Det här var den värsta dagen i mitt liv och jag kan ännu inte förstå att det har hänt. Han som tog hand om oss alla redan när vi föddes och han som alltid fanns där för oss har nu somnat in. Morfar, du ska veta att du var den bästa vännen jag någonsin haft. Vi var alltid med varandra och det bästa med allt var nät du och jag fick vara för oss själva i båten och med våra fiskespön. Där satt vi och fiskade i timmar, det spelade ingen roll om vi inte fick ett enda napp, men det som var huvudsaken det var ju att vi två fick vara för oss själva och prata om allt. När du sedan blev sjuk så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, men det jag visste var att du skulle klara av det. Den 26/12 åkte vi upp till östersunds sjukhus för att hälsa på honom. Men han mådde väldigt dåligt och jag har aldrig sett honom så sjuk. Efter en tid i östersund så beslöt vi oss för att åka hem för att morfar skulle få vila och bli bättre, men så blev det inte. Den 27/12 kl 11.15 tog Johnny anders Isberg sina sista andetag och lämnade oss. Jag , Mamma , Mormor , Morbror Alf och min kusin Jesper åkte till Östersund för att få krama om vår käraste. Jag klarade inte av att se hur du bara låg där och inte andades. När vi slutligen skulle gå gick min mamma fram till honom och sa någonting som fick mig att bryta ihop. Jag gick fram och kramade om honom och gav han en puss på kinden och viskade i hans öra. Jag var den sista som fick röra vid dej, och det är jag än idag glad över! Tack för allt du givit mig, Tack för att du fanns där för mig. Men kom ihåg att jag aldrig släpper taget om dej! Vi ses i himmelen Morfar! vi saknar och älskar dej<3

Vad fint du har skrivit Anders. Tänker på er!