September
Thursday 4 February 2010 photo 2/2
|
varenda kväll ligger jag och grinar i sängen
ser på dina foton jag har grinat för länge
du är finast i sverige, finast i världen
men även om det skulle bli vi 2 igen så
tvivlar jag på glädje för vad har vi bakom oss
du rev nya sår gång på gång och hällde salt i dom
allt du sa kanske jag missförstod,
att du älskade mig kanske bara var tomma ord
jag sitter här och gråter vattenfall av drömmar
när du låg hos mig hade jag allt jag önskat
vill skriva ur mig allt, skrika på beatet
stoppa, pausa, hoppas bara kan skita i livet
du är ingen plastfigur, ingen kylie minouqe
gav överdos i kärlek som jag aldrig fick nog
men busken vissnade och bladen trillade av
men jag har vattnat den med mina tårar ändå tills idag
du sket i allt, körde genom återvändsgränden
fan krossa tegelväggen, jag ser dig som vedervärdig
men ändå är du vacker och det fattar jag inte
för varje gång jag ser dig så flaggar jag med blicken
när jag var med dig så blev jag åksjuk av glädje
hur ska jag krossa isen med smågrus och fjädrar
jag vandrar på vägen, där jag tappar min glädje
sakta men säkert tappar jag andan och svimmar
tankarna skingras, jag sliter mig i håret
river upp såren och skriker ut gråten
du spottade på glöden och släkte min eldstad
du och jag var ju så mycket mer än bara vänskap
alla mina ord bara spolas upp på land
havet torkar ut och jag förlorar allt jag haft
men tänk på mig, för jag tänker på dig
och hur du bara slängde allt åt självaste helvetet
ser på dina foton jag har grinat för länge
du är finast i sverige, finast i världen
men även om det skulle bli vi 2 igen så
tvivlar jag på glädje för vad har vi bakom oss
du rev nya sår gång på gång och hällde salt i dom
allt du sa kanske jag missförstod,
att du älskade mig kanske bara var tomma ord
jag sitter här och gråter vattenfall av drömmar
när du låg hos mig hade jag allt jag önskat
vill skriva ur mig allt, skrika på beatet
stoppa, pausa, hoppas bara kan skita i livet
du är ingen plastfigur, ingen kylie minouqe
gav överdos i kärlek som jag aldrig fick nog
men busken vissnade och bladen trillade av
men jag har vattnat den med mina tårar ändå tills idag
fan krossa tegelväggen, jag ser dig som vedervärdig
men ändå är du vacker och det fattar jag inte
för varje gång jag ser dig så flaggar jag med blicken
när jag var med dig så blev jag åksjuk av glädje
hur ska jag krossa isen med smågrus och fjädrar
jag vandrar på vägen, där jag tappar min glädje
sakta men säkert tappar jag andan och svimmar
tankarna skingras, jag sliter mig i håret
river upp såren och skriker ut gråten
du spottade på glöden och släkte min eldstad
du och jag var ju så mycket mer än bara vänskap
alla mina ord bara spolas upp på land
havet torkar ut och jag förlorar allt jag haft
men tänk på mig, för jag tänker på dig
och hur du bara slängde allt åt självaste helvetet
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angelicasirena/441235794/
Visa toppen
Show footer