April
Saturday 14 November 2009 photo 1/4
|
DEL 21
Daniels gröna ögon glittrade av ljuset från lysrören i taket och han log fortfarande, även om han bara bara imellanåt sneglade åt mitt håll då jag stod och valde blandsaftssort.
"-Värst vad du har svårt att bestämma dig då?" Mummlade han samtidigt som han kom och ryckte åt sig en röd flaska från hyllan framför mig. Jag vände mig om såg honom lunka fridfult mot kassorna vänd med ansiktet mot mig, sedan vände han sig om.
Jag viste egentligen inte vad jag tänkte utan jag bara handlade efter känsla, nånting innom mig bara sa att jag skulle be honom vänta , att jag skulle prata med honom mera. Jag orkade inte vara ordentlig och ansvarsfull längre, att vara lite små tokig var männskligt. Han kanske skulle tycka att jag var knäpp men vad förlorade jag på det? Min chans var här och nu varför tog jag den bara inte.
Hela jag bara skrek åt mig att göra något åt saken , magkännslan sa att han var annorlunda, vad väntade jag på?
"Vill du ta en kaffe?" skrek jag sådär halvhögt genom hyllorna och väntade på att han skulle vända sig om och säga något.
Istället stannade han bara till och stod så ett tag. Det måste ha varit det mest pinsamma minuterna i mitt liv, jag var så röd i ansiktet att jag skulle kunnat smälta in bland tomaterna hur lätt som helst. Det var jag säker på.
Han vände sig långsamt om och log ett ännu större leende än tidigare.
"-Visst, Okej, om du bjuder"
Jag bet mig i underläppen. Shit han svarade jo. Nu skulle det bli av då altså, på ett kafé om ca 10 minuter. jag och en fullständig främling som hette Daniel.
Jag fattade inte vart min hjärna hade tagit semester, men jag tog min korg och gick mot kassorna jag också, ställde mig bredvid honom och nickade.
"-Visst okej, Vi säger så" .
Daniels gröna ögon glittrade av ljuset från lysrören i taket och han log fortfarande, även om han bara bara imellanåt sneglade åt mitt håll då jag stod och valde blandsaftssort.
"-Värst vad du har svårt att bestämma dig då?" Mummlade han samtidigt som han kom och ryckte åt sig en röd flaska från hyllan framför mig. Jag vände mig om såg honom lunka fridfult mot kassorna vänd med ansiktet mot mig, sedan vände han sig om.
Jag viste egentligen inte vad jag tänkte utan jag bara handlade efter känsla, nånting innom mig bara sa att jag skulle be honom vänta , att jag skulle prata med honom mera. Jag orkade inte vara ordentlig och ansvarsfull längre, att vara lite små tokig var männskligt. Han kanske skulle tycka att jag var knäpp men vad förlorade jag på det? Min chans var här och nu varför tog jag den bara inte.
Hela jag bara skrek åt mig att göra något åt saken , magkännslan sa att han var annorlunda, vad väntade jag på?
"Vill du ta en kaffe?" skrek jag sådär halvhögt genom hyllorna och väntade på att han skulle vända sig om och säga något.
Istället stannade han bara till och stod så ett tag. Det måste ha varit det mest pinsamma minuterna i mitt liv, jag var så röd i ansiktet att jag skulle kunnat smälta in bland tomaterna hur lätt som helst. Det var jag säker på.
Han vände sig långsamt om och log ett ännu större leende än tidigare.
"-Visst, Okej, om du bjuder"
Jag bet mig i underläppen. Shit han svarade jo. Nu skulle det bli av då altså, på ett kafé om ca 10 minuter. jag och en fullständig främling som hette Daniel.
Jag fattade inte vart min hjärna hade tagit semester, men jag tog min korg och gick mot kassorna jag också, ställde mig bredvid honom och nickade.
"-Visst okej, Vi säger så" .
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/424041055/
Visa toppen
Show footer