April
Saturday 21 November 2009 photo 1/1
|
DEL 23
Då vi säkert suttit där i nästan 2 timmar skrattat så jag nästan glömt omvärlden, kollade Daniel på sin armklocka och gjorde en besvärad grimas.
"- Redan fyra" Han rynkade ögonbrynen och såg sedan på mig.
"- Jag borde nog gå nu,"
Han viste inte hur jag skulle reagera. Hans ansikte var osäkert och han trodde säkert jag skulle falla ihop och be honom stanna.
"- Nej gör det du, jag borde gå hem jag med! "
Han såg oförstående på mig och nickade långsamt.
"-Trevligt att träffas, Emelie."
"-Trevligt att träffa dig med Daniel" Svarade jag och sträckte fram handen.
Han tog den och skakade långsamt. Värst vad fina vi var av oss då.
Sedan stod vi där ute på gatan mot varandra med miner som egentligen inte sa någonting. Det måste sett rätt knäppt ut.
"-Jag bor åt dethär hållet så, ja går däråt .. " Sa Daniel efter en stund då han vickat huvudet bakåt och pekat me ena handen mot husen han hade bakom sig.
Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt , han såg så hjälplös ut, som om han väntat sig att jag skulle följa efter honom, men endå försökte spela stor och cool för att inte verka alldeles för ensam.
"-Ja, jag bor åt andra hållet " svarade jag medan jag försökte se så oberörd ut som möjligt, då jag pekade på vägen bakom mig.
Han såg besviken ut, och ryckte på axlarna.
"- Well , bye then"
"- japp, hejdå .. " Vi började båda gå långsamt bakåt och vände oss om ungefär samtidigt, han lite före mig.
Då vi hade typ en sträcka på 50 meter mellan oss, vände jag mig om igen och ropade efter honom.
"- Ses vi imorgon igen ? "
Han vände sig om och hans ansikte bar ett riktigt stort leende.
"-Visst, samma ställe? "
"-Okej , kl 4 ? " jag log tillbaka mot honom och kunde inte tygla lyckan innom mig.
"-Visst, gokväll då Emelie" Han log och vände sig sedan om och fortsatte gå mot sig.
"-Gokväll Daniel" viskade jag och fortsatte gå jag också.
Då vi säkert suttit där i nästan 2 timmar skrattat så jag nästan glömt omvärlden, kollade Daniel på sin armklocka och gjorde en besvärad grimas.
"- Redan fyra" Han rynkade ögonbrynen och såg sedan på mig.
"- Jag borde nog gå nu,"
Han viste inte hur jag skulle reagera. Hans ansikte var osäkert och han trodde säkert jag skulle falla ihop och be honom stanna.
"- Nej gör det du, jag borde gå hem jag med! "
Han såg oförstående på mig och nickade långsamt.
"-Trevligt att träffas, Emelie."
"-Trevligt att träffa dig med Daniel" Svarade jag och sträckte fram handen.
Han tog den och skakade långsamt. Värst vad fina vi var av oss då.
Sedan stod vi där ute på gatan mot varandra med miner som egentligen inte sa någonting. Det måste sett rätt knäppt ut.
"-Jag bor åt dethär hållet så, ja går däråt .. " Sa Daniel efter en stund då han vickat huvudet bakåt och pekat me ena handen mot husen han hade bakom sig.
Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt , han såg så hjälplös ut, som om han väntat sig att jag skulle följa efter honom, men endå försökte spela stor och cool för att inte verka alldeles för ensam.
"-Ja, jag bor åt andra hållet " svarade jag medan jag försökte se så oberörd ut som möjligt, då jag pekade på vägen bakom mig.
Han såg besviken ut, och ryckte på axlarna.
"- Well , bye then"
"- japp, hejdå .. " Vi började båda gå långsamt bakåt och vände oss om ungefär samtidigt, han lite före mig.
Då vi hade typ en sträcka på 50 meter mellan oss, vände jag mig om igen och ropade efter honom.
"- Ses vi imorgon igen ? "
Han vände sig om och hans ansikte bar ett riktigt stort leende.
"-Visst, samma ställe? "
"-Okej , kl 4 ? " jag log tillbaka mot honom och kunde inte tygla lyckan innom mig.
"-Visst, gokväll då Emelie" Han log och vände sig sedan om och fortsatte gå mot sig.
"-Gokväll Daniel" viskade jag och fortsatte gå jag också.
Comment the photo
kan inte vänta på nästa, denhär delan var så underbar :)
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ancientsecrets/425649075/
Visa toppen
Show footer