July
Friday 31 July 2009 photo 3/14
|
Jag känner mig lite som om jag skriver en följetong eller något... xDD Men det ÄR ju så kul... ^^'' Är uppe i 4 A4-sidor nu... Heh... Läste någonstans att en bok bör ligga på minst 100, och ärligt talat. Om jag fortsätter såhär kommer det fan bli en. xDD Jag måste liksom komma hela vägen till NUm när han är 22. Och det här utspelar sig när han är 17... ^^''
Del 1http://anarchydolls.bilddagboken.se/p/show.html?id=382921143&directlink=1
Del 2http://anarchydolls.bilddagboken.se/p/show.html?id=383372324&directlink=1
Efter en kort promenad ledde Mary in honom på ett litet fik, han hade inte sett det tidigare. Förmodligen eftersom det låg lite avsides, på en liten gränd. Han tittade sig runt, i fönstren hängde små spetsgardiner och fönsterbrädorna var överfyllda med pelargoner. Han förde blicken vidare till väggarna, blommiga tapeter fyllda med tavlor föreställandes brittiska landskapsvyer. Lokalen var väldigt liten lade han märke till, inte mer än fem-sex bord, alla runda med små rutiga dukar. Fiket var mysigt, om än inte riktigt hans stil. En liten klocka hade klämtat när de klev in och nu klev en äldre, smått överviktig dam ut till disken. Pittoreskt, det fanns inget annat ord för det hela. Han kände isg aningen obekväm i situationen, det här var inte det stället han normalt skulle gå till, han var mer för att dra och ta en öl någonstans eller eventuellt köpa en kaffe på starbucks och sätta sig i någon park och pimlpa kaffe och cigaretter. Han såg sig om efter en askkopp. Bortom synhåll. Det här skulle bli svårt, inget rökande instängd i ett alltför pittoreskt fik. Mary lade märke till hans misstänksamma min. "Oroa dig inte, det är lugnt och skönt här, och kvinnan försvinner så fort man har beställt, så man får vara ifred." viskade hon till honom. "Askkopp är det bara att fråga om." Lade hon till med ett leende. Hon hade förstått att det var därför han just sett sig om. Han andades ut lättat efter nyheten men förstod fortfarande inte varför de inte kunde ha gått till ett mer normalt fik, han hade inget emot mycket folk...
Mary beställde två koppar svart kaffe och försökte bjuda Anthony på en gräddbakelse, som han bestämt tackade nej till. Det var inget för honom, kaffe fick duga. De satte sig i en hörna långt bort från disken och när de hörde damen lämna disken och stänga dörren in till köket efter sig började de prata. "Varför kunde vi inte gå till ett normalt fik? Jag har inget emot att det är mycket folk..." frågade Anthony missnöjt. Mary log "Jag ville vara ensam med dig..." Anthony skruvade besvärat på sig, inbillade han sig bara, eller flörtade hon med honom? Han umgicks ju normalt sett inte med tjejer, så han hade svårt för att märka sådant... Han skakade bort tanken och bytte ämne, Mary pratade glatt på och hans misstankar flög snabbt iväg när han började tänka på annat.
Flera timmar hade gått när de till slut klev ut ur dörren till det lilla fiket, tiden hade bara flugit iväg. Det blev lätt så när han var med Mary konstaterade Anthony. Hon var så lätt att prata med, och man hade alltid kul. Solen hade redan börjat gå ner, men Anthony ville inte riktigt hem än. Han tittade på Mary, som med stängda ögon njöt av solens sista strålar. Hennes långa ögonfransar fladdrade till innan hon öppnade ögonen, han hajjade till. Han hade inte märkt hur nära han kommit, han stod alldeles framför henne, med ansiktet böjt mot henne. Han tog ett snabbt steg bakåt och tittade åt ett annat håll. Vad höll han på med egentligen? Hade han inget vett kvar eller? Det verkade inte så, så fort Mary var i närheten försvann allt. När han tittade tillbaka tog Mary ett snabbt steg framåt, ställde sig på tå och rufsade om hans korta spretiga hår ”Hörru! Vad är det med dig egentligen?” Hon log. ”Kom igen, ska vi ta en promenad? Jag känner inte för att dra hem riktigt än.” Anthony nickade och vände bort huvudet för att dölja sina rodnande kinder. Vad fan var det för fel på honom? Han betedde sig som en mes. Jävligt irriterande. Han vände tillbaka ansiktet mot Mary som genast fattade hans hand för andra gången idag. Hon drog iväg med honom bort ur gränden, men nu höll hon handen lite mjukare och var lite närmare. Han kunde inte ha inbillat sig. Hon flörtade definitivt med honom.
Mary beställde två koppar svart kaffe och försökte bjuda Anthony på en gräddbakelse, som han bestämt tackade nej till. Det var inget för honom, kaffe fick duga. De satte sig i en hörna långt bort från disken och när de hörde damen lämna disken och stänga dörren in till köket efter sig började de prata. "Varför kunde vi inte gå till ett normalt fik? Jag har inget emot att det är mycket folk..." frågade Anthony missnöjt. Mary log "Jag ville vara ensam med dig..." Anthony skruvade besvärat på sig, inbillade han sig bara, eller flörtade hon med honom? Han umgicks ju normalt sett inte med tjejer, så han hade svårt för att märka sådant... Han skakade bort tanken och bytte ämne, Mary pratade glatt på och hans misstankar flög snabbt iväg när han började tänka på annat.
Flera timmar hade gått när de till slut klev ut ur dörren till det lilla fiket, tiden hade bara flugit iväg. Det blev lätt så när han var med Mary konstaterade Anthony. Hon var så lätt att prata med, och man hade alltid kul. Solen hade redan börjat gå ner, men Anthony ville inte riktigt hem än. Han tittade på Mary, som med stängda ögon njöt av solens sista strålar. Hennes långa ögonfransar fladdrade till innan hon öppnade ögonen, han hajjade till. Han hade inte märkt hur nära han kommit, han stod alldeles framför henne, med ansiktet böjt mot henne. Han tog ett snabbt steg bakåt och tittade åt ett annat håll. Vad höll han på med egentligen? Hade han inget vett kvar eller? Det verkade inte så, så fort Mary var i närheten försvann allt. När han tittade tillbaka tog Mary ett snabbt steg framåt, ställde sig på tå och rufsade om hans korta spretiga hår ”Hörru! Vad är det med dig egentligen?” Hon log. ”Kom igen, ska vi ta en promenad? Jag känner inte för att dra hem riktigt än.” Anthony nickade och vände bort huvudet för att dölja sina rodnande kinder. Vad fan var det för fel på honom? Han betedde sig som en mes. Jävligt irriterande. Han vände tillbaka ansiktet mot Mary som genast fattade hans hand för andra gången idag. Hon drog iväg med honom bort ur gränden, men nu höll hon handen lite mjukare och var lite närmare. Han kunde inte ha inbillat sig. Hon flörtade definitivt med honom.
<br />
Och Anthonys är också lång så... När man väl kommer igång spelar det ändå ingen roll. :3
<br />
Det är ju grymt kul så. :3
(E:*hoppa runt* Så jävla bra, skriv mer!!)
<br />
Nej, jag beställer de på nätet. :3
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anarchydolls/383775036/
Visa toppen
Show footer