July
Friday 31 July 2009 photo 1/14
|
Har börjat skriva på Anthonys bakgrundshistoria, känner mig grymt duktig. 8D Trodde aldrig jag skulle komma igång. ^^'' Och förlåt för det dåliga skrivandet, inte riktigt min starkaste sida så att säga, bear with it. ^^''
Ändrade skiten~ ^^''
Anthony gick med långa steg över skolgården. Han tittade sig omkring, det fanns inte en person på hela skolgården. Inte ens under de få träd som stod vid den lilla gräsplätten skolan hade att erbjuda. Han förde blicken till den stora skolbyggnaden i rött tegel, och sökte efter den enorma klockan som befann sig ovanför den enorma, maffiga entrén. Klockan var halv tio, det förklarade varför ingen var här, lektionerna hade börjat för en halvtimma sedan. Han orkade faktiskt inte bry sig, han var alltid sen. Det hade liksom börjat bli en vana. Speciellt på torsdagar, lill-lördag var till för att firas, kosta vad det kosta ville. Och i det här fallet hade det kostat en halvtimmas lektioner och en Iprén. Iprénen hade lindrat hans baksmälla lite grann i alla fall tänkte han när han tog trappan upp till ingången och öppnade den massiva trädörren som ledde in till skolan. Han skola gillade att överdriva, allt skulle se tjusigt och lyxigt ut. De fick gärna leka snobbar för honom, bara de lät honom vara. Och det här var faktiskt enda skolan där de faktiskt lät honom vara. Han mindes knappt längre hur många skolor han blivit utkickad ifrån för att han inte skött sig. Men här gav de upp efter första veckan och lät honom tålas. Lärarna valde att ignorera honom när han kom försent, ställde honom inga frågor under lektionerna och låtsades helt enkelt att han medverkade så de kunde godkänna honom. De var för mån om sitt goda rykte för att inte göra så.
Eleverna nöjde sig dessutom med att snacka bakom ryggen på honom, så några slagsmål hamnade han inte heller i. I tidigare skolor hände det titt som tätt att de som inte gillade honom helt enkelt kände för att ta honom bakom skolan och hota honom. Det slutade alltid med en sjukhusvisit för dem och avstängning för honom. Men här var eleverna duktiga och ambitiösa, de sysslade inte med slagsmål, vilket var tur för honom. De tyckte dock att han var konstig, precis som alla andra och de som inte tyckte han var konstig var helt enkelt rädda för honom, av förklarliga anledningar. Det gick rykten om honom i halva stan kändes det som. Det fanns en hel drös med tjejer som hängde efter honom dock, hur fan de nu tänkte. Men det var inte många som vågade prata med honom och när de väl gjorde det kunde han ju inte låta bli att jävlas. Hur kunde man inte göra det liksom? Om det kommer fram en snygg brud och försiktigt försöker bjuda ut en så är ju det naturliga att säga ja och kasta bort henne dagen efter, eller hur? För vem vill bli ihop med någon som knappt vågar stå upp för sig själv? Inte han. Den dagen det kommer fram en tjej som inte stammande frågar om han vill gå ut med henne, utan faktiskt är intresserad av något annat än hans utseende, då har det fan hänt något med världen.
Anthony tog vänster så fort han kommit innanför dörren och gick genom de långa, tomma korridorerna mot sitt skåp. Undra om han hade fått några nya trevliga meddelanden i sitt skåp? Han svängde in i korridoren där hans skåp befann sig, ställde sig framför sitt skåp, öppnade och möttes som vanligt av fem-sex lappar. Han suckade, det var visserligen bättre än att hamna i slagsmål hela tiden, men små anonyma lappar låg ju inte högst upp på mogenhetetsnivån. Vad ville de idag då? Han skummade igenom lapparna lite snabbt, det gamla vanliga. Lappar som berättade för honom att han var ett jävla äckel, att han inte hörde hemma här och att han skulle ge fan i tjejerna på skolan. Han gav ju fan i brudarna på skolan, det var de som inte kunde låta honom vara. Och då fick de faktiskt skylla sig själva om de ansåg att han playade allihopa. Han plockade ur matteboken, stängde skåpet och stegade iväg mot klassrummet, på vägen passade han på att slänga lapparna i närmsta papperskorg.
Det är så långt jag kommit hittils, jag är inte ens i närheten av att vara klar. Men, säg gärna vad ni tycker hittills och så. :3
Eleverna nöjde sig dessutom med att snacka bakom ryggen på honom, så några slagsmål hamnade han inte heller i. I tidigare skolor hände det titt som tätt att de som inte gillade honom helt enkelt kände för att ta honom bakom skolan och hota honom. Det slutade alltid med en sjukhusvisit för dem och avstängning för honom. Men här var eleverna duktiga och ambitiösa, de sysslade inte med slagsmål, vilket var tur för honom. De tyckte dock att han var konstig, precis som alla andra och de som inte tyckte han var konstig var helt enkelt rädda för honom, av förklarliga anledningar. Det gick rykten om honom i halva stan kändes det som. Det fanns en hel drös med tjejer som hängde efter honom dock, hur fan de nu tänkte. Men det var inte många som vågade prata med honom och när de väl gjorde det kunde han ju inte låta bli att jävlas. Hur kunde man inte göra det liksom? Om det kommer fram en snygg brud och försiktigt försöker bjuda ut en så är ju det naturliga att säga ja och kasta bort henne dagen efter, eller hur? För vem vill bli ihop med någon som knappt vågar stå upp för sig själv? Inte han. Den dagen det kommer fram en tjej som inte stammande frågar om han vill gå ut med henne, utan faktiskt är intresserad av något annat än hans utseende, då har det fan hänt något med världen.
Anthony tog vänster så fort han kommit innanför dörren och gick genom de långa, tomma korridorerna mot sitt skåp. Undra om han hade fått några nya trevliga meddelanden i sitt skåp? Han svängde in i korridoren där hans skåp befann sig, ställde sig framför sitt skåp, öppnade och möttes som vanligt av fem-sex lappar. Han suckade, det var visserligen bättre än att hamna i slagsmål hela tiden, men små anonyma lappar låg ju inte högst upp på mogenhetetsnivån. Vad ville de idag då? Han skummade igenom lapparna lite snabbt, det gamla vanliga. Lappar som berättade för honom att han var ett jävla äckel, att han inte hörde hemma här och att han skulle ge fan i tjejerna på skolan. Han gav ju fan i brudarna på skolan, det var de som inte kunde låta honom vara. Och då fick de faktiskt skylla sig själva om de ansåg att han playade allihopa. Han plockade ur matteboken, stängde skåpet och stegade iväg mot klassrummet, på vägen passade han på att slänga lapparna i närmsta papperskorg.
RMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERME
RMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMER!!!! x3
Det där va grymt bra skrivet :3
fortsätt så! :D <3
det är sånt här jag vill bevaka folk för, talang! :>
bra jobbat! ^-^
<br />
Och tack så jättemkt. :D
48 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anarchydolls/382921143/
Visa toppen
Show footer