December
Thursday 26 November 2009 photo 1/1
|
Jag hatar att vara sjuk!!!
Hosta så man nästan spyr, svider och kliar i halsen, ont i hela kroppen, snyta sig så det svider i näsan oxå, bara sova och vila och vänta på att patrik ska komma hem, bara för att se honom äta och sova igen...
Har jag tur så får jag en omgång gräl oxå!
SÅ JÄVLA UNDERBART TREVLIGT!!!
Hatar mitt jävla liv. Allt känns skit.
Ser inte ens fram emot flytten längre. Ser inte fram emot någonting.
Känns som att jag skiter i studenten oxå, vem fan skulle komma på min studentfest iallafall? Mina föräldrar?! Aldrig. Dom bryr sig inte ens.
Är så jävla besviken på mamma.. Vill skita totalt i henne, säga upp kontakten, men samtidigt... Hur mycket jag än vill förneka det så behöver jag henne fortfarande. Men det spelar ingen roll om jag erkänner det eller inte, hon finns aldrig där för mig iallafall. Det har hon ju aldrig gjort, så varför skulle hon börja efter 18 år? hopplöst. Allt känns så jävla hopplöst.
När jag behöver mina föräldrar som mest, då är dom helt borta...
Och patrik... ja, vad ska man säga om patrik.. Han är mitt livs största kärlek och jag skulle aldrig klara mig utan honom. Men det är ändå något som saknas... Jag vet inte vilka ord som skulle kunna förklara.. Det känns tomt på något sätt. Öde.
Jag vet ärligt talat inte vad som händer längre,
och det känns mer eller mindre som att jag skiter i vilket!
Bring it on, darkness!!!!!!!
Hosta så man nästan spyr, svider och kliar i halsen, ont i hela kroppen, snyta sig så det svider i näsan oxå, bara sova och vila och vänta på att patrik ska komma hem, bara för att se honom äta och sova igen...
Har jag tur så får jag en omgång gräl oxå!
SÅ JÄVLA UNDERBART TREVLIGT!!!
Hatar mitt jävla liv. Allt känns skit.
Ser inte ens fram emot flytten längre. Ser inte fram emot någonting.
Känns som att jag skiter i studenten oxå, vem fan skulle komma på min studentfest iallafall? Mina föräldrar?! Aldrig. Dom bryr sig inte ens.
Är så jävla besviken på mamma.. Vill skita totalt i henne, säga upp kontakten, men samtidigt... Hur mycket jag än vill förneka det så behöver jag henne fortfarande. Men det spelar ingen roll om jag erkänner det eller inte, hon finns aldrig där för mig iallafall. Det har hon ju aldrig gjort, så varför skulle hon börja efter 18 år? hopplöst. Allt känns så jävla hopplöst.
När jag behöver mina föräldrar som mest, då är dom helt borta...
Och patrik... ja, vad ska man säga om patrik.. Han är mitt livs största kärlek och jag skulle aldrig klara mig utan honom. Men det är ändå något som saknas... Jag vet inte vilka ord som skulle kunna förklara.. Det känns tomt på något sätt. Öde.
Jag vet ärligt talat inte vad som händer längre,
och det känns mer eller mindre som att jag skiter i vilket!
Bring it on, darkness!!!!!!!
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angelicarostner/427002487/
Visa toppen
Show footer