Det känns som om man inte är sig själv ibland, att man bara kan förendras av en känsla av en oro. En oro av att man kanske inte blir som alla andra. Och man måste ibland också acceptera att alla kankse inte gillar en lika mycet som någona annan. Men man försöker ju alltid att vara sig själv. Men det är alltid jobbigt fall man har träffa sin dröm kille och värkligen älskar honom, och inte får samma tillbaka och om man får det är man överlycklig så att det till och med kan bli för mycket ibland. Och om man har sådär liksom bra kompisar och så tar man med en annan kompis till dom så tycker de mer om kompisen du tog med än dig. Då känner man sig ganska utanför, och går där i från. Och när föreldrarna alltid har uppmärksamheten på sitt syskon, och man bara inte orkar mer och går ut ett tag och kommer hem några timmar senare ocg det säger: Hej, har du varit ute? De märker inte äns när man har varit borta...

Annons

The photo has no tags

June 2010