January
Sunday 17 January 2010 photo 1/2
|
bildvalet: Den fula ankungen
ty vi lever som främlingar och gäster
att vara kristen kan liknas med att bo i ett land som inte är ens eget. att komma från en annan kultur, med andra normer och värderingar än vad som gäller i denna. vi lever i den här världen, som människor, vi är människor, vi mår som människor, vi är människor..
Ändå känner jag mig ibland som en gäst, en främling.
Som en flykting från ett krigsdrabbat land med en bakgrund en svensk skulle nicka eller skaka på huvudet åt, men aldrig riktigt greppa.
Våra ögon är riktade åt ett annat håll. Vi lever efter det vi inte ser men det vi tror. Våra upplevelser färgas av en tro om något större. Ja, tron på ett helt annat universum där en härlighet gått förlorad och där Gud längtar efter sin förlorade skapelse. Där det finns en tanke med livet och hur det skapades.
Jag skulle kunna kasta mitt hopp i uppsjön av besvikelser och krossad optimism. Jag skulle kunna ta den lätta vägen och kasta allt vad moral och värdering heter. Jag skulle kunna gå fram på knä, fastän jag har ben. Jag skulle kunna använda armbågarna fastän jag har händer. Jag skulle kunna blunda och fumla som om det vore mörkt. Jag skulle kunna ta ett steg tillbaka fastän jag kan springa flera framåt. Jag skulle kunna vara grå istället för röd. Jag skulle kunna vara tyst. Jag skulle kunna smälta in. Jag skulle kunna Veta Ingenting. Jag skulle kunna Vara Precis Vem Som Helst. Jag skulle kunna böja mig efter vinden. Jag skulle kunna gå med på Allt.
Men då skulle jag inte längra vara en Främling.
Jag skulle gå miste om Allt
För Sanningen är mitt hemland
främling och människa
.
ty vi lever som främlingar och gäster
att vara kristen kan liknas med att bo i ett land som inte är ens eget. att komma från en annan kultur, med andra normer och värderingar än vad som gäller i denna. vi lever i den här världen, som människor, vi är människor, vi mår som människor, vi är människor..
Ändå känner jag mig ibland som en gäst, en främling.
Som en flykting från ett krigsdrabbat land med en bakgrund en svensk skulle nicka eller skaka på huvudet åt, men aldrig riktigt greppa.
Våra ögon är riktade åt ett annat håll. Vi lever efter det vi inte ser men det vi tror. Våra upplevelser färgas av en tro om något större. Ja, tron på ett helt annat universum där en härlighet gått förlorad och där Gud längtar efter sin förlorade skapelse. Där det finns en tanke med livet och hur det skapades.
Jag skulle kunna kasta mitt hopp i uppsjön av besvikelser och krossad optimism. Jag skulle kunna ta den lätta vägen och kasta allt vad moral och värdering heter. Jag skulle kunna gå fram på knä, fastän jag har ben. Jag skulle kunna använda armbågarna fastän jag har händer. Jag skulle kunna blunda och fumla som om det vore mörkt. Jag skulle kunna ta ett steg tillbaka fastän jag kan springa flera framåt. Jag skulle kunna vara grå istället för röd. Jag skulle kunna vara tyst. Jag skulle kunna smälta in. Jag skulle kunna Veta Ingenting. Jag skulle kunna Vara Precis Vem Som Helst. Jag skulle kunna böja mig efter vinden. Jag skulle kunna gå med på Allt.
Men då skulle jag inte längra vara en Främling.
Jag skulle gå miste om Allt
För Sanningen är mitt hemland
främling och människa
.
Visa toppen
Show footer