Friday 18 January 2013 photo 2/4
|
Varning för wall of text.
Den 12:e December opererades jag för en gastric bypass, något jag kämpat för länge.
Den 22:e December började jag få otroligt ont i magen och spydde upp galla och den 23:e åkte jag till akuten på Lunds universitetssjukhus. Efter mycket om och men blev det bestämt att jag skulle åka till sjukhuset i Kristianstad eftersom det är där Aleris har sin avdelning. Låg inne på observation och fick komma hem på julafton. Jag trodde det var över då, men redan samma kväll spydde jag galla igen och efter rådgivning med jourläkaren så blev det bestämt att jag skulle tillbaks till Kristianstad dagen efter.
Den 25:e började det hända saker. Jag skulle skicktröntgas och eftersom jag inte kan dricka så snabbt pga bypassen så fick jag en sond genom näsan ner i magen där de injicerade skicktvätskan. Den blev jag röntgad dubbelt upp eftersom att första maskinen bråkade. När läkaren sen kollat på bilderna så blev det bestämt att jag skulle opereras igen. Samma sak där, ner med sond i magen för att tappa ut all galla som kundes och sen sövas.
När jag vaknar har jag en dräneringsslang stickandes ur magen och får reda på att jag hade 1½ liter galla i min gamla mage som de fick tappa ur. Detta berodde på att det blivit lite krux med kopplingen mellan tolvfingertarmen och tunntarmen.
Jag lyckades även dra på mig infektioner när jag låg där så var tvungen att ligga kvar tills den 30:e på observation.
Nu så här i efterhand när jag tänker på det så ger det mig sådan fruktansvärd ångest och ibland panikångestattacker. Nu är jag rädd så fort jag känner nått i magen eller tarmarna och jag ångrar att jag gjorde operationen. Men lagt kort ligger tyvärr. Jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta allt som har hänt.
Annons
Anonymous
Fri 18 Jan 2013 18:09
Min mamma & ena stora syster har gjort denna operationen.
Har kanske tänkt att göra den om det är min sista utväg men först ska jag försöka utan den.
Och min andra syster kanske ska göra denna också.
Har kanske tänkt att göra den om det är min sista utväg men först ska jag försöka utan den.
Och min andra syster kanske ska göra denna också.
Hackie
Fri 18 Jan 2013 14:21
Har länge själv funderat på att göra en gastric bypass. Förutom komplikationen med gallan, tycker du att det var värt det?
Leiliel
Fri 18 Jan 2013 14:22
Gått ner 15 kilo sen 2 veckor innan OP-datum tills dagens datum, så på det sättet är det värt det. Och om man slipper komplikationer är det lätt värt det.
Hackie
Fri 18 Jan 2013 14:26
Det jag oroar mig mest för är all jävla hud som blir hängandes. Har för mig att man får betala själv fall man vill "rätta till" huden efteråt.
Leiliel
Fri 18 Jan 2013 14:28
Om man får ett visst antal cm häng på magen så bekostar landstinget det, men inte på andra ställen.
Anonymous
Fri 18 Jan 2013 13:55
Vad berodde allt detta på?
Leiliel
Fri 18 Jan 2013 14:07
För att jag gick under kategorin "sjuklig fetma", plus att mina leder är så sönder att det inte var bra för mig att motionera när jag vägde så mycket.
Anonymous
Fri 18 Jan 2013 14:10
Ah, I see! Hm, kanske låter konstigt, men i situationer som denna, dock i mindre skala, brukar ilska hjälpa mig.
När jag var liten var jag mörkrädd, men en kväll bestämde jag mig för att transformera min rädsla till ilska. På så sätt tänkte jag spöa skiten ur alla monster och spöken som tänkte skrämma mig. Lite samma sak när jag behöver kräkas också, dock har jag aldrig genomgått en så pass allvarlig operation...
När jag var liten var jag mörkrädd, men en kväll bestämde jag mig för att transformera min rädsla till ilska. På så sätt tänkte jag spöa skiten ur alla monster och spöken som tänkte skrämma mig. Lite samma sak när jag behöver kräkas också, dock har jag aldrig genomgått en så pass allvarlig operation...
Leiliel
Fri 18 Jan 2013 14:13
Jag omvandlade alla mina känslor till ilska för några år sedan, nått jag fick lära om. Men jag förstår vad du menar. Men jag kan inte omvandla fysiskt illamående till nått annat.
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/512464987/