Tuesday 20 November 2012 photo 2/8
|
I'm only human, and that’s my saving grace.
Jag har också känslor och tankar.
Min verklighet, som jag nu delar med mig av. Jag har tankar och känslor som plågar mig som
den hemskaste sjukdomen. Det finns ingenting som når upp till den nivån där sakerna är som
värst. Kanske så är jag satt här för att se om jag kan klara detta test? Kanske så är det ödet
som visat mig vägen hit. Eller är det alla människor på vår planet, som är en gåta i sig. Min
yta kan uppfattas som stål. Men tro det eller ej, min själ kan också gråta. Jag saknar en
känsla i livet om något positivt. För varje dag som går, så ökar det till negativt. Om min
själ är död, vad finns det då kvar? Ögon med tårar som aldrig slutar rinna.
Jag stänger ute allt hat, jag stänger ut erat svek. Jag klarar mig utan det. Det hjälper mig
inte. Om jag ska tvingas vara ensam, så ska jag vara helt själv. Rösten ifrån det som kallas
döden ber mig att välja. Jag gråter och gråter och kan bara hoppas på att himlen där uppe är
blå. Jag är fängslad av mina plågor och himlen här nere, den är bara grå. Jag söker mina
svar medans själen bara bryter samman. Jag kan bara tänka bakåt, inte framåt. Vad finns
kvar? Folk säger att jag lever ju. Men jag vet inte vad att leva är, eftersom det känns som
att jag spenderar mitt liv i en respirator. Något som för mina andetag och mitt liv framåt,
men jag hänger inte med. Jag har gjort mina fel, men alla är vi människor. Om ni bara
nån gång skulle våga se mig i ögonen, så skulle ni se vem som lider. Ett liv i dimma,
ett hjärta som slår men det svider för varje slag det slår.
Jag är desorienterad, förvirrad, borttappad, förtvivlad. Ni kan sitta där och kalla
mig sjuk, och att jag bara ser elände och har dåliga tankar. Men jag är bara mänsklig.
Du borde prova det också. Jag skulle aldrig sitta och skriva allt det här om det inte var
sant och så som jag känner. Det livet jag gått igenom är för alla andra en mardröm.
Det enda jag vet, är att jag är säker på min kärlek och säker på ett hopp om en
framtid. Det är först då man kommer klara sig igenom denna striden.
Det är inte tabu att må dåligt. Men om samhället och alla ni människor
nånsin kommer att se det och förstå det. Det kan jag bara lägga i era händer.
Det är ni som avgör framtiden för mänskligheten. Tänk över dina ord.
Min verklighet, som jag nu delar med mig av. Jag har tankar och känslor som plågar mig som
den hemskaste sjukdomen. Det finns ingenting som når upp till den nivån där sakerna är som
värst. Kanske så är jag satt här för att se om jag kan klara detta test? Kanske så är det ödet
som visat mig vägen hit. Eller är det alla människor på vår planet, som är en gåta i sig. Min
yta kan uppfattas som stål. Men tro det eller ej, min själ kan också gråta. Jag saknar en
känsla i livet om något positivt. För varje dag som går, så ökar det till negativt. Om min
själ är död, vad finns det då kvar? Ögon med tårar som aldrig slutar rinna.
inte. Om jag ska tvingas vara ensam, så ska jag vara helt själv. Rösten ifrån det som kallas
döden ber mig att välja. Jag gråter och gråter och kan bara hoppas på att himlen där uppe är
blå. Jag är fängslad av mina plågor och himlen här nere, den är bara grå. Jag söker mina
svar medans själen bara bryter samman. Jag kan bara tänka bakåt, inte framåt. Vad finns
kvar? Folk säger att jag lever ju. Men jag vet inte vad att leva är, eftersom det känns som
att jag spenderar mitt liv i en respirator. Något som för mina andetag och mitt liv framåt,
men jag hänger inte med. Jag har gjort mina fel, men alla är vi människor. Om ni bara
nån gång skulle våga se mig i ögonen, så skulle ni se vem som lider. Ett liv i dimma,
ett hjärta som slår men det svider för varje slag det slår.
mig sjuk, och att jag bara ser elände och har dåliga tankar. Men jag är bara mänsklig.
Du borde prova det också. Jag skulle aldrig sitta och skriva allt det här om det inte var
sant och så som jag känner. Det livet jag gått igenom är för alla andra en mardröm.
Det enda jag vet, är att jag är säker på min kärlek och säker på ett hopp om en
framtid. Det är först då man kommer klara sig igenom denna striden.
nånsin kommer att se det och förstå det. Det kan jag bara lägga i era händer.
Det är ni som avgör framtiden för mänskligheten. Tänk över dina ord.
Annons
Alwarion
Wed 21 Nov 2012 11:37
"Diskorienterad"? What? Eftersom din text är språkligt felfri i övrigt så sticker det där stavfelet (medvetet eller omedvetet) som en nål i ögat på mig (och ja, jag är typ språkfascist). "Desorienterad" är ordet du letar efter. ;)
Men fortsätt kämpa. Kanske inte så mycket till tröst och motivation, men någon dag blir det bättre. Visa världen att du är stark!
Men fortsätt kämpa. Kanske inte så mycket till tröst och motivation, men någon dag blir det bättre. Visa världen att du är stark!
Cassie Cassandra Holmberg
Wed 21 Nov 2012 13:33
Men herregud, du kan inte vara seriös med en sdan kommentar!? Du stör dig på att jag omedvetet råkat skriva fel på ETT ord. Bara för att du är språkfascist betyder inte det att alla andra tycker det är okej att bli rättade. Speciellt inte när det inte har någon poäng i detta fallet. Förövrigt så ignorerar jag din kommentar, kan inte ta dig seriöst. Herregud...
Anonymous
Tue 20 Nov 2012 13:39
I vissa fall är det tabu att må dåligt, tyvärr. T.ex, släkten på min pappas sida är sådan att om man på något sätt mår dåligt så är man en sämre människa.
Cassie Cassandra Holmberg
Tue 20 Nov 2012 13:49
Nej det är inte tabu att må dåligt. Folk som har den uppfattningen har fel. Flera miljoner på våran planet mår dåligt och döljer just för att folk i allmänhet tycket det är tabu, vilket inte stämmer. Folk är bara så rädda att se det, ta hand om det och prata om det. Du är inte en sämre människa, vad dem än säger.
Anonymous
Tue 20 Nov 2012 14:00
Jag är beredd att påstå att du har fel. I många delar av landet och världen så är det tabubelagt. Man får inte prata om det för att det är fel. Det är ju därför jag drar mig från att prata med min pappa, för att jag är orolig för vad han och andra i släkten ska tro och tycka.
Cassie Cassandra Holmberg
Tue 20 Nov 2012 15:19
Okej och jag är beredd att stå för min åsikt, för fakta och sanning. Jag menar att det inte SKA behöva vara tabu. För i min och så många andra miljoner människor så är det inte så. Att hela världen inte kan gå med på det, är en annan sak. Finns massor som spelar in, för att folk har växt upp på olika vis och sen kan religion också spela in. Det vet väll alla. Så jag förstår dig och din åsikt. Men jag tycker inte att världen ska behöva se på dig som tabu. För det är inte så. Människan är dålig på att ta hand om saker, har levt på ett visst sätt osv. Det är inget man kan ändra på bara sådär. Men man kan önska att fler öppnar sina ögon och ser istället för att blunda, ignorera och gå förbi.
Tråkigt att höra med din pappa och släkten och sådär. Men så länge du har någon annan anhörig som du kan lätta på trycket hos. Så får dem väll tycka det är tabu. Jag vet inte grunden varför dem tycker så och behöver heller inte veta. Jag hoppas bara det finns någon för dig. Och om du inte provat, så prova igen att försöka nå ut och prata med pappa/släkten. Går det inte så gör det inte. Då får man kanske acceptera det. Vissa klarar bara inte av det. Men då har du gett det en chans.
Även om inte jag kanske kan göra så mycket åt det du bär på. Så lyssnar jag och dömmer aldrig någon för vad man säger.
Tråkigt att höra med din pappa och släkten och sådär. Men så länge du har någon annan anhörig som du kan lätta på trycket hos. Så får dem väll tycka det är tabu. Jag vet inte grunden varför dem tycker så och behöver heller inte veta. Jag hoppas bara det finns någon för dig. Och om du inte provat, så prova igen att försöka nå ut och prata med pappa/släkten. Går det inte så gör det inte. Då får man kanske acceptera det. Vissa klarar bara inte av det. Men då har du gett det en chans.
Även om inte jag kanske kan göra så mycket åt det du bär på. Så lyssnar jag och dömmer aldrig någon för vad man säger.
Anonymous
Tue 20 Nov 2012 15:37
Det är en ganska stor skillnad på att det inte "ska behöva" vara tabu och att det inte är tabu. För det är som sagt tabubelagt i många delar av världen. Men jag håller med om att vissa människor vet inte hur man ska hantera saken i sig. depression och ångest är inte lätt för varken bäraren eller de anhöriga att förstå sig på.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/511236535/