Friday 9 October 2009 photo 1/2
|
SNABBSKRIVEN DEL 11
Mina händer var smått svettiga , spänningen i rummet steg för varje minut som gick och Mr tanners kroppspråk gjorde inte saken bättre. Hans stela nervösa steg omkring mig fick mitt hjärta att slå snabbare, och hans uttryckslösa ögon fick mig att känna obehag.
Mr Tanner tog ett par steg bakåt.
-Kim har inga föräldrar i Norge.
-Inte har han dåligt med pengar heller , båda hans föräldrar är en av de rikaste jag vet faktiskt, men bortsett från deras son är det hederliga ärliga människor.
De bor i Grekland, om det intresserar , fint ställe det, men ja, som sagt finns det inga brister på pengar. Har aldrig funnits och de kommer aldrig att ha det heller.
Att Kim ljugit om det mesta, hade jag räknat med, men inte såhär mycket, Jag hade ju pratat med hans mamma i telefon? Men nu började jag tvivla.
Jag sänkte axlarna lite , jag var spänd i varenda en muskel, och min rygg gjorde mer ont än tidigare. Jag kände hur alla smärtor plötsligt högg till inom mig.
-Men jag har ju pratat med hans mamma i telefon? Jag har till och med skickat vy-kort?
Mr Tanner stod fortfarande kvar där han hade stannat tidigare, och inte rörde han sig det minsta då han besvarade min fråga heller.
-"Ja, det kan varit lite svårt, jag menar..." Mr tanner log ett litet leende i tankarna och såg på mig igen.
-Hon är nämligen totalt döv.
Jag föll bara längre och längre ner i sängen. Allt dethär knäckte mig, men på något mystiskt vis gjorde det mig även starkare. Nu ville jag ännu mer få fast den falska jäveln till människa.
Men samtidigt var jag rädd, allt som han sagt har varit lögner, hur kunde jag lita på något längre? alla saker jag berättat för honom var dessutom i fara. Allt mellan oss låg i sanden färdigt att plocka upp, och jag kunde egentligen inte göra något för att täcka det.
Jag svarade honom inte. Jag bara satt där i sängen stirrandes ut i luften.
Mr Tanner harklade sig.
- Jag vet att all information är omtumlande, men allt som du vet är väldigt viktig information för oss, du kan göra skillnad vet du.
Han tog ett steg närmare, Minns du något speciellt? berättade han vart han skulle ta vägen? Sa han vad han var ute efter? Eller är han bara våldsam pågrund av dej? , Sa han något vi borde veta överhuvudtaget under brottshändelsen?
Jag grep tag om madrassen under mig, för att inte flyga på honom.
Hans attityd och påflugenhet gjorde mig vansinnig, om jag skulle vetat något skulle jag ändå inte berättat det, för då skulle alla falska papper jag hade också komma fram, och de fick inte hända.
- Jag skulle väl för helvete berättat om jag visste någonting? Jag vet ingenting , försvinn härifrån!
Mamma kom in rusandes, "- Älskling , är allt okej? "
Jag såg in i Mr Tanners känslolösa grå ögon och svarade.
" Ja det är det, Och Mr tanner skulle nyss gå, var det inte så? "
Han flyttade mungipan längre bak och tittade på Mamma.
- Det var precis det jag skulle , jag antar att vi får höras igen, Mrs Berg.
Han kastade en snabb blick mot mig och jag nickade.
"-Då ska jag inte längre störa." Mr Tanner tog tag i handtaget och var utanför rummet inom ett par sekunder.
Dörren stängdes i en smäll.
Mamma kom och kramade om mig.
"-Är allt okej?". Jag såg henne i ögonen och log.
-"allting är bra .." Även om ja var en bra lögnare, tror jag att mamma genomskådade mig.
Mamma log tillbaka,
-"Läkarna säger du kan gå , vill du sitta hos Jonathan? Jag har redan frågat om det är okej."
Mamma såg på mig i hopp om att det skulle göra mina sorgsna ögon gladare.
Och det gjorde det.
Jag nickade bara och gjorde ett försök att sitta upp, det gick rätt bra, och snart stod jag där på två ben gåendes mot Jonathans rum.
Mina händer var smått svettiga , spänningen i rummet steg för varje minut som gick och Mr tanners kroppspråk gjorde inte saken bättre. Hans stela nervösa steg omkring mig fick mitt hjärta att slå snabbare, och hans uttryckslösa ögon fick mig att känna obehag.
Mr Tanner tog ett par steg bakåt.
-Kim har inga föräldrar i Norge.
-Inte har han dåligt med pengar heller , båda hans föräldrar är en av de rikaste jag vet faktiskt, men bortsett från deras son är det hederliga ärliga människor.
De bor i Grekland, om det intresserar , fint ställe det, men ja, som sagt finns det inga brister på pengar. Har aldrig funnits och de kommer aldrig att ha det heller.
Att Kim ljugit om det mesta, hade jag räknat med, men inte såhär mycket, Jag hade ju pratat med hans mamma i telefon? Men nu började jag tvivla.
Jag sänkte axlarna lite , jag var spänd i varenda en muskel, och min rygg gjorde mer ont än tidigare. Jag kände hur alla smärtor plötsligt högg till inom mig.
-Men jag har ju pratat med hans mamma i telefon? Jag har till och med skickat vy-kort?
Mr Tanner stod fortfarande kvar där han hade stannat tidigare, och inte rörde han sig det minsta då han besvarade min fråga heller.
-"Ja, det kan varit lite svårt, jag menar..." Mr tanner log ett litet leende i tankarna och såg på mig igen.
-Hon är nämligen totalt döv.
Jag föll bara längre och längre ner i sängen. Allt dethär knäckte mig, men på något mystiskt vis gjorde det mig även starkare. Nu ville jag ännu mer få fast den falska jäveln till människa.
Men samtidigt var jag rädd, allt som han sagt har varit lögner, hur kunde jag lita på något längre? alla saker jag berättat för honom var dessutom i fara. Allt mellan oss låg i sanden färdigt att plocka upp, och jag kunde egentligen inte göra något för att täcka det.
Jag svarade honom inte. Jag bara satt där i sängen stirrandes ut i luften.
Mr Tanner harklade sig.
- Jag vet att all information är omtumlande, men allt som du vet är väldigt viktig information för oss, du kan göra skillnad vet du.
Han tog ett steg närmare, Minns du något speciellt? berättade han vart han skulle ta vägen? Sa han vad han var ute efter? Eller är han bara våldsam pågrund av dej? , Sa han något vi borde veta överhuvudtaget under brottshändelsen?
Jag grep tag om madrassen under mig, för att inte flyga på honom.
Hans attityd och påflugenhet gjorde mig vansinnig, om jag skulle vetat något skulle jag ändå inte berättat det, för då skulle alla falska papper jag hade också komma fram, och de fick inte hända.
- Jag skulle väl för helvete berättat om jag visste någonting? Jag vet ingenting , försvinn härifrån!
Mamma kom in rusandes, "- Älskling , är allt okej? "
Jag såg in i Mr Tanners känslolösa grå ögon och svarade.
" Ja det är det, Och Mr tanner skulle nyss gå, var det inte så? "
Han flyttade mungipan längre bak och tittade på Mamma.
- Det var precis det jag skulle , jag antar att vi får höras igen, Mrs Berg.
Han kastade en snabb blick mot mig och jag nickade.
"-Då ska jag inte längre störa." Mr Tanner tog tag i handtaget och var utanför rummet inom ett par sekunder.
Dörren stängdes i en smäll.
Mamma kom och kramade om mig.
-"allting är bra .." Även om ja var en bra lögnare, tror jag att mamma genomskådade mig.
Mamma log tillbaka,
-"Läkarna säger du kan gå , vill du sitta hos Jonathan? Jag har redan frågat om det är okej."
Mamma såg på mig i hopp om att det skulle göra mina sorgsna ögon gladare.
Och det gjorde det.
Jag nickade bara och gjorde ett försök att sitta upp, det gick rätt bra, och snart stod jag där på två ben gåendes mot Jonathans rum.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/415648485/