April
Friday 15 May 2009 photo 1/1
|
"vilket vi alla tänkt"
jag är av en otroligt bra anledning nära dig, där du finns. det är på ett fint ställe, lite vatten eller lite träd, jag ändrar mig jämt. ingenting är förbestämt och vi båda kommer att bli överraskade. jag tror att jag sitter i gräset. jo, jag sitter i gräset. det är ett sånt lagom högt gräs så jag är lite gömd, det luktar gott och jag får inga gräsfläckar. av någon otroligt bra anledning måste du gå fram till mig. du vet inte att jag sitter där och jag vet inte att du kommer. vi blir förvånade båda två och hinner inte tänka alls. hade vi vetat hade vi förmodligen gått åt var sitt håll. båda får varsitt fånigt uppoppande leende, ett sådant man får när man egentligen är fantastiskt glad, något nervös och överrumplad på samma gång. det blir på något vis ett snabbt hej, kanske inte rakt ut. men det uppfattas. av min bra anledning måste jag skynda mig ifrån stunden och platsen. och det är av en väldigt bra anledning som vanligt, så klart. vi tänker att hej då skulle bli allt för platt, men närmre vågar vi inte gå, båda håller med i den tanken, det behövs lixom mer än ett slumpmässigt möte för att förtydliga allt det här. vi vill helst titta efter varandra men rådnar istället. vi säger ingenting
jag är av en otroligt bra anledning nära dig, där du finns. det är på ett fint ställe, lite vatten eller lite träd, jag ändrar mig jämt. ingenting är förbestämt och vi båda kommer att bli överraskade. jag tror att jag sitter i gräset. jo, jag sitter i gräset. det är ett sånt lagom högt gräs så jag är lite gömd, det luktar gott och jag får inga gräsfläckar. av någon otroligt bra anledning måste du gå fram till mig. du vet inte att jag sitter där och jag vet inte att du kommer. vi blir förvånade båda två och hinner inte tänka alls. hade vi vetat hade vi förmodligen gått åt var sitt håll. båda får varsitt fånigt uppoppande leende, ett sådant man får när man egentligen är fantastiskt glad, något nervös och överrumplad på samma gång. det blir på något vis ett snabbt hej, kanske inte rakt ut. men det uppfattas. av min bra anledning måste jag skynda mig ifrån stunden och platsen. och det är av en väldigt bra anledning som vanligt, så klart. vi tänker att hej då skulle bli allt för platt, men närmre vågar vi inte gå, båda håller med i den tanken, det behövs lixom mer än ett slumpmässigt möte för att förtydliga allt det här. vi vill helst titta efter varandra men rådnar istället. vi säger ingenting
Visa toppen
Show footer