Sunday 3 May 2009 photo 1/1
|
självborttappande
nu när vi tänkt för mycket och drömt en del. tänkt om och tänkt förbi, har molnen hunnit hopat sig som dun mellan oss och solen. som om någon medvedet sänker ljuset för att ge oss en chans att se oss själva där vi är ur ett nytt persperktiv. någonstans kämpar vi alla fördjäves för att nå det konkreta. vi irrar på gator som trampats av tusen, setts av fler och hörts av få, för att hitta en yta att stjäla och ha som ens egen. vi klagar över huvudvärken som borrat sig genom våra ihåliga skallar. det är inte mitt fel! inte? vi pressar oss genom situationer som stärker oss direkt, men sänker oss med ens. vi bär lappar för ögonen för att bara behöva se saker i ljuset när himlen visar sig naken, och sedan ha någon annan att skylla för huvudvärken. men nu är himlen beklädd i rosa och röda längder. du har hittat din plats bland tusen, där på gatan som du letat. men här står du nu nästan helt förundrad. varför ha en plats bland tusen? det är konstigt att vi behöver så mycket som ett moln för kunna se oss som oss själva. du tar en nypa luft istället för en panodil
nu när vi tänkt för mycket och drömt en del. tänkt om och tänkt förbi, har molnen hunnit hopat sig som dun mellan oss och solen. som om någon medvedet sänker ljuset för att ge oss en chans att se oss själva där vi är ur ett nytt persperktiv. någonstans kämpar vi alla fördjäves för att nå det konkreta. vi irrar på gator som trampats av tusen, setts av fler och hörts av få, för att hitta en yta att stjäla och ha som ens egen. vi klagar över huvudvärken som borrat sig genom våra ihåliga skallar. det är inte mitt fel! inte? vi pressar oss genom situationer som stärker oss direkt, men sänker oss med ens. vi bär lappar för ögonen för att bara behöva se saker i ljuset när himlen visar sig naken, och sedan ha någon annan att skylla för huvudvärken. men nu är himlen beklädd i rosa och röda längder. du har hittat din plats bland tusen, där på gatan som du letat. men här står du nu nästan helt förundrad. varför ha en plats bland tusen? det är konstigt att vi behöver så mycket som ett moln för kunna se oss som oss själva. du tar en nypa luft istället för en panodil