Del 29

Att än en gång väckas av varma solstrålar genom ett par persienner kändes ganska så fånigt. Sedan skrämde det mig. Var i helvete var jag någonstans? Med ett ryck satte jag mig upp i sängen jag låg i och såg av en ren reflex på platsen bredvid mig. Där sov Daniel lugnt och stilla och hade inte vaknat av mina snabba rörelser . Kanske lika bra det så slapp han se mig i tillfällig panik. Efter ett tag insåg jag att jag låg i Daniels säng, hemma hos honom, inlindad i ett stort vitt fluffigt täcke. Mitt hår var löst utsläppt över mina axlar och jag såg att Daniel inte hade någon skjorta på sig. Hans hår var rufsigt och jag lyckades se att han hade pussmärken av ett läppstift på flera ställen på halsen. Vad hade hänt natten före egentligen? Jag ansträngde mig så hårt för att minnas totalt utan framgång, vilket gjorde mig orolig. Alla minnen gled ihop i varandra och jag kunde egentligen inte tyda något av det jag mindes. Det mesta var bara ett svart mörker med några små luckor här och där. Daniel sträckte på sig och såg på mig med lugna lyckliga ögon vilket skrämde mig ännu mer."– Godmorgon". Viskade han och väntade på att jag skulle svara. Min första reaktion var att skrika, inte hade jag väl legat med honom. Inte hade jag väl det?
"- Daniel, jag vet inte hur jag skall säga det här..." Jag tittade på honom och önskade av hela mitt hjärta att jag inte skulle såra honom. Jag måste ju berätta att jag inte menat att ligga med honom, att jag inte kände så för honom som det verkade. Att jag inte hade sådana känslor för honom.
Även om jag nu, om sanningen ska fram, har det, Hade jag varit full igår och han också. Han menade knappast det i vilket fall som helst, så lika bra att få det utträtt. Jag menar, varför skulle han velat ha mig? Eller vilja ha mig, över huvudtaget. Vad var jag att ha? Dessutom tänkte jag inte förlora honom som alla andra jag legat med. Det bara inte fick hända och att förhindra det var det jag prioriterade högst upp. Sen att jag hade sådana känslor för honom, sådana som skrek inom mig att jag verkligen ville ha honom på alla sätt som fanns, gjorde ingen skillnad.
Daniel tittade på mig med en grimas som visade att han verkligen undrade vad jag tänkte säga.

Då jag inte fortsatte på min mening suckade han djupt och satte sig upp i sängen han också. Han sa inget, utan satt bara där och väntade på att jag skulle förklara. Förstås kunde jag det inte. Precis som förut satt jag bara där och febrilt försökte få mina tankar på plats.
"- Daniel det jag menar är..." Jag tog ett djupt andetag. "- Det var aldrig meningen att vi skulle göra något, visst gillar jag dig, men vi är kompisar, då jag vaknade här greps jag av en tillfällig panik, jag vet att jag inte är så fin och så, så det är helt okej, jag tog det inte seriöst, eller vist tog jag det seriöst jag menar jag är ju inte någon hora eller så, heh nej alltså det är bara det att jag inte minns något från igår och du är bara så fin bort sätt från mig och jag vill verkligen inte strula till något så kanske vi ska glömma..." Daniel avbröt mig samtidigt som han gestikulerade i luften. "- Wow, wow, Tjejen slow down, vad är det du försöker säga? Jag fattar ingenting? ". Daniel log och tittade på mig som om jag verkligen var dum i huvudet. Jag samlade mig igen och andades ut i en stor suck. "- Det jag försöker säga är att jag inte menade att ligga med dig igår och att jag inte minns ett skit". Precis som väntat fick jag ett väldigt förvånat ansiktsuttryck tillbaka. Daniel rynkade ögon brynen tittade på mig i cirka en minut och brast sedan ut i skratt.
Varför skrattade han? Vad var det som var så roligt? Nu förstod jag sen igen ingenting? Jag hade väntat mig ett riktigt obehagligt ögonblick, men nej, Daniel satt och skrattade? Vad hade jag missat?
Då han inte skrattade lika hysteriskt längre hostade han lite och tog ett extra andetag. "- Pfew, Hah, den där va kul!" Jag svarade inte utan stirrade fortfarande på honom med uppspärrade ögon. "- Vi har inte..." han log lite bredare. "- Haft sex". Jag spärrade upp ögonen ytterligare, och stammade fram. "- In- int - inte?". Daniel skrattade lite fortfarande och skakade på huvudet. "- Nope nej nada sex" Han kisade lite med ögonen. " - Dock skulle det ju varit rätt roligt om vi hade haft det" Han skrattade igen och lade sig ner i sängen. Jag bara tittade på honom. "- Men du är utan skjorta? läppstiftet? Ditt hår! Jag trodde... "Daniel blundade och låg fridfullt bredvid mig med händerna bakom huvudet. "- Läppstiftet är en tjejs som klängde på mig igår, som jag verkligen inte ville ha någonting att göra med, vilket ledde till att jag endast har färgen på halsen." Han öppnade ögonen igen och tittade lite granskande på mig. "- Håret mitt ser tyvärr alltid ut såhär morgontid, och ja brukar inte sova med ylletröja " Daniel log lite retsamt mot mig och vände sedan blicken upp i taket. Jag hade fortfarande inte sagt något som svar på hans påståenden. Jag kände mig så otroligt dum och korkad. För att riktigt var säker lyfte jag sedan försiktigt täcket som jag hade över mig och såg att jag fortfarande hade klänningen på mig, lika så mina trosor. Great, ännu en gång gjort bort sig totalt.
Jag hörde Daniel fnissa och skratta bredvid mig och såg att han hade svårt att hålla sig för skratt då han såg vad jag höll på med. "- Men gah sluta!". Jag knuffade honom så han rullade ur sängen på golvet, men han slutade inte skratta i varje fall. Daniel satte sig upp. "- Haha! Var inte så ilsken nu Emelie, så farligt var det väl inte? Rätt underhållande för mig var det förstås men...". Han ryckte på axlarna och log. "- Jag dömer ingen, ta de lugnt nu, du känner mig, jag dig, varför så generad?" . Jag svarade inte utan försökte ge en varnande blick om att han skulle hålla käften. Tydligen förstod han och bara små log efter det. Han kröp upp i sängen igen makade sig närmare mig och vilade hakan på min axel.
"- Emelie tror du verkligen jag skulle varit så oansvarig att jag skulle hoppa på min bästa vän då hon är stup full? Jag var inte ens speciellt full igår " Daniel log ett litet leende som var meningen att få mig på bättre humör, vilket det också gjorde. Jag suckade lite och skakade på huvudet. "- Njä, de skulle du nog inte". Jag tittade ner på mina händer och gjorde en lite besvärad grimas.
"- Men jag minns inget från igår och inte viste jag precis vad jag skulle tro, jag gick efter alla tecken jag såg bara."
"- Alla tecken du såg? Du missade att du vart fullt påklädd va? "
Daniel skrattade lite igen och steg upp för att gå mot köket.
"- Så får det lov att vara någon frukost?". Han fortsatte gå och tittade ut genom dörrposten efter ett tag då jag än inte svarat.
Daniel hällde upp kaffe till sig själv och blickade frågande på mig igen.
"- Jag kan ta lite Juice i varje fall".
Jag frös trotts att jag hade duntäcket om mig och det bildades gåshud på mina armar då jag tvingade mig själv att sitta upp på sängkanten. Daniel måste ha sett mig och vetat vad jag tänkte för efter någon sekund kastade han plötsligt en av sina munkjackor framför mig på golvet. Den hade tydligen hängt på en stol i köket. "- Det är lite små kallt, lägg på dig den där". Jag tittade inte upp på honom utan mumlade bara ett tack tillbaka. Den doftade honom, och jag drog in ett extra andetag bara för att känna hans doft lite tydligare. Daniels doft, min Daniels doft. Han som jag jämt och ständigt gick och gjorde bort mig inför. Fast det gjorde ingenting, jag skulle ha honom kvar efter det här, inget hade hänt, även om jag innerst inne önskade vi hade gjort något, hade vi inte det och allt var som förut.

Daniel rostade bröd åt mig trotts att jag sagt jag inte ville ha. Men jag hade tydligt fel i mina egna värderingar, jag var rätt så hungrig.
Solen lös fortfarande och morgonen hade inte börjat på bästa sätt precis, men de gjorde ingenting jag var nöjd i varje fall. Jag hade ju trotts allt inte blivit halvt ihjälslagen den här gången.

BRA att du skrev hit den :) skitbra del!