Låg kvar i sängen länge imorse och ville inte gå upp. Sedan händelsen igår kväll/natt har jag en klump i halsen som vägrar gå bort. Jag är så jävla besviken på mig själv. I don’t wanna let you down again. Tillslut gick jag upp ändå men det är inte sådär jätte mycket roligare att sitta här heller. Tänkte titta på Kill Bill 2 men nu vet jag inte om jag har någon lust med det längre. Jag är ledsen. Jag känner mig trasig, vilket jag säkerligen förtjänar så som jag betett mig. Jag vill inte ljuga, jag vill inte behöva krypa och gömma mig för dig. Jag älskar dig ju. Och du älskar mig, jag vill tro det och jag kan känna det. Men jag förtjänar inte din kärlek - i alla fall inte när jag gör dig besviken om och om igen. Det finns faktiskt en gräns för hur mycket en människa klarar. En katt sägs ha 9 liv men det har inte jag. Jag önskar jag hade haft det för då kanske jag hade fått en ny chans i mitt nästa liv. Ge igen på alla som trampat på mig, resa mig upp och slå tillbaka mot mig själv och alla gånger jag trampat på dom. Jag kan inte åka hem förräns allt är bra igen. Förlåt de som vill och som jag lovat. Jag kommer hem på lördag. Jag sviker er igen men jag Måste fixa det här och ställa allting till rätta innan jag alldeles faller sönder. Förlåt igen. (minns du empa när du ringde mig när jag var hemma hos kevin, då du grät och trodde rickard skulle göra slut med dig. det här är samma sak. förlåt. jag älskar dig så fruktansvärt mycket.) Varför i helvete har jag inte 9 liv?! :’(

vi hörs på msn...