June
Friday 27 September 2013 photo 1/1
|
(Den här texten är skriven under en stor ilska. So yeah...)
Jag kommer inte få sova inatt heller. Jag överväldigas av en känsla av att det är så mycket som bara inte finns längre. Tittar på gamla texter, chattar och gamla bilddagböcker, människor som betydde allt en gång i tiden som inte tänker på mig längre, och som jag inte tänker på. Och det var min tonår, känslan av att plötsligt vara vuxen får mig att välta. Det känns... snopet! Var det här allt, liksom. Var det här den glorifierade tonåren som alla gamla jävlar längtar tillbaka till? Och det ska bara gå utför från och med nu?
Det blev bara så fruktansvärt mörkt plötsligt. Jag brukar ha svårt att sova, men jag brukar inte bli såhär rastlös. Jag vill prata med nån, chatta halva natten med nån om skitsaker, MEN DET ÄR FAN INTE EN JÄVEL HÄR! Det känns som att INGEN FINNS! Alla gör sitt och jag gör ingenting! Jag vill ut i stålhettade kängor och ställa till med djävulskap, springa runt i centrum mitt i natten, väsnas, supa! Sparka sönder en busskur för att det är kul, slänga en cykel i svandammen!
Fast det är bara just nu. Antar jag. Det är just nu, när jag har ångest, som jag vill ut. För att jag inte kan. Jag vågar mig inte utanför mina fyra väggar. Jag har slagit ett nytt hål i garderobsdörren, ilskan måste ut ur kroppen, genom väggen, in i nästa rum för att jag ska slippa den. Jag vill spy och skrika, men det vore ju jävligt dumt, då jag inte ens lyckats flytta hemifrån (något som jag ser som ett jävla misslyckande, då jag alltid sagt "så fort jag fyller 18!! D 8<") Kan väcka nån.
Jag är så jävla slut.
Jag vet inte vad jag försöker få sagt, jag tror att jag "skriver av mig". Har inte skrivit nånting om mig själv på internet på hur många år som helst, och jag vet inte hur jag kunde göra det hela tiden förr. Jag darrar, det tar en sån jävla tid att skriva detta, jag skäms. Jag skäms så jävligt över att uppföra mig som jag gör, som jag har gjort. (Jag ser inte det roliga i att sparka sönder en busskur längre, så det är en förbättring.) Jag skäms över att må dåligt, och jag skäms över att jag vill skada mig själv. För det landar alltid där, eller hur? Jag har aldrig lärt mig att inte skära, jag slutade bara för att jag visste att jag inte skulle ha nån kvar om jag fortsatte. Var så jävla kär, såg så mycket upp till henne, att jag bara la av. Ingen i min vänskapskrets skulle acceptera ett självskadebeteende. Och det är det enda som håller det borta. Fast är det nån gång man ska passa på så är det väl under fucking jävla kukvintern, bra anledning att ha långärmat tills de nya ärren smälter in med de gamla, "de har alltid varit där", liksom.
OK, min poäng är, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA MED MIG SJÄLV!
Annons
Comment the photo
Chris von Awesomos
Sat 28 Sep 2013 10:35
Vet inte vad jag ska skriva, men jag vill skriva NÅGONTING. Om du vill ses någon gång så bor jag närmare nu. Kanske ta en fika i höstregnet och snacka lite skit om hur knäppt det är att inte vara 12 och rollspela på Hoggy längre, eller vara 15 och sjunga på Gravitation låtar i tensta? :)
AngerManagement
Mon 30 Sep 2013 14:47
Jag blir glad för att du vill skriva nånting, och det vore jättekul att ses, det blev så kort sist D : Du har väl mitt nr? Jag är arbetslös, så jag har ALLTID tid att ta en fika, hör av dig om du får tid <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angermanagement/516208415/
Visa toppen
Show footer