Thursday 4 October 2012 photo 5/10
|
Fan klarar inte detta längrre tar livet av mig snart...
Annons
Watchmechange
Wed 21 Nov 2012 14:51
Det var ett tag sedan du la upp detta, men bara så du vet så skriv om det är något du vill snacka om.
Jag vet hur det känns att må så dåligt och hade jag vetat något hade jag erbjudit min hjälp för länge sedan. Hoppas allt löser sig för dig.
Men som sagt, skriv om det är något.
Jag vet hur det känns att må så dåligt och hade jag vetat något hade jag erbjudit min hjälp för länge sedan. Hoppas allt löser sig för dig.
Men som sagt, skriv om det är något.
Anonymous
Thu 4 Oct 2012 22:58
don't do it.
Snälla. Jag ber dig. Gör det it ok?
jag finns här.
Snälla. Jag ber dig. Gör det it ok?
jag finns här.
Anonymous
Thu 4 Oct 2012 22:14
Wanna kill yourself? Imagine this. You come home from school one day. You’ve had yet another horrible day. You’re just ready to give up. So you go to your room, close the door, and take out that suicide note you've written and rewritten over and over and over. You take out those razor blades, and cut for the very last time. You grab that bottle of pills and take them all. Laying down, holding the letter to your chest, you close your eyes for the very last time.
A few hours later, your little brother knocks on your door to come and tell you dinners ready. You don’t answer, so he walks in. All he sees is you laying on your bed, so he thinks you’re asleep. He tells your mom this. Your mom goes to your room to wake you up. She notices something is odd. She grabs the paper in your hand and reads it. Sobbing, she tries to wake you up. She’s screaming your name. Your brother, so confused, runs to go tell Dad that “Mommy is crying and sissy won’t wake up." Your dad runs to your room. He looks at your mom, crying, holding the letter to her chest, sitting next to your lifeless body. It hits him, what’s going on, and he screams. He screams and throws something at the wall. And then, falling to his knees, he starts to cry. Your mom crawls over to him, and they sit there, holding each other, crying.
The next day at school, there’s an announcement. The principal tells everyone about your suicide. It takes a few seconds for it to sink in, and once it does, everyone goes silent. Everyone blames themselves. Your teachers think they were too hard on you. Those mean popular kids, they think of all the things they’ve said to you. Those persons that used to tease you and call you names, they can’t help but hate themselves for never telling you how beautiful you really are. Your ex, the one that you told everything to, that broke up with you, can’t handle it. Your ex breaks down and starts crying, and runs out of the school. Your friends? They’re sobbing too, wondering how they could never see that anything was wrong, wishing they could have helped you before it was too late. And your best friend? Inn shock. Simply can’t believe it. Your best friend knew what you were going through, but never thought it would get that bad… Bad enough for you to end it. Unable to cry, unable to feel anything, He/she stands up, walks out of the classroom, and just sinks to the floor. Shaking, screaming, but no tears coming out.
It’s a few days later, at your funeral. The whole town came. Everyone knew you, that person with the bright smile and an amazing personality. The one that was always there for them, the shoulder to cry on. Lots of people talk about all the good memories they had with you, there were a lot. Everyone’s crying, your little brother still doesn't know you killed yourself, he’s too young. Your parents just said you died. It hurts him, a lot. You were his older sibling, you were supposed to always be there for him. Your best friend stays strong through the entire service, but as soon as they start lowering your casket into the ground, he/she just loses it, and cries and cries and doesn't stop for days.
It’s two years later. The whole school talks to a counselor/therapist at least once a week. Your teachers all quit their job. Your ex doesn't know how to love anymore and just falls into a life of drugs and depression. Your best friend tried to kill herself. She didn’t succeed like you did, but he/she tried … your brother? He finally found out the truth about your death. He self harms, he cries at night, he does exactly what you did for years leading up to your suicide. Your parents? Their marriage fell apart. Your dad became a workaholic to distract himself from your death. Your mum got diagnosed with depression and just lays in bed all day.
People care. You may not think so, but they do. Your choices don’t just effect you. They effect everyone. Don’t end your life, you have so much to live for. Things can’t get better if you give up.
A few hours later, your little brother knocks on your door to come and tell you dinners ready. You don’t answer, so he walks in. All he sees is you laying on your bed, so he thinks you’re asleep. He tells your mom this. Your mom goes to your room to wake you up. She notices something is odd. She grabs the paper in your hand and reads it. Sobbing, she tries to wake you up. She’s screaming your name. Your brother, so confused, runs to go tell Dad that “Mommy is crying and sissy won’t wake up." Your dad runs to your room. He looks at your mom, crying, holding the letter to her chest, sitting next to your lifeless body. It hits him, what’s going on, and he screams. He screams and throws something at the wall. And then, falling to his knees, he starts to cry. Your mom crawls over to him, and they sit there, holding each other, crying.
The next day at school, there’s an announcement. The principal tells everyone about your suicide. It takes a few seconds for it to sink in, and once it does, everyone goes silent. Everyone blames themselves. Your teachers think they were too hard on you. Those mean popular kids, they think of all the things they’ve said to you. Those persons that used to tease you and call you names, they can’t help but hate themselves for never telling you how beautiful you really are. Your ex, the one that you told everything to, that broke up with you, can’t handle it. Your ex breaks down and starts crying, and runs out of the school. Your friends? They’re sobbing too, wondering how they could never see that anything was wrong, wishing they could have helped you before it was too late. And your best friend? Inn shock. Simply can’t believe it. Your best friend knew what you were going through, but never thought it would get that bad… Bad enough for you to end it. Unable to cry, unable to feel anything, He/she stands up, walks out of the classroom, and just sinks to the floor. Shaking, screaming, but no tears coming out.
It’s a few days later, at your funeral. The whole town came. Everyone knew you, that person with the bright smile and an amazing personality. The one that was always there for them, the shoulder to cry on. Lots of people talk about all the good memories they had with you, there were a lot. Everyone’s crying, your little brother still doesn't know you killed yourself, he’s too young. Your parents just said you died. It hurts him, a lot. You were his older sibling, you were supposed to always be there for him. Your best friend stays strong through the entire service, but as soon as they start lowering your casket into the ground, he/she just loses it, and cries and cries and doesn't stop for days.
It’s two years later. The whole school talks to a counselor/therapist at least once a week. Your teachers all quit their job. Your ex doesn't know how to love anymore and just falls into a life of drugs and depression. Your best friend tried to kill herself. She didn’t succeed like you did, but he/she tried … your brother? He finally found out the truth about your death. He self harms, he cries at night, he does exactly what you did for years leading up to your suicide. Your parents? Their marriage fell apart. Your dad became a workaholic to distract himself from your death. Your mum got diagnosed with depression and just lays in bed all day.
People care. You may not think so, but they do. Your choices don’t just effect you. They effect everyone. Don’t end your life, you have so much to live for. Things can’t get better if you give up.
Anonymous
Fri 5 Oct 2012 20:08
Jag försöker inte hacka på dig, jag hackar på texten. Mitt ex skulle inte börja missbruka om jag dog och långt ifrån hela stan skulle gå på min begravning. Men visst, det är väl en fin text för nedstämdhet.
Anonymous
Fri 5 Oct 2012 22:46
den är väl kanske inte menat i just din situation då. "föreställ dig detta" står det och inget annat :)
Anonymous
Sat 6 Oct 2012 00:51
Ja, jag kan väl läsa jag också? Livet kan väl inte bli bättre för att man läser en text på ett socialt community?
Deprimerade och självmordsbenägna hör inte komplimangerna dom får, dom förstår inte. Man lyssnar inte på någon i den situationen. Just då är man så full av sina impulsiva känslor.
Deprimerade och självmordsbenägna hör inte komplimangerna dom får, dom förstår inte. Man lyssnar inte på någon i den situationen. Just då är man så full av sina impulsiva känslor.
Anonymous
Sat 6 Oct 2012 10:00
i don't care. hon up there ^ blev ju tydligen påverkad så nån hjälp har det ju gjort.
Anonymous
Thu 4 Oct 2012 20:34
usch, söta du, ta inte livet av dig. snacka med mig!
skicka ett PM till mig så kan vi prata.
du är värd allt. även om du kanske inte tror det.
men jag finns här! <33
skicka ett PM till mig så kan vi prata.
du är värd allt. även om du kanske inte tror det.
men jag finns här! <33
Anonymous
Thu 4 Oct 2012 19:52
Gör inte det! snälla! Visst vi känner inte varandra. men jag finns om du vill prata!
Catchiing
Thu 4 Oct 2012 19:11
Nej, gö inte det. Jag lovar dig de som känner dig skulle sakna dig mer än vad du tror. Va stark!
solsten123
Thu 4 Oct 2012 19:15
alla hatar mig endå,tillochmed mamma och pappa sa att jag skulle dra åt helvete
Catchiing
Thu 4 Oct 2012 19:16
Men jag lovar dig. Om du tar livet av dig skulle de ändå sakna dig förr eller senare! Du förtjänar att leva, även om du inte tycker det själv.
Frida001
Thu 4 Oct 2012 19:00
nej gör inte de.vi kanske inte känner varandra men nej gör det inte du är en bra persson och du måste vara stark tro mig jag vet hur man tänker har varit/är i samma sitvation jag vill också ta livet av mig ibland men jag tänker också var stark
39 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/510092602/