June
Thursday 25 February 2010 photo 2/2
|
Du & jag
Helt otroligt att det blev vi två. Det var ju inte så det var menat att bli.
Hade inte en aning om vem du var, hade aldrig sett dej eller ens hört om dej, förens en dag när min allra bästa vän berättade att hon sms:ade med dig. Hon berättade att ni snackat på msn och sms ett tag. Jag tänkte inte så mycket mera på det. En tid senare sa hon att du ville träffa henne. Precis som du ville hon inte ses ensamma. Så hon tog med sig mig och du din bästa vän. Hon och jag gick fnittrande och lite smått nervösa ner mot centrum där vi skulle möta er. När vi var nästan framme såg vi er åka förbi på era moppar. Eftersom hon träffat dig tidigare med andra kompisar viste hon att det var ni. Efter att ha stått och fnittrat och inte fått fram ett enda vettigt ord bestämde vi oss för att gå ner till lekparken som låg en liten bit bort. Eftersom det inte var någon riktig gångväg ner dit var ni tvungna att åka runt. Så jag och bästa vännen gick ensamma ner till lekparken där vi mötte upp er. Inte heller där blev det mycket sagt. Vi skrattade en hel del. Har inte en aning om till vad?
Agnes och jag satt på den stora gungan tillsammans och pratade lite tyst om hur mycket överskotts energi du hade tillskillnad från din bästa vän som inte orkade göra något alls. När kanske en timme passerat och vi fortfarande inte gjort något bestämde vi oss för att gå en sväng i slottsparken som ligger intill lekplatsen. Även under den lilla promenaden sa´s inget vettigt. Efter det var vi tvungna att ge oss av, så vi sa hejdå och började gå hemåt.
Nån vecka senare hade du skaffat mitt nummer. Vet inte riktigt hur. Vi snackade väl inte så flitigt men men. Du och Agnes pratade fortfarande väldigt mycket. Ett tag senare på en tisdags morgon, jag och Agnes satt och väntade på att morgonens andra lektion skulle börja. Vi skulle ha musik. Jag satt och gnällde på att det var min sista dag med grattis sms och jag inte hade någon att skriva med. Hon sa åt mig att skicka iväg ett sms till dig. Jag tittade skeptiskt på henne och frågade vad jag skulle skriva. Hade ju typ aldrig sms: at med dig. Hon sa åt mig att jag bara skulle skriva nått vardagligt så som "hej social? :D" eller nått liknande. Det gjorde jag också. Och du svarade. Jag såg dig fortfarande som bara en vän. Agnes sa att det inte var något mellan er. Visste inte om jag riktigt kunde tro på det. Det sista jag ville var att såra henne på samma sätt jag gjort två gånger tidigare. Dom två största misstag jag någonsin gjort!
Lite senare ville ni träffas igen. Eftersom du bodde en bit bort och Agnes inte ville vara hos sig gick jag tillslut med på att vara hemma hos mig. Denna gång var det bara du, jag och Agnes. Vi låg i min säng och tittade på film. Män som hatar kvinnor. Ni låg och höll varandra i handen. Allt jag tänkte på var att ni egentligen borde få vara ensamma. Vad gjorde jag där egentligen? När ni båda sedan åkt hem till var och en fick jag ett sms av dig " fan vad söt du är, helt perfekt ju.". Jag fick direkt dåligt samvete, kunde inte ta till mig ett enda ord. Skrev till Agnes vad du skrivit. Hon svarade att du skrev så till alla;) Jag blev lättad men samtidigt kändes det ledsamt på nått sätt. Hade hoppats på att det var sanna ord. Du fortsatte skriva gulliga sms, vågade fortfarande inte riktigt ta till mig orden. Själv svarade jag med nått som skulle likna söta svar. Har alltid varit dålig på att prata om hur det verkligen är. Uttrycka hur jag känner och så.
Vi slutade skriva efter ett tag. Saknade det väldigt mycket. Men fortfarande såg jag dig endast som en vän. Precis så som du såg mig. Efter ytterligare en tid. Snackade vi lite smått på msn. Du verkade så himla deppig, så jag frågade hur du mådde. Du svarade att du saknade din förra flickvän. Jag skrev att om du ville prata om det så fanns jag här för att lyssna. Vi snackade lite om det innan jag var tvungen att dra.
Efter det hände allting så snabbt. Vi snackade massor på msn. Vi hade jämt webbcam på och du sa hela tiden hur sjukt fin du tyckte jag var. Jag skrev tillbaka hur söt du var. Efter en tid ville du träffa mig. Så på måndagen bestämde vi att vi skulle ses om en vecka. Tiden gick så långsamt.. På torsdagen när jag satt i skolan på någon tråkig lektion skickade du sms och frågade om vi inte kunde träffas idag istället, att du inte orkade vänta tills måndag. Jag blev helt varm i kroppen. Sa till bästa vännen att du ville ses idag. Hon påminde mig om att jag hade planer på att träffa någon annan, men sa att jag skulle "avboka" dom. Älskar henne så sjukt mycket för dom orden. Hade aldrig träffat dig utan att hon var med på det.
PÅ väg hem från skolan kunde jag bara inte sluta le. Jag hade lyckats övertala dig om att vi skulle mötas en timme efter att vi slutat. Jag sa att jag var tvungen att städa upp lite på mitt rum och att det skulle ta en timme. Egentligen tog det 40 minuter de resterande 20 gjorde jag mig i ordning så att jag inte skulle se hemskt ut när jag träffade dig. De första minuterarna var väll lite spända och vi pratade inte allt för mycket. Men efter bara ett tag började vi snacka om allt och inget. Allt var så lätt med dig. Kunde verkligen vara mig själv. Vi låg i min säg och kollade på film. Bring it on. Eftersom jag inte kunde hitta dosan, eller knäpparen som jag sa som du börja skratta åt, blev vi tvungna att ha den på engelskt tal och dansk text. Tror inte vi titta ett dugg på filmen, låg mest och prata. När halva filmen gått tog du dig mod till att göra vad jag under hela den tid vi varit velat göra, du la din hand över min och efter en minut tog du ett hårdare tag i min hand. När du tog tag i den gick det som en varm stöt i min kropp, jag kände hur rätt detta var. För första gången ville jag att vi skulle vara mer än bara vännen. Vi fortsatte prata under tiden som vi låg där. Du sa hela tiden hur små mina händer var i dina. När det bara var 20 minuter kvar tills du var tvungen att dra för att hinna med bussen. Lutade du huvudet mot mig. Jag var så sjukt nervös och glad på samma gång. Lutade mig lite försiktigt åt dit håll. Så låg vi så, Med huvuden tätt ihop, läpparna någon centimeter ifrån varandras och bara andades. Kände varje andetag mot min kind. Jag vågade inte röra mig. Ville inte förstöra det fina. Tillslut flyttade du dig de få centimeter som kvar stod och kysste mig. Jag var så nervös att jag knappt vågade kyssa dig tillbaks. Spände mig som bara den. Som tur var fortsatte du, till slut slappnade jag av en aning. Vi fortsatte prata som vanlig en stund innan du kysste mig igen denna gång var jag inte alls lika nervös, endast så sjukt glad! När 25 minuter gått var det riktigt bråttom, bussen skulle gå om inte alls lång tid. Vid dörren pussade du mig på munnen och sa hejdå. På hela kvällen kunde jag bara inte sluta le!
På lördagen efter åkte jag, Agnes och Rebecca ut till Sonstorp för att träffa dig, fronda och Jonas. Jag var alldeles för feg för att ens våga krama dig. Vi pratade knappt med varandra under den korta stund vi träffades. När vi skulle hem igen och ingen av oss tagit modet till sig och krama den andra, kändes det som en klump i magen på mig. Jag ville ju inget hellre än att hålla om dig. När vi att oss i bilen och börjat åka fick jag sms av dig "hej sötnos, fick ju inte ens en puss? L" Ett stort leende satte sig på mina läppar. Jag svarade "du tog ju ingen;) det får bli på måndag de<3"
Måndagen den 14-12-09 träffades vi för tredje gången hemma hos mig, andra gången vi var ensamma. Allt kändes så himla perfekt! Vi låg och såg på film och bara njöt av varandras sällskap. Ville aldrig att du skulle gå. Från den dagen har det varit du och jag. Det är så jag vill ha det för alltid.
Älskar dig Emil Antonsson<3
Helt otroligt att det blev vi två. Det var ju inte så det var menat att bli.
Hade inte en aning om vem du var, hade aldrig sett dej eller ens hört om dej, förens en dag när min allra bästa vän berättade att hon sms:ade med dig. Hon berättade att ni snackat på msn och sms ett tag. Jag tänkte inte så mycket mera på det. En tid senare sa hon att du ville träffa henne. Precis som du ville hon inte ses ensamma. Så hon tog med sig mig och du din bästa vän. Hon och jag gick fnittrande och lite smått nervösa ner mot centrum där vi skulle möta er. När vi var nästan framme såg vi er åka förbi på era moppar. Eftersom hon träffat dig tidigare med andra kompisar viste hon att det var ni. Efter att ha stått och fnittrat och inte fått fram ett enda vettigt ord bestämde vi oss för att gå ner till lekparken som låg en liten bit bort. Eftersom det inte var någon riktig gångväg ner dit var ni tvungna att åka runt. Så jag och bästa vännen gick ensamma ner till lekparken där vi mötte upp er. Inte heller där blev det mycket sagt. Vi skrattade en hel del. Har inte en aning om till vad?
Agnes och jag satt på den stora gungan tillsammans och pratade lite tyst om hur mycket överskotts energi du hade tillskillnad från din bästa vän som inte orkade göra något alls. När kanske en timme passerat och vi fortfarande inte gjort något bestämde vi oss för att gå en sväng i slottsparken som ligger intill lekplatsen. Även under den lilla promenaden sa´s inget vettigt. Efter det var vi tvungna att ge oss av, så vi sa hejdå och började gå hemåt.
Nån vecka senare hade du skaffat mitt nummer. Vet inte riktigt hur. Vi snackade väl inte så flitigt men men. Du och Agnes pratade fortfarande väldigt mycket. Ett tag senare på en tisdags morgon, jag och Agnes satt och väntade på att morgonens andra lektion skulle börja. Vi skulle ha musik. Jag satt och gnällde på att det var min sista dag med grattis sms och jag inte hade någon att skriva med. Hon sa åt mig att skicka iväg ett sms till dig. Jag tittade skeptiskt på henne och frågade vad jag skulle skriva. Hade ju typ aldrig sms: at med dig. Hon sa åt mig att jag bara skulle skriva nått vardagligt så som "hej social? :D" eller nått liknande. Det gjorde jag också. Och du svarade. Jag såg dig fortfarande som bara en vän. Agnes sa att det inte var något mellan er. Visste inte om jag riktigt kunde tro på det. Det sista jag ville var att såra henne på samma sätt jag gjort två gånger tidigare. Dom två största misstag jag någonsin gjort!
Lite senare ville ni träffas igen. Eftersom du bodde en bit bort och Agnes inte ville vara hos sig gick jag tillslut med på att vara hemma hos mig. Denna gång var det bara du, jag och Agnes. Vi låg i min säng och tittade på film. Män som hatar kvinnor. Ni låg och höll varandra i handen. Allt jag tänkte på var att ni egentligen borde få vara ensamma. Vad gjorde jag där egentligen? När ni båda sedan åkt hem till var och en fick jag ett sms av dig " fan vad söt du är, helt perfekt ju.". Jag fick direkt dåligt samvete, kunde inte ta till mig ett enda ord. Skrev till Agnes vad du skrivit. Hon svarade att du skrev så till alla;) Jag blev lättad men samtidigt kändes det ledsamt på nått sätt. Hade hoppats på att det var sanna ord. Du fortsatte skriva gulliga sms, vågade fortfarande inte riktigt ta till mig orden. Själv svarade jag med nått som skulle likna söta svar. Har alltid varit dålig på att prata om hur det verkligen är. Uttrycka hur jag känner och så.
Vi slutade skriva efter ett tag. Saknade det väldigt mycket. Men fortfarande såg jag dig endast som en vän. Precis så som du såg mig. Efter ytterligare en tid. Snackade vi lite smått på msn. Du verkade så himla deppig, så jag frågade hur du mådde. Du svarade att du saknade din förra flickvän. Jag skrev att om du ville prata om det så fanns jag här för att lyssna. Vi snackade lite om det innan jag var tvungen att dra.
Efter det hände allting så snabbt. Vi snackade massor på msn. Vi hade jämt webbcam på och du sa hela tiden hur sjukt fin du tyckte jag var. Jag skrev tillbaka hur söt du var. Efter en tid ville du träffa mig. Så på måndagen bestämde vi att vi skulle ses om en vecka. Tiden gick så långsamt.. På torsdagen när jag satt i skolan på någon tråkig lektion skickade du sms och frågade om vi inte kunde träffas idag istället, att du inte orkade vänta tills måndag. Jag blev helt varm i kroppen. Sa till bästa vännen att du ville ses idag. Hon påminde mig om att jag hade planer på att träffa någon annan, men sa att jag skulle "avboka" dom. Älskar henne så sjukt mycket för dom orden. Hade aldrig träffat dig utan att hon var med på det.
PÅ väg hem från skolan kunde jag bara inte sluta le. Jag hade lyckats övertala dig om att vi skulle mötas en timme efter att vi slutat. Jag sa att jag var tvungen att städa upp lite på mitt rum och att det skulle ta en timme. Egentligen tog det 40 minuter de resterande 20 gjorde jag mig i ordning så att jag inte skulle se hemskt ut när jag träffade dig. De första minuterarna var väll lite spända och vi pratade inte allt för mycket. Men efter bara ett tag började vi snacka om allt och inget. Allt var så lätt med dig. Kunde verkligen vara mig själv. Vi låg i min säg och kollade på film. Bring it on. Eftersom jag inte kunde hitta dosan, eller knäpparen som jag sa som du börja skratta åt, blev vi tvungna att ha den på engelskt tal och dansk text. Tror inte vi titta ett dugg på filmen, låg mest och prata. När halva filmen gått tog du dig mod till att göra vad jag under hela den tid vi varit velat göra, du la din hand över min och efter en minut tog du ett hårdare tag i min hand. När du tog tag i den gick det som en varm stöt i min kropp, jag kände hur rätt detta var. För första gången ville jag att vi skulle vara mer än bara vännen. Vi fortsatte prata under tiden som vi låg där. Du sa hela tiden hur små mina händer var i dina. När det bara var 20 minuter kvar tills du var tvungen att dra för att hinna med bussen. Lutade du huvudet mot mig. Jag var så sjukt nervös och glad på samma gång. Lutade mig lite försiktigt åt dit håll. Så låg vi så, Med huvuden tätt ihop, läpparna någon centimeter ifrån varandras och bara andades. Kände varje andetag mot min kind. Jag vågade inte röra mig. Ville inte förstöra det fina. Tillslut flyttade du dig de få centimeter som kvar stod och kysste mig. Jag var så nervös att jag knappt vågade kyssa dig tillbaks. Spände mig som bara den. Som tur var fortsatte du, till slut slappnade jag av en aning. Vi fortsatte prata som vanlig en stund innan du kysste mig igen denna gång var jag inte alls lika nervös, endast så sjukt glad! När 25 minuter gått var det riktigt bråttom, bussen skulle gå om inte alls lång tid. Vid dörren pussade du mig på munnen och sa hejdå. På hela kvällen kunde jag bara inte sluta le!
På lördagen efter åkte jag, Agnes och Rebecca ut till Sonstorp för att träffa dig, fronda och Jonas. Jag var alldeles för feg för att ens våga krama dig. Vi pratade knappt med varandra under den korta stund vi träffades. När vi skulle hem igen och ingen av oss tagit modet till sig och krama den andra, kändes det som en klump i magen på mig. Jag ville ju inget hellre än att hålla om dig. När vi att oss i bilen och börjat åka fick jag sms av dig "hej sötnos, fick ju inte ens en puss? L" Ett stort leende satte sig på mina läppar. Jag svarade "du tog ju ingen;) det får bli på måndag de<3"
Måndagen den 14-12-09 träffades vi för tredje gången hemma hos mig, andra gången vi var ensamma. Allt kändes så himla perfekt! Vi låg och såg på film och bara njöt av varandras sällskap. Ville aldrig att du skulle gå. Från den dagen har det varit du och jag. Det är så jag vill ha det för alltid.
Älskar dig Emil Antonsson<3
Comment the photo
66 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/andr3aalmqvist/445030712/
Visa toppen
Show footer