tyst och obemärkt ledsen trevade jag efter känslan som förstörde och förstärkte. utan att riktigt komma till insikt eller gräva särskilt djupt i rädsla för att obemärksamheten skulle byta skepnad till något som resulterar i gråa ögon. kanske jag spikade ett staket mellan oss för stunden. men korten las i en pyramid på bordet och striden och skratten för alkoholem gjorde sig plötsligt väl påmind och slog ut det stackars sinne som redan gick i cirklar, och det spelade nu längre ingen roll hur djupt jag satt spiken i detta staket.jag minns ej mer för stunden, men inte gör det mig någonting att inte minnas det kalla toalettgolvet. och inte heller spelar det mig någon roll att synen försvann när jag motvilligt höll huvudet över det då städade porslinet. och där i fredagsruset högg det mig hårt, de där känslorna som spruckit upp i mig i obemärksamheten. jag är glad att du inte kommer förstå mina rader och jag är glad att du inte såg det gråa ögonen som elakt skapade floder i laken dit jag snällt blev förd. jag sa allting, när jag där någonstans fick mitt medvetande tillbaka. de bruna ögonen höll sig vakna och vackert lyssnade de och förstod där vi låg i gråt och rus. jag sa nog allt om mig till dig för honom. jag sa allting om den blommiga klänningen och gummistövlarna. det blev timmar av vishet när lägenheten tömts på folket som sökte lyckan i baren denna kväll. det var bara vi och det blev aldrig riktigt tyst. meningar lappades ihop av följande snavande och snubblande fraser och ingenting förblev osagt. och där min vän, där släppte jag taget. det blev ett rakt hej då. och med lars winnerbäcks väl uttryckta kom änglar, tilldelar jag nu de något omformulerade orden till dig. för det hjärta som en gång blev ditt på nå vis, ja det fryser nu sakta till is. tänk och svammel 6/3

Annons

Bilden saknar taggar

maj 2009