March
Friday 18 December 2009 photo 1/1
|
Dagens tankestorm i ordmurar.
hyckleri,hyckleri,hyckleri,det är ett jävla hyckleri. (om jag viskar så kanske men bara kanske ingen hör.) hyckleri.hyckleri. om jag fick börja om så skulle jag börja nu, vrida tillbaks klockan och ställa allt tillrätta. limma ihop bitarna och tejpa igen den hemlighet jag skriker ut i panik fast viskningarna som kommer fram är orden jag bildar av tankar, jord och lite men bara lite lera. Hyckleri. allt handlar om hyckleri. ett - två - tre. svälj skiten och le. Barbie och Ken. Vem gjorde henne till den plastiga, ihåliga förebilden?
Ingen frågade Barbie om hon ville ha Ken och ingen frågade Ken om han ville ha Barbie.
Ingen frågade mig om jag ville leva med mig själv. Jag fick aldrig den rätt jag så gärna vill ha, jag fick aldrig välja mina föräldrar (läs pappa). Jag fick inte heller rätten att äga min egen kropp, min kropp, min men det är hyckleri.
När jag tassar över golvet, genom rummen och ut, vidare bort tänker jag att världen kanske inte är så ond ändå, att människorna där ute kanske är lika matade med hyckleri som jag?
En tugga och tre klunkar till, låtsas le. Alltid le. Aldrig sluta. Hyckleri.
En vän sa till mig en gång "du är söt även när du inte ler Elin" och dom orden, dessa fina ord behåller jag inom mig, ibland plockar jag fram dem och smakar på dess innebörd. Men jag stoppar snabbt undan dom... rädd att någon ska ta dem ifrån mig.
Men jag tänker aldrig sluta le eftersom leendet är min nyckel.
Samma vän sa till mig "det märks när du ler på riktigt och inte", jag minns hur jag stirrade på henne. Minns hur jag flackade undan med blicken. Rädd. Naken. Så brutalt naken men sanningen smekte min kind.
Eftersom en del kan jag inte lura med ett fejkat leende... och det är dom jag behåller.
Inte hyckleri. Det får stå för er.
Jag behåller orden som är sanna.
Resten ger jag till er.
hyckleri,hyckleri,hyckleri,det är ett jävla hyckleri. (om jag viskar så kanske men bara kanske ingen hör.) hyckleri.hyckleri. om jag fick börja om så skulle jag börja nu, vrida tillbaks klockan och ställa allt tillrätta. limma ihop bitarna och tejpa igen den hemlighet jag skriker ut i panik fast viskningarna som kommer fram är orden jag bildar av tankar, jord och lite men bara lite lera. Hyckleri. allt handlar om hyckleri. ett - två - tre. svälj skiten och le. Barbie och Ken. Vem gjorde henne till den plastiga, ihåliga förebilden?
Ingen frågade Barbie om hon ville ha Ken och ingen frågade Ken om han ville ha Barbie.
Ingen frågade mig om jag ville leva med mig själv. Jag fick aldrig den rätt jag så gärna vill ha, jag fick aldrig välja mina föräldrar (läs pappa). Jag fick inte heller rätten att äga min egen kropp, min kropp, min men det är hyckleri.
När jag tassar över golvet, genom rummen och ut, vidare bort tänker jag att världen kanske inte är så ond ändå, att människorna där ute kanske är lika matade med hyckleri som jag?
En tugga och tre klunkar till, låtsas le. Alltid le. Aldrig sluta. Hyckleri.
En vän sa till mig en gång "du är söt även när du inte ler Elin" och dom orden, dessa fina ord behåller jag inom mig, ibland plockar jag fram dem och smakar på dess innebörd. Men jag stoppar snabbt undan dom... rädd att någon ska ta dem ifrån mig.
Men jag tänker aldrig sluta le eftersom leendet är min nyckel.
Samma vän sa till mig "det märks när du ler på riktigt och inte", jag minns hur jag stirrade på henne. Minns hur jag flackade undan med blicken. Rädd. Naken. Så brutalt naken men sanningen smekte min kind.
Eftersom en del kan jag inte lura med ett fejkat leende... och det är dom jag behåller.
Inte hyckleri. Det får stå för er.
Jag behåller orden som är sanna.
Resten ger jag till er.
Directlink:
http://dayviews.com/analogic/431485548/
Visa toppen
Show footer