January
Tuesday 24 November 2009 photo 1/1
|
thoughts as they come flying out my head, my ears, my eyes, my laughing mouth and tears
not settling until I slow down
take some time, to sort them out
to look at them and wonder where they come from
to give them value or look away
to gather the ones I like into my mind again, to think them again
settling down
Jag saknar: Gud i gemenskapen. Att bara kunna uttrycka sin tacksamhet till honom i en lift i Ruka när världen är skapad och vacker. Att spontant be högt för en uteliggare som ramlat ner för en trappa, när man går förbi. Att tacka Gud för maten. Att ha någon som förstår mina värderingar, som delar min längtan och mina rädslor. Längtan efter att få leva efter Guds ord, att få leva rent, Att få leva som Han vill, att ångra sig när man gjort fel.
Det saknar jag. Att uttrycka min längtan.
En mållös, hjälplös känsla infinner sig. Det är som att munnen öppnas men det jag hade tänkt säga försvinner in i mig eller bara upp till himmelen. Jag vill våga uttrycka min längtan och kärlek på Mitt sätt, ett naturligt sätt. Att inte bry mig om att situationen blir obekväm eller att de inte förstår. Min bön är att de kan se sanningen genom mina ögon. Eller iallafall förstå hur varje dag när jag vaknar ger jag mitt liv i Herrens händer, och att allt som händer den dagen vill jag ska ha med honom att göra.
Jag gillar: att få vara med dessa underbara människor, att få hänga i en Narniavärld med lustiga kreatur som egentligen är snötäckta träd. Att få åka bräda i 7 timmar på en dag. Att ramla och skrika att skratta. Att äta choklad i liften. Att basta i en trång bastu och rulla i snön på kvällen efter en powernap. Att springa runt bland stugorna och alla glada människor om kvällen. Att bara få vara. Att kunna göra en sån här resa en helg mitt i plugget.
thoughts as they come flying out my head, my ears, my eyes, my laughing mouth and tears
not settling until I slow down
take some time, to sort them out
to look at them and wonder where they come from
to give them value or look away
to gather the ones I like into my mind again, to think them again
settling down
Jag saknar: Gud i gemenskapen. Att bara kunna uttrycka sin tacksamhet till honom i en lift i Ruka när världen är skapad och vacker. Att spontant be högt för en uteliggare som ramlat ner för en trappa, när man går förbi. Att tacka Gud för maten. Att ha någon som förstår mina värderingar, som delar min längtan och mina rädslor. Längtan efter att få leva efter Guds ord, att få leva rent, Att få leva som Han vill, att ångra sig när man gjort fel.
Det saknar jag. Att uttrycka min längtan.
En mållös, hjälplös känsla infinner sig. Det är som att munnen öppnas men det jag hade tänkt säga försvinner in i mig eller bara upp till himmelen. Jag vill våga uttrycka min längtan och kärlek på Mitt sätt, ett naturligt sätt. Att inte bry mig om att situationen blir obekväm eller att de inte förstår. Min bön är att de kan se sanningen genom mina ögon. Eller iallafall förstå hur varje dag när jag vaknar ger jag mitt liv i Herrens händer, och att allt som händer den dagen vill jag ska ha med honom att göra.
Jag gillar: att få vara med dessa underbara människor, att få hänga i en Narniavärld med lustiga kreatur som egentligen är snötäckta träd. Att få åka bräda i 7 timmar på en dag. Att ramla och skrika att skratta. Att äta choklad i liften. Att basta i en trång bastu och rulla i snön på kvällen efter en powernap. Att springa runt bland stugorna och alla glada människor om kvällen. Att bara få vara. Att kunna göra en sån här resa en helg mitt i plugget.
Visa toppen
Show footer