Friday 9 November 2012 photo 3/10
|
Hej. Jag heter Elin och jag är 17 år. Tänkte berätta lite om mitt liv för er som tar er tid att läsa...
Jag har haft ett otroligt jobbigt och hemskt liv. Vi börjar med när jag gick i mellanstadiet, jag blev mobbad för att jag var annorlunda, jag hade inga vänner och jag var alltid ensam. När jag skulle sluta 6an så valde jag att gå om en klass för jag ville inte gå i höstadiet med några som inte ville umgås med mig. Så jag gick om 6an och fick några vänner och även en bästa vän. Sen började jag då högstadiet och de va den värsta tiden i mitt liv. Dom första veckorna skötte jag skolan, men sen fick jag nya vänner och började bla. skolka, röka och dricka osv. På nyår så träffade jag min första kärlek, det va verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag va så jävla lycklig och vi va tillsammans i 7 månader. Men sen gjorde han ngt som va sjukt dålig, han tog min oskuld och samma dag gjorde han slut... Jag mådde så jäävla dåligt så jag börja skära mig, så fort såren läkte gjorde jag nya jag fortsatte skära mig i 3 år. Det fanns bara en som brydde sig och lyssnade... Det var Henrik... Han va min bästa vän och den enda som jag kunde prata med om allt, han fanns där för mig jämt! I 8an hände de mig något fruktansvärt, jag blev våldtagen på min egna skolavslutning... Killen som gjorde de hade sönder min kropp, mitt mående och han slet ut min själ... Efter det så skärde jag mig ännu mer, jag vågade aldrig anmäla händelsen. Sommaren 2011 den 5 augusti hände något som fick mig att dö innombords, Henrik dog... Min andra halva försvann... Han drunknade och liket hittades aldrig... Jag minns samtalet jag fick av en kompis på morgonen, jag svarade och hon bara grät, jag frågade vad som hade hänt svaret jag fick va "Han är död! Henrik är död!" jag blev helt tom, jag kände mig helt förstöd... Jag satt på mitt rum och grät och tänkte att det inte kunde va sant. Helgen efter så försökte jag ta livet av mig med hjälp av smärtstillande, sömntabletter och sprit, jag lyckades aldrig... Skolan såg senare att jag hade skärt upp armarna och kontaktade socialen och ungdoms psykiatrin. Jag åkte till Karlstad och träffade en manlig psykolog och jag berättade att jag hade skärt mig ca 1 gång i veckan dom senaste 3 åren och att jag blivit våldtagen. Det svinet svarade med " Aja, du är precis som många andra tonårstjejer, det är inte ngt fel" så jag drog där ifrån och jag aldrig mer tbx. Sen började jag på Spindeln, en skola för socialfall, missbrukare, ungdommar med diagnoser osv. Jag hatade den skiten, jag gick där i ett helt år och inget blev bättre. Nu går jag iaf på ett vanligt gymnasium har en psykolog och en kontaktperson. Livet går iaf framåt men ärren efter allt som har hänt mig kommer aldrig försvinna. Tack till min familj och alla vänner som har ställt upp för mig, det är tack vare er som jag lever idag! <3
(det är jag på bilden)
Annons
Anonymous
Sat 10 Nov 2012 07:37
Va stark o fortsätt kämpa!! :)
Bra att det åtminstone e bättre nuförtiden.
Bra att det åtminstone e bättre nuförtiden.
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 21:31
asså shit va hemskt :o det är bara att höra av dej om du känner att du vill prata eller nånting !
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 19:20
Finns om du vill prata av dej <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/510998659/