Mina ögon ser mer än ytan mina fingrar känner mer än kyla mitt förtroende är ärrat jag skrattar åt allt jag ser Jag föraktar, det vinner i längden bakom hatat gömmer sig rädslan jag har gråtit slut alla tårar jag trodde, men se på mig nu Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild skriker varje dag ut min längtan till mig själv jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt Ta bort mig, jag fryser vi svartnar, en kolbit Ta bort mig, jag fryser vi svartnar, från diamant till kol Vi famlar runt i grottor utan lykta, utan ljus här finns det bara mörker kan någon visa vägen ut I tider av förändring och desperata försök vi får aldrig veta innan vad som finns vid nästa krök Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut för långt åt fel håll, där finns det inget ljus allt blir en enda chansning utan början, utan slut vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån Ta bort mig, jag fryser vi svartnar, en kolbit Ta bort mig, jag fryser vi svartnar, från diamant till kol

Annons

The photo has no tags

December 2007