January
Wednesday 12 November 2008 photo 1/2
|
Once in a lifetime
Ja då var den skriftliga delen i nationella proven i svenska B avklarad. Nöjd? Nja, var nöjd när jag lämnade in det men ju mer jag tänker på det ju mer hade jag kunnat skriva ytterligare. Aja whatevha...
Så formas ett människoliv!
Livslust 12/11-2008.
Miljön, skolan, familjen, intressen, uppväxten, kompisar – många är de faktorer som spelar in när ett människoliv formas. Och denna formning slutar inte direkt när man har fyllt arton eller flyttat hemifrån eller vid något annat livsmål utan försiggår hela livet. Dock när man fyllt 20 och är officiellt vuxen i alla led, har man mer anslagskraft och kan med alla intryck man har fått genom livet - genom alla tuffa eller positiva perioder – argumentera och/eller ta ställning lättare till vilket problem och/eller ställningstagande man nu har framför sig.
Du formar ditt eget liv, om inte du har fått förhinder!
Jag läste om en pojke för ett tag sedan som hade spärrats in i en fågelbur i många år och då blivit formad på så sätt så att han trodde han var en fågel, en i mängden bland de andra i buren. Prata gjorde han genom att kvittra men att sitta på en smalpinne där de andra fåglarna satt och flyga, nja de kunde han förståss inte. Ett tag var det tal om att det skulle ha varit bättre om han satt där för all framtid eftersom han inte kunde få ett normalt och meningsfullt liv utanför den där buren. Visst var det mängder som höll med förslaget men förstå-sig-på:are – vardagligt kallade: psykologer – menade att han skulle omvändas och bli som en ”normal” människa, bara de fick tid att göra analyser, terapi-övningar och liknande med honom.
Det intressanta i det här är inte om huruvida de omvände honom till att bli en ”normal” människa eller inte, eller att om han blev en cirkus attraktion. Utan snarare fenomenet att en människa ständigt formas. Han trodde att han var en fågel på grund av att han hade varit och blivit ”uppfostrad” bland fåglar. Människan är ett mysterium, självklart är det så. Vi har och kommer alltid att ha nya saker att lära om just människan och psykologin, hur människor formas och varför vissa blir si och vissa blir så.
Familjen, att bli uppvuxen och vistas bland människor och att känna närhet/ känna att man är älskad. Just det är kärnan, det viktiga när en människa blir formad. Visst alla faktorer som kommer att komma att forma ens liv har betydelse, vare sig det kan vara miljön eller om du är med i en grupp (som jag djupare kommer att gå in på sedan) som har påverkat en själv mest men det jag inledde den här meningen med är ändå det viktigaste, enligt mig. Eftersom om en individ inte vistas och växer upp med och bland människor kommer den inte få perspektiv på saker och ting och mänskliga känslor kommer att vara som bortblåsta, speciellt empatin. Det är här jag menar att ”man formar sitt eget liv, om du inte har fått förhinder!” – människan har en egen vilja, en egen kraft som driver dem till att göra vissa saker. Alla har olika intressen, alla är olika. Men om personen har fått förhinder, som pojken i buren ovan eller att sitta inspärrad helt ensam hela livet, visst har personen olika förutsättningar då. Det går inte att komma ifrån. Med lika stor säkerhet kan jag säga att personen inte kommer att bli helt normal i slutändan.
Olika faktorer:
Miljön – miljön kan komma att göra så att du får olika slags sjukdomar som påverkar dig olika mycket, kan göra så att individen får bestående men för livet eller endast en kort period. Alternativt påverkar den inte alls. Allt beror på människan ifråga, immunförsvar och liknande.
Grupptillhörighet – om man ingår i en grupp, har ansvar och tar ställning, känner närhet. Vare sig det är en ny nazistorganisation eller en liten grupp med människor som gillar att skjuta pilbåge. Närheten påverkar, gruppen påverkar.
Läste en artikel om en nazists uppväxt och hur han kom in i en ny nazistiskgrupp där han sedermera blev ledare och fruktad, skriven av Maria Marchner Metro 11.12.2006. Denne person hade växt upp utan pappa, mamman var alkoholmissbrukare så storasystern fick ta ”mammarollen”. Han kände sig ensam, övergiven, osynlig. Fick ingen respekt, hade ingen respekt. Kom i kontakt med en nazistgrupp där han lärde känna många personer. Fick respekt för första gången i sitt liv, kände närhet, grupptillhörighet. Kände sig inte längre ensam, osynlig och övergiven. Han blev stark.
Men allt eftersom nazismens tankar kom in i huvudet på honom, desto mer ville han gå ur. En dag bestämde han sig att kontakta personen han hade spottat på ett år tidigare som erbjöd han hjälp. Han kom ut ur gruppen och föreläser numera om ny nazismens tankar och idéer med honom som hjälpte han ut ur gruppen.
Jag har alltid varit en sådan som tillhört en grupp. Förr handlade det om att gå med i en fotbollsförening eller att spela basket med några polare varje söndag. Numera är jag en i en grupp som gymmar tillsammans två gånger i veckan. Personerna i gruppen är några av mina bästa vänner och jag känner en obeskrivlig närhet och kamratskap när vi är tillsammans. Om jag nu inte hade varit medlem i olika typer av grupper, olika perioder i mitt liv hade jag med all säkerhet formats till en annan människa.
Du formar ditt eget liv, om du inte har fått förhinder!
Det vet jag så sant som jag heter Andreas Lind.
Livslust 12/11-2008.
Miljön, skolan, familjen, intressen, uppväxten, kompisar – många är de faktorer som spelar in när ett människoliv formas. Och denna formning slutar inte direkt när man har fyllt arton eller flyttat hemifrån eller vid något annat livsmål utan försiggår hela livet. Dock när man fyllt 20 och är officiellt vuxen i alla led, har man mer anslagskraft och kan med alla intryck man har fått genom livet - genom alla tuffa eller positiva perioder – argumentera och/eller ta ställning lättare till vilket problem och/eller ställningstagande man nu har framför sig.
Du formar ditt eget liv, om inte du har fått förhinder!
Jag läste om en pojke för ett tag sedan som hade spärrats in i en fågelbur i många år och då blivit formad på så sätt så att han trodde han var en fågel, en i mängden bland de andra i buren. Prata gjorde han genom att kvittra men att sitta på en smalpinne där de andra fåglarna satt och flyga, nja de kunde han förståss inte. Ett tag var det tal om att det skulle ha varit bättre om han satt där för all framtid eftersom han inte kunde få ett normalt och meningsfullt liv utanför den där buren. Visst var det mängder som höll med förslaget men förstå-sig-på:are – vardagligt kallade: psykologer – menade att han skulle omvändas och bli som en ”normal” människa, bara de fick tid att göra analyser, terapi-övningar och liknande med honom.
Det intressanta i det här är inte om huruvida de omvände honom till att bli en ”normal” människa eller inte, eller att om han blev en cirkus attraktion. Utan snarare fenomenet att en människa ständigt formas. Han trodde att han var en fågel på grund av att han hade varit och blivit ”uppfostrad” bland fåglar. Människan är ett mysterium, självklart är det så. Vi har och kommer alltid att ha nya saker att lära om just människan och psykologin, hur människor formas och varför vissa blir si och vissa blir så.
Familjen, att bli uppvuxen och vistas bland människor och att känna närhet/ känna att man är älskad. Just det är kärnan, det viktiga när en människa blir formad. Visst alla faktorer som kommer att komma att forma ens liv har betydelse, vare sig det kan vara miljön eller om du är med i en grupp (som jag djupare kommer att gå in på sedan) som har påverkat en själv mest men det jag inledde den här meningen med är ändå det viktigaste, enligt mig. Eftersom om en individ inte vistas och växer upp med och bland människor kommer den inte få perspektiv på saker och ting och mänskliga känslor kommer att vara som bortblåsta, speciellt empatin. Det är här jag menar att ”man formar sitt eget liv, om du inte har fått förhinder!” – människan har en egen vilja, en egen kraft som driver dem till att göra vissa saker. Alla har olika intressen, alla är olika. Men om personen har fått förhinder, som pojken i buren ovan eller att sitta inspärrad helt ensam hela livet, visst har personen olika förutsättningar då. Det går inte att komma ifrån. Med lika stor säkerhet kan jag säga att personen inte kommer att bli helt normal i slutändan.
Olika faktorer:
Miljön – miljön kan komma att göra så att du får olika slags sjukdomar som påverkar dig olika mycket, kan göra så att individen får bestående men för livet eller endast en kort period. Alternativt påverkar den inte alls. Allt beror på människan ifråga, immunförsvar och liknande.
Grupptillhörighet – om man ingår i en grupp, har ansvar och tar ställning, känner närhet. Vare sig det är en ny nazistorganisation eller en liten grupp med människor som gillar att skjuta pilbåge. Närheten påverkar, gruppen påverkar.
Läste en artikel om en nazists uppväxt och hur han kom in i en ny nazistiskgrupp där han sedermera blev ledare och fruktad, skriven av Maria Marchner Metro 11.12.2006. Denne person hade växt upp utan pappa, mamman var alkoholmissbrukare så storasystern fick ta ”mammarollen”. Han kände sig ensam, övergiven, osynlig. Fick ingen respekt, hade ingen respekt. Kom i kontakt med en nazistgrupp där han lärde känna många personer. Fick respekt för första gången i sitt liv, kände närhet, grupptillhörighet. Kände sig inte längre ensam, osynlig och övergiven. Han blev stark.
Men allt eftersom nazismens tankar kom in i huvudet på honom, desto mer ville han gå ur. En dag bestämde han sig att kontakta personen han hade spottat på ett år tidigare som erbjöd han hjälp. Han kom ut ur gruppen och föreläser numera om ny nazismens tankar och idéer med honom som hjälpte han ut ur gruppen.
Jag har alltid varit en sådan som tillhört en grupp. Förr handlade det om att gå med i en fotbollsförening eller att spela basket med några polare varje söndag. Numera är jag en i en grupp som gymmar tillsammans två gånger i veckan. Personerna i gruppen är några av mina bästa vänner och jag känner en obeskrivlig närhet och kamratskap när vi är tillsammans. Om jag nu inte hade varit medlem i olika typer av grupper, olika perioder i mitt liv hade jag med all säkerhet formats till en annan människa.
Du formar ditt eget liv, om du inte har fått förhinder!
Det vet jag så sant som jag heter Andreas Lind.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anden31/294058324/
Visa toppen
Show footer