December
Tuesday 5 June 2012 photo 4/4
|
tänker öppna mitt hjärta här på dv och ge er möjligheten att lära känna mig lite mer. nog för att man inte ska skriva sånt här på nätet men ändå. en massa av mina vänner har många gånger frågat varför jag hela tiden är så rädd av mig, varför jag inte vågar gå själv till vissa ställen osv, men det är för att jag kan se övernaturliga saker, som t.ex andar, demoner och sånna saker. jag är livrädd för det. och nu vet jag att jag kommer få kommentarer som 'eller hur, sluta ljug det kan du inte alls' osv.
det började när jag var 4 år då jag såg en gubbe i huset mitt emot oss, sa det till farmor och farfar men dom trodde mig såklart inte. har inte tänkt på övernaturliga saker sen dess. tills i somras då jag märkte att jag kan se visioner i huvudet om andar.
jag och några kompisar satt på busstationen här i Vindeln på taket till gångtunneln. såg att det var en människoliknande varelse på andra sidan tågspåret som skulle springa över tågspåret och döda oss allihopa. dagen efter satt vi där igen, samma personer, då såg jag den på riktigt, stå där i profil på andra sidan av ett gammalt tåg som stått där i flera år orört. jag berättade det för dom jag satt med men dom trodde mig såklart inte.
jag brydde mig så mycket för jag trodde att jag bara inbillade mig och kollade inte dit något mer. sen tog nyfikenheten över och jag var bara tvungen att kolla dit. då hade den vänt på sig och kollade rakt mot oss. jag blev livrädd och skrek, sprang ner från taket och min kompis Isabell följde efter mig. jag berättade för henne och hon ville att vi skulle gå därifrån för att jag inte skulle bli ännu mer rädd. vi skulle gå därifrån, när vi gått ungefär 10 meter stannade jag och kollade bak. då hade den kommit på hitansidan av tåget och nu såg man den mycket tydligare. det var en ungdom, kille, rätt kort men ändå i våran ålder. jag skrek ännu mer, tårarna bara rann.
dagen efter gick jag dit med några andra kompisar, bland annat min storasyster Erica. kände av att han kollade på mig och fick en vision i huvudet av att han kröp snabbt under det gamla tåget och stirrade på mig, satte mig i hans situation. Sanna, Robin och Ronja kan känna av andar och Sanna hittade vilken vagn han var under, men ingen kollade under den för att reta upp honom. jag visste inte vad han ville mig, just mig. då berättade Robin vad han hette och han hade tydligen brunnit inne när han var 13 år. då fattade jag. jag var 13 år då det hände. fick även veta av Robin att det var en gubbe som var ute efter mig också, också på busstationen. jag tänkte 'vad fan vill dom mig?' vet fortfarande inte vem gubben är, men killen slutade följa efter mig i November då jag fyllde 14 år.
några dagar efter min födelsedag, på en lördag, fick min syster och några kompisar för sig att fara till Hembygdsgården här i Vindeln. det dom inte visste var att det spökade väldigt mycket där. och Hampus (Umpe som han kallas) kan också se andar och han var med i bilen dit. dom märkte av en massa saker och ringde mig för att jag skulle komma dit. dom hämtade mig och vi stack dit, bara 500 meter från mitt hus.
jag och Umpe gick ut ur bilen och in på området, eftersom båda kan se andar. vi såg en massa saker men ingen trodde på oss - förutom Erica eftersom hon visste mycket redan från början. när dom kom hem till Rebecka, jag var hemma, så googlade dom på hembygsgården och förstod att allt jag hade sett var sant. allt stog där svart på vitt. dagen efter hände en massa konstiga saker runt mitt hus och i mitt hus.
sen vi va där så har jag sett saker varje dag. vissa tycker att det är coolt, men ni ska veta att det är väldigt läskigt och äckligt, ingenting jag skulle ha gjort om jag fick välja själv. jag har också förlorat en massa kompisar pga det, för dom tror att andarna kan följa efter mig. men andar kan bara följa efter om man är i deras område, dom kan inte gå ut från ''bubblan'' dom lever i. har känt konstiga saker också, eller rättare sagt så känner jag konstiga saker, nästan varje kväll är det ett handavtryck på min spegel jag har i mitt rum. och så är det något som har flåsat på mitt fönster. det brukar också vara någon som klappar mig på huvudet varje kväll innan jag stänger datorn, och det brukar alltid vara en massa konstiga ljud som låter i mitt rum på natten.
nästan varje gång hamnar jag i chocktillstånd och vet inte vart jag ska ta vägen, försöker bara fly och vågar inte va nånstans. flyr till närmsta ställe långt åt helvetet. blir så rädd. idag såg jag t.ex en flicka på vägen hem. jag sprang hela vägen hem, även fast det var 1 km utan stopp. jag bara sprang, som om det var någon som jagade mig. jag ringde farmor och var livrädd, hade gråten i halsen och hon förstod mig eftersom hon också vet allt jag har sett.
jag kan nästan lova också att någon av kommer bli förskräckt av den här texten och tro att jag inte är en normal människa. och det är jag inte. men ni ska veta att inget händer er så länge ni inte är i andarnas ställe. även om ni är i min närhet när jag ser andar händer det er ingenting. nu har jag berättat allt, från början till slut. var bara tvungen att öppna hjärtat och skriva av mig. ni får gärna ställa frågor eller komma med någon kommentar, spelar ingen roll om ni tror mig eller inte, men allt är sant.
Annons
Comment the photo
Invicta
Thu 7 Jun 2012 00:44
omg.. :( jag tror dig,har själv varit med om massa., tycker det är coolt men skrämmande på samma gång.
typ viktoria eller nåt
Thu 7 Jun 2012 07:38
okej, du får gärna berätta i pm vad du har vart med om. :)
typ viktoria eller nåt
Wed 6 Jun 2012 17:10
bra de. man behöver inte vara rädd för andar, ibland för demoner vilket jag är hela tiden. annars är det lugnt<3
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anderssonjao/506140781/
Visa toppen
Show footer