utmana mänsklighetens historia och mot alla odds göra något nytt med den mun som är likadan som miljontals andras mun. Bryta mot historiens upprepande. Skapa något alldeles nytt och eget och oförstört. För visst är allting nytt men egentligen, är det så nytt?
Facebook är ju nytt. Fast ändå inte. Bara ett nytt sätt att kommunicera. Kommunikation är inte nytt.
Iphone är nytt. Men egentligen inte. Det är ju bara den nya tamaguchin.
Klimathotet är nytt. Men egentligen inte. Det är ju bara ännu en sådan där tabbe som mänskligheten gör när vi blint sträcker oss efter egna mål.
Dagen är ny. Men fanns det inte en dag för 100 år sen som hade på pricken lika väderförhållanden?
Allt är ju ett evigt upprepande.
Förutom
korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang.
Också undrar jag... Tänk om någon, någonstans, någon gång, vid ett litet tillfälle har tänkt precis som jag och kommit på ett exakt likadant ljud. Och tänk om den personen tänkte som jag, tänk om jag inte är ensam? Tänk om det finns någon som är precis som jag i just precis detta nu? Tänk om. Och jag kommer aldrig få veta, men det gör inget. Att bara fantisera om en liten flicka på 1800-talet iklädd korsett och finklänning på en tråkig middag sitta och säga tyst för sig själv korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang, gör mig glad. Eller en grottmänniska som upptäcker sin muns funktioner och uttrycker ett grymtande korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang. Eller en bonde i Fiji som skördar i sin åker som viskar för sig sjäv korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang. Det får mig att le. Det är som ett band knutits mellan oss. Den människan och jag bär på en hemlighet. Vi har brutit mot historiens upprepande tillsammans.
Det var allt för mig. Dagens Tanke:)
bladidadadaaah. balabookatabo. singsingtingring. tjiggatjohgg. baah. kruckidullduh
Är det bara jag som ibland försöker komma på ljudkombinationer som ingen annan någonsin uttalat?
får ni aldrig känslan av att säga ett ljud som ingen sagt förut? Att komma på något helt nytt. Det är säkert ingen som har sagt de där ljuden i samma kombination som jag. Jag försöker tänka ut något som varken en grottmänniska, en britt på 1800talet eller eller en fijibo någonsin har kommit på att säga eller forma med sin mun. Ibland vill jag bara vara unik för en dag. Utmana mänsklighetens historia och mot alla odds göra något nytt med den mun som är likadan som miljontals andras mun. Bryta mot historiens upprepande. Skapa något alldeles nytt och eget och oförstört. För visst är allting nytt men egentligen, är det så nytt?
Facebook är ju nytt. Fast ändå inte. Bara ett nytt sätt att kommunicera. Kommunikation är inte nytt.
Iphone är nytt. Men egentligen inte. Det är ju bara den nya tamaguchin.
Klimathotet är nytt. Men egentligen inte. Det är ju bara ännu en sådan där tabbe som mänskligheten gör när vi blint sträcker oss efter egna mål.
Dagen är ny. Men fanns det inte en dag för 100 år sen som hade på pricken lika väderförhållanden?
Allt är ju ett evigt upprepande.
Förutom
korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang.
Också undrar jag... Tänk om någon, någonstans, någon gång, vid ett litet tillfälle har tänkt precis som jag och kommit på ett exakt likadant ljud. Och tänk om den personen tänkte som jag, tänk om jag inte är ensam? Tänk om det finns någon som är precis som jag i just precis detta nu? Tänk om. Och jag kommer aldrig få veta, men det gör inget. Att bara fantisera om en liten flicka på 1800-talet iklädd korsett och finklänning på en tråkig middag sitta och säga tyst för sig själv korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang, gör mig glad. Eller en grottmänniska som upptäcker sin muns funktioner och uttrycker ett grymtande korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang. Eller en bonde i Fiji som skördar i sin åker som viskar för sig sjäv korrkorrtichigagamamaTsiKatzuuuRangabang. Det får mig att le. Det är som ett band knutits mellan oss. Den människan och jag bär på en hemlighet. Vi har brutit mot historiens upprepande tillsammans.
Det var allt för mig. Dagens Tanke:)
Visa toppen
Show footer