July
Monday 9 March 2009 photo 1/1
|
Jag trodde inte att någon kunde komma upp i Adams klass i att såra. Men det här tog nästan priset..
Mamma och Johan kom hem i lördags.
Det första de gör är att skälla på oss, för att där luktade tydligen sopor, eftersom att den jävla påsen alltid ramlar åt sidan, så det hade tydligen kommit utanför, vilket jag och Ida inte märkt. Ida hade tillomed bytt ofta, bara för att det inte skulle lukta.
Vad bra man mår då.
Jag sitter uppe vid datorn ganska länge på nätterna. Klockan fyra (När jag var påväg att stänga av) kommer mamma (Som går upp bara för att säga till mig om hon ser att lampan utanför vår dörr är tänd) och säger till mig att gå och lägga mig. Jag går väl fan och lägger mig när jag vill, det är helg?
Jag mår skit, mumlar om att "Jag måste vara uppe tills jag är säker på att jag däckar typ direkt, annars ligger jag och gråter i ungefär en timme." Mammas svar är "Varför?" i en jävligt okänslig ton, inte en sån mjuk ton för att försöka trösta, utan en ton som säger att jag är en idiot. "För jag mår skit?" vad tror hon? Jag var så jävla sur på henne, går upp mitt i natten, bara för att klaga på mig, när jag har haft världens jävligaste vecka. Så det bara slank ur mig, jag var ju redan en idiot. "Fattar du att jag har varit såhär nära på att svälja alla mina tabletter?". Igen det där jävla varför. För att jag mår skit? Varför annars? Nej, för att det är kul såklart. Och mitt i natten orkar jag inte ta det med henne. Så jag bara går därifrån.
Morgonen igår blev ett rent jävla helvete. Jag ville inte gå in, men bestämde mig för att iallafall äta frukost. Men jag tänkte inte prata med henne. Men med min tur så står ju hon i köket när jag kommer in. Säger "Hej" som om ingenting har hänt. Men jag tänker inte prata med henne.
Det slutar med att vi står och skriker på varandra. Hon frågar varför jag hotar henne med sånt. Jag skriker tillbaka att "jag hotar inte, jag är ärlig". Jag har ljugit för de hur länge som helst, för jag visste egentligen att det skulle bli såhär. Hon säger ungefär att jag är "en idiot som ska in på psyket", det är så det lät i mina öron. Säger att det är mitt fel att jag mår dåligt.
Vad jag ville var att hon kanske skulle försöka trösta mig? Istället börjar hon skrika på mig. Kul. Får mig verkligen att må bättre.
Så jag går ut, låser in mig på mitt rum. Där satt jag hela dagen igår. Vägrade komma ut. Efter en stund kom Johan ut och skulle trösta mig. Står utanför och pratade med mig. När jag sa något fel hör jag mamma i bakrunden som börjar skrika på mig igen, så Johan får lugna ner henne.
Till sist går de därifrån. Äntligen. Sen efter en stund kommer Johan ut igen. Gör te, säger att vi kan sätta oss och prata. Nu var det iallafall bara han därute. Men tro fan inte att jag tänker släppa in honom. Han fick sitta där utanför min dörr. Till sist gav han också upp iallafall. Så jag gick och la mig, sov i några timmar. Sen ringde det. Det var pappa som ringde. Jag trodde först att mamma hade ringt och snackat med honom, sagt åt honom att prata med mig, så jag blev skitsur på honom, frågade om mamma hade ringt honom. Han blev jätte förvirrad och sa att han ringde från Thailand, han är fortfarande där nere tydligen. Jag berättade för honom vilken jävla idiot mamma är. Han försökte iallafall trösta mig. Sen frågade han om jag ville att han skulle köpa hem någonting. Först sa jag nej, men sen kom jag på att jag ville ha pocky. Är så himla dyrt här hemma. Så han sa att han skulle köpa det. Kanske YanYan också, det är gott. Fick prata med Carina också, de hade tydligen köpt en tröja till mig, nu ville hon köpa typ converse eller något, frågade vilken storlek jag hade, vilken färg jag vill ha osv.
Lovade pappa att jag skulle ringa Susanne idag. Får se om jag orkar... Jag är inte säker.
Igår åt jag två mackor, med smör. Inget mer. Jag är hungrig, borde kanske gå upp och äta. Mamma har iallafall åkt till jobbet.
Fan på det här.
Det första de gör är att skälla på oss, för att där luktade tydligen sopor, eftersom att den jävla påsen alltid ramlar åt sidan, så det hade tydligen kommit utanför, vilket jag och Ida inte märkt. Ida hade tillomed bytt ofta, bara för att det inte skulle lukta.
Vad bra man mår då.
Jag sitter uppe vid datorn ganska länge på nätterna. Klockan fyra (När jag var påväg att stänga av) kommer mamma (Som går upp bara för att säga till mig om hon ser att lampan utanför vår dörr är tänd) och säger till mig att gå och lägga mig. Jag går väl fan och lägger mig när jag vill, det är helg?
Jag mår skit, mumlar om att "Jag måste vara uppe tills jag är säker på att jag däckar typ direkt, annars ligger jag och gråter i ungefär en timme." Mammas svar är "Varför?" i en jävligt okänslig ton, inte en sån mjuk ton för att försöka trösta, utan en ton som säger att jag är en idiot. "För jag mår skit?" vad tror hon? Jag var så jävla sur på henne, går upp mitt i natten, bara för att klaga på mig, när jag har haft världens jävligaste vecka. Så det bara slank ur mig, jag var ju redan en idiot. "Fattar du att jag har varit såhär nära på att svälja alla mina tabletter?". Igen det där jävla varför. För att jag mår skit? Varför annars? Nej, för att det är kul såklart. Och mitt i natten orkar jag inte ta det med henne. Så jag bara går därifrån.
Det slutar med att vi står och skriker på varandra. Hon frågar varför jag hotar henne med sånt. Jag skriker tillbaka att "jag hotar inte, jag är ärlig". Jag har ljugit för de hur länge som helst, för jag visste egentligen att det skulle bli såhär. Hon säger ungefär att jag är "en idiot som ska in på psyket", det är så det lät i mina öron. Säger att det är mitt fel att jag mår dåligt.
Vad jag ville var att hon kanske skulle försöka trösta mig? Istället börjar hon skrika på mig. Kul. Får mig verkligen att må bättre.
Så jag går ut, låser in mig på mitt rum. Där satt jag hela dagen igår. Vägrade komma ut. Efter en stund kom Johan ut och skulle trösta mig. Står utanför och pratade med mig. När jag sa något fel hör jag mamma i bakrunden som börjar skrika på mig igen, så Johan får lugna ner henne.
Till sist går de därifrån. Äntligen. Sen efter en stund kommer Johan ut igen. Gör te, säger att vi kan sätta oss och prata. Nu var det iallafall bara han därute. Men tro fan inte att jag tänker släppa in honom. Han fick sitta där utanför min dörr. Till sist gav han också upp iallafall. Så jag gick och la mig, sov i några timmar. Sen ringde det. Det var pappa som ringde. Jag trodde först att mamma hade ringt och snackat med honom, sagt åt honom att prata med mig, så jag blev skitsur på honom, frågade om mamma hade ringt honom. Han blev jätte förvirrad och sa att han ringde från Thailand, han är fortfarande där nere tydligen. Jag berättade för honom vilken jävla idiot mamma är. Han försökte iallafall trösta mig. Sen frågade han om jag ville att han skulle köpa hem någonting. Först sa jag nej, men sen kom jag på att jag ville ha pocky. Är så himla dyrt här hemma. Så han sa att han skulle köpa det. Kanske YanYan också, det är gott. Fick prata med Carina också, de hade tydligen köpt en tröja till mig, nu ville hon köpa typ converse eller något, frågade vilken storlek jag hade, vilken färg jag vill ha osv.
Lovade pappa att jag skulle ringa Susanne idag. Får se om jag orkar... Jag är inte säker.
Igår åt jag två mackor, med smör. Inget mer. Jag är hungrig, borde kanske gå upp och äta. Mamma har iallafall åkt till jobbet.
Fan på det här.
Comment the photo
Hon kunde hanterat situationen bättre. Hon behövde inte slänga en massa skit på mig, hota mig med att jag inte får bo själv ute i det andra huset osv.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anarande/341020207/
Visa toppen
Show footer