June
Sunday 22 November 2009 photo 1/1
|
Iroh från Avatar
http://engelszorn.deviantart.com/art/Uncle-Iroh-41812892
Jag såg nyss Rasten filmen, och jag har aldrig känt mig så gammal xD
Filmen handlar delvis om sommarlov, så jag började tänka tillbaka på barndomsminnen, och hur jag önskade att jag hade gjort mer för att bevara dem.
När man är barn tar man sin barndom för givet, det är inte förrän den tiden är över som man uppskattar den som mest.
Jag vet inte om jag hann göra allt jag ville göra, jag vet inte ens vad det skulle vara.
Allt jag vet är att det känns som att jag inte har så många minnen som faktiskt betyder något.
Att jag känner mig "gammal" kan bero på att de flesta av mina vänner är ett par år yngre än mig, och att 18 anses vara vuxenålder, men det känns ändå som att något saknas. En del av mig längtar tillbaka till den tiden, för 8-12 år sedan.
Det är ungefär hälften av min livstid hittils, det känns väldigt länge, men ändå kan jag inte undgå det faktum att jag fortfarande minns när jag gick i lågstadiet och längtade till dagen då man blev vuxen och kunde göra som man ville.
Man upplever varje år som långsamt, men när det väl passerat så inser man att saker och ting ibland går snabbare än man hade velat, vilket är en viskning att man ska ta vara på sin tid så gott man kan, en viskning som tyvärr ofta är för tyst för att höras.
Rösten gör sig dock påmind genom tidens gång, och förr eller senare blir man tvungen att lyssna till dess ord.
Detta är bara en tredjedel av det jag skrev ikväll (vilket var runt kl 10-12).
Ni får resten imorgon.
Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda, eller om det redan erbjudits av det förgångna, så ta vara på de minnen och den tid ni har.
http://engelszorn.deviantart.com/art/Uncle-Iroh-41812892
Jag såg nyss Rasten filmen, och jag har aldrig känt mig så gammal xD
Filmen handlar delvis om sommarlov, så jag började tänka tillbaka på barndomsminnen, och hur jag önskade att jag hade gjort mer för att bevara dem.
När man är barn tar man sin barndom för givet, det är inte förrän den tiden är över som man uppskattar den som mest.
Jag vet inte om jag hann göra allt jag ville göra, jag vet inte ens vad det skulle vara.
Allt jag vet är att det känns som att jag inte har så många minnen som faktiskt betyder något.
Att jag känner mig "gammal" kan bero på att de flesta av mina vänner är ett par år yngre än mig, och att 18 anses vara vuxenålder, men det känns ändå som att något saknas. En del av mig längtar tillbaka till den tiden, för 8-12 år sedan.
Det är ungefär hälften av min livstid hittils, det känns väldigt länge, men ändå kan jag inte undgå det faktum att jag fortfarande minns när jag gick i lågstadiet och längtade till dagen då man blev vuxen och kunde göra som man ville.
Man upplever varje år som långsamt, men när det väl passerat så inser man att saker och ting ibland går snabbare än man hade velat, vilket är en viskning att man ska ta vara på sin tid så gott man kan, en viskning som tyvärr ofta är för tyst för att höras.
Rösten gör sig dock påmind genom tidens gång, och förr eller senare blir man tvungen att lyssna till dess ord.
Detta är bara en tredjedel av det jag skrev ikväll (vilket var runt kl 10-12).
Ni får resten imorgon.
Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda, eller om det redan erbjudits av det förgångna, så ta vara på de minnen och den tid ni har.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angelzlayer/426031483/
Visa toppen
Show footer