Thursday 29 October 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
en liten DEL 16
Först trodde jag att jag hade drömt alltihop, sen märkte jag att platsen brevid mig fortfarande var varm. Jag ryckte till, Kim låg inte längre bredvid mig. Jag visste de,t han hade stuckit! Han låtsades alltihop! Hur kunde jag trott honom? Jag dro på mig ett linne och gick mot köket, konstigt nog dofatde det kaffe omkring mig, men jag ödslade inte detumer tid åt att tänka på det.
Köket var tomt. Det enda som antydde på att någon varit där var kaffekokaren som droppade sakta.
Solen sken över hustaken så det bländade mig genom fönstret, Ibland var det faktiskt rätt vackert att bo högst upp.
På köksbordet låg en liten lapp skriven med en prydlig handstil som tydligt var Kims och jag kunde enkelt läsa vad det stod.
" Då du läser dethär har du troligen vaknat före jag hunnit tillbaka, är på gymmet , hemma vid kl 8, satte på kaffet åt dig, puss"
Jag kunde inte tro mina ögon.Den jäveln hade inte alls stuckit, utan var påväg tillbaka. Han hade inte tagit något eller rest sin väg...
Smycket låg också kvar, Mycket vackrare än vad ja mindes, och den blå Diamanten gnistrade så otroligt vackert i solljuset.
Hela situationen gjorde mig yr och jag började må riktigt illa, så jag tillbringade min morgon i badrummet tills Kim kom tillbaka.
Först hörde jag bara nycklar som klingade , sedan öppnades ytterdörren.
-" Hej ja är här nu.."
jag hörde hur han tog av sig skorna och gick några steg frammåt, sen såg ja honom tittade in i badrummet.
"-Men lilla gumman är du sjuk?"
Kims mörka ögon var stora och oroade, jag såg att han inte låtsades, jag kände det, starkt.
-" Jag måste ätit något opassande igår" svarade jag med en svag viskning. Antagligen hade jag fått maginfluenssa av nån på pubben, den var endå inte verst hygienisk.
Jag kände mig svag och mitt hår kändes tungt på mitt huvud. Kim slätade en lock bort från mitt ansikte och satte den bakom mitt öra.
"-Kom här. du behöver vila " Han kysste min panna och bar mig mot soffan samtidigt som han satte på tvn.
Han lyfte mig med sina starka armar som om jag inte vägde någonting, han såg inte änns ansträngd ut, utan han log ett litet leende samtidigt som han försökte vara så försiktig som möjligt.
Han höll mig fortfarande i sin famn då vi satt i soffan, i ett tryggt grepp och han sletade mig ömt över pannan. Jag orkade inte hålla ögona öppna så jag blundade och lutade mej mot hans bröstkorg.
"- Ska inte du jobba ? frågade jag samtidigt som jag drog filten tätare som Kim lagt över mig.
"-Inte idag , du är viktigare"
Först trodde jag att jag hade drömt alltihop, sen märkte jag att platsen brevid mig fortfarande var varm. Jag ryckte till, Kim låg inte längre bredvid mig. Jag visste de,t han hade stuckit! Han låtsades alltihop! Hur kunde jag trott honom? Jag dro på mig ett linne och gick mot köket, konstigt nog dofatde det kaffe omkring mig, men jag ödslade inte detumer tid åt att tänka på det.
Köket var tomt. Det enda som antydde på att någon varit där var kaffekokaren som droppade sakta.
Solen sken över hustaken så det bländade mig genom fönstret, Ibland var det faktiskt rätt vackert att bo högst upp.
På köksbordet låg en liten lapp skriven med en prydlig handstil som tydligt var Kims och jag kunde enkelt läsa vad det stod.
" Då du läser dethär har du troligen vaknat före jag hunnit tillbaka, är på gymmet , hemma vid kl 8, satte på kaffet åt dig, puss"
Jag kunde inte tro mina ögon.Den jäveln hade inte alls stuckit, utan var påväg tillbaka. Han hade inte tagit något eller rest sin väg...
Smycket låg också kvar, Mycket vackrare än vad ja mindes, och den blå Diamanten gnistrade så otroligt vackert i solljuset.
Hela situationen gjorde mig yr och jag började må riktigt illa, så jag tillbringade min morgon i badrummet tills Kim kom tillbaka.
Först hörde jag bara nycklar som klingade , sedan öppnades ytterdörren.
-" Hej ja är här nu.."
jag hörde hur han tog av sig skorna och gick några steg frammåt, sen såg ja honom tittade in i badrummet.
"-Men lilla gumman är du sjuk?"
Kims mörka ögon var stora och oroade, jag såg att han inte låtsades, jag kände det, starkt.
-" Jag måste ätit något opassande igår" svarade jag med en svag viskning. Antagligen hade jag fått maginfluenssa av nån på pubben, den var endå inte verst hygienisk.
Jag kände mig svag och mitt hår kändes tungt på mitt huvud. Kim slätade en lock bort från mitt ansikte och satte den bakom mitt öra.
"-Kom här. du behöver vila " Han kysste min panna och bar mig mot soffan samtidigt som han satte på tvn.
Han lyfte mig med sina starka armar som om jag inte vägde någonting, han såg inte änns ansträngd ut, utan han log ett litet leende samtidigt som han försökte vara så försiktig som möjligt.
Han höll mig fortfarande i sin famn då vi satt i soffan, i ett tryggt grepp och han sletade mig ömt över pannan. Jag orkade inte hålla ögona öppna så jag blundade och lutade mej mot hans bröstkorg.
"- Ska inte du jobba ? frågade jag samtidigt som jag drog filten tätare som Kim lagt över mig.
"-Inte idag , du är viktigare"
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/420335879/