Monday 16 November 2009 photo 3/3
![]() ![]() ![]() |
Vet du hur det känns att gråta sig till söms natt efter natt
men inte veta varför?
Vet du hur det känns att bli kallad ett misstag av sina föräldrar?
Vet du hur det känns att misslyckas gång på gång
hur mycket man än försöker?
Vet du hur det känns att vilja ta sitt liv för man ser ingen mening?
Vet du hur det känns att misslyckas med även det?
Vet du hur det känns att inte veta när nästa elaka ord, eller slag kommer?
Vet du hur det känns att inte vilja gå upp på morgonen?
Vet du hur det känns att vara riktigt, riktigt rädd?
Vet du hur det känns att aldrig känna att man duger?
Vet du hur det känns att jämt försöka göra sina föräldrar stolta
men misslyckas?
Vet du hur det känns att vara osynlig för dom som egentligen ska se dig?
Vet du hur det känns att trotsa och medvetet göra fel,
bara för att nån ska bry sig?
Vet du hur det känns att skydda sin lillebror mot allt ont man utsätts för?
Vet du hur det känns att han sen hamnar i skiten iallafall,
hur mycket du än försökt skydda honom?
Vet du hur det känns att ha ett sår som aldrig läker, alltid blöder och gör ont?
Vet du hur det känns att vara tvungen att bli vuxen vid 7års ålder?
Vet du hur det känns att bli berövad sin barndom?
Vet du hur det känns att bli inlåst i sitt rum i dagar?
Vet du hur det känns att gå hungrig?
Vet du hur det känns att bli mobbad i skolan för sina kläder,
och skämmas för du inte har några andra?
Vet du hur det känns att verkligen behöva någon?
Vet du hur det känns när ett rakblad skär igenom din hud?
Vet du hur det känns när det enda sättet att få vara fri, är när du är full?
Vet du hur det känns att bli släpade upp i trappen i sitt hår,
tills du tappar det?
Vet du hur det känns att gå igenom sin mammas saker för att hitta extranyckeln till ditt rum, ifall att du blir inlåst igen?
Vet du hur det känns att veta att man alltid är ensam?
Vet du hur det känns att bli utkastade ur en bil?
Vet du hur det känns att se sin 4åriga lillebror gråta vid dikeskanten,
för att han inte vet om eran mamma kommer tillbaka?
Vet du hur det känns att behöva klättra ut ur ett fönster för att du
inte kommer ut?
Vet du hur det känns att alltid bli hämtad sist i skolan?
Vet du hur det känns när ingen tror dig, för att din mamma har talets gåva?
Vet du hur det känns när folk inte tror på dig när du säger
att du är din fars dotter?
Vet du hur det känns när någon tar kort på dig på stan,
för att sen få ett samtal av en rasande pappa?
Vet du hur det känns att veta att det finns ett helt album
med kort på dig som är tagna i smyg?
Vet du hur det känns att sitta livrädd i en lägenhet och inte våga gå ut?
Vet du hur det känns när din mamma gång på gång
skriker att hon inte älskar dig längre?
Vet du hur det känns att aldrig våga lita på någon,
men samtidigt alltid behöva ha någon där?
Vet du hur det känns att bli din egen brors mamma,
för att eran egen inte klarade uppgiften?
Vet du hur det känns att få höra att din mamma hatar barn,
och ändå står du där?
Vet du hur det känns att aldrig få ha födelsedagsfest?
Vet du hur det känns att ha allas bekymmer på dina axlar när du är 10 år?
Vet du hur det känns att se sin bästa vän få en kram av sin mamma,
när man inte ens minns när man själv fick det av sin egen?
Vet du hur det känns att verkligen hata sig själv?
Vet du hur det känns när alla andras föräldrar är på klassutflykten,
men inte dina?
Vet du hur det känns att alltid få höra "jag har inte tid" av din mamma,
även om du inte ens har frågat något?
Vet du hur det känns när du till sist slår tillbaka?
Vet du hur det känns att hata, men samtidigt älska någon?
Vet du hur det känns när meningen med orden "mamma" och "pappa" försvinner, och det är som vilka namn som helst?
Vet du hur det känns att växa upp med
alkolister, mytomaner och kleptomaner?
Vet du hur det känns att ens egen farmor försöker ta livet av dig och din bror?
Vet du hur det känns att bli tvingad att äta mat tills du spyr,
och sen bli tillsagd att äta spyan också?
Vet du hur det känns att bli kallad massa saker av en människa,
och din mamma bara står där och håller med?
Vet du hur det känns att skämmas hela livet,
bara för att du finns till?
Vet du hur det känns att växa upp i smärta,
så stor att du aldrig kommer bli av med den?
Vet du hur det känns att visa sina sår på armen efter rakbladet för din mamma, och det enda hon gör är att hämta plåster?
Vet du hur det känns att hata livet så oerhört mycket,
tills man tror att livet är ett straff för något man gjort i ett tidigare liv?
Vet du hur det känns att ständigt leva i ett nät av lögner?
Vet du ens vad jag pratar om?
Det vet jag.
men inte veta varför?
hur mycket man än försöker?
men misslyckas?
bara för att nån ska bry sig?
hur mycket du än försökt skydda honom?
och skämmas för du inte har några andra?
tills du tappar det?
för att han inte vet om eran mamma kommer tillbaka?
inte kommer ut?
att du är din fars dotter?
för att sen få ett samtal av en rasande pappa?
med kort på dig som är tagna i smyg?
skriker att hon inte älskar dig längre?
men samtidigt alltid behöva ha någon där?
för att eran egen inte klarade uppgiften?
och ändå står du där?
när man inte ens minns när man själv fick det av sin egen?
men inte dina?
även om du inte ens har frågat något?
alkolister, mytomaner och kleptomaner?
och sen bli tillsagd att äta spyan också?
och din mamma bara står där och håller med?
bara för att du finns till?
så stor att du aldrig kommer bli av med den?
tills man tror att livet är ett straff för något man gjort i ett tidigare liv?
Det vet jag.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angelicarostner/424670202/