Carambola

Försat gången jag såg dig var du en liten tanig treåring som inte ens ville komma fram och hälsa.

Så mycket jobb jag lagt ner..Timmar, dagar och månader. Mycket svett och tårar, för en så stor personlighet det har man sällan träffat och det lär väl drjöa innan det händer igen..

Ångesten, hur kunde jag släppa dig?Det var ju vi, vi tillsammans. Sammankopplade till en enda enhet med en oerhörd styrka och snabbhet. Men det var kanske bäst så, för oss båda. Att komma vidare. Det är som mormor säger:livet handlar om möten. Man möter en massa spännande, trevliga och interessanta personligheter på sin väg genom livet. Carambola har verkligen varit en sådan. Du har givit mig så mycket glädje, men även lärt mig så oerhört mycket, även om jag fått kämpa. Och förhoppningsvis har kanske även jag lärt dig en heldel.

Så nu är det alltså tid att skiljas. Gå olika vägar och möta nya utmanimgar. Och vem vet, kanske korsars våra vägar igen längre fram i livet.

Mn en sak som jag säkert vet är att jag aldrig någonsin kommer att glömma dig. Och när det känns svårt kan jag tänka på alla vår fina stunder vi haft tillsammans.

 Älskade Carambola<3 Finns i mitt hjärta 4 - ever