Saturday 16 March 2013 photo 3/6
![]() ![]() ![]() |
Jag har en liten bubbla runt mig, jag är en sluten bok.
Jag har egentligen ett ganska bra liv, jag har mat på bordet och jag har alltid fått det jag har önskat mig på julen och mina födelsedagar. Jag har en lillebror, två hundar, mamma och pappa, men bara för att jag har allt det så har ingenting alltid varit bra.
Jag vantrivs hemma, varför? Min pappa har behandlat mig som luft, han har ett hög temperament som han har ärvt ifrån sin pappa, jag har också ärvt det temperamentet. Vi har i stort sett haft andra världskriget här hemma, väldigt ofta. Tänk dig att du får en spark i magen, en kniv i ryggen, det gör ju ganska ont, ellerhur? Så har det varit här hemma fast med kränkningar och psykisk mobbning. Det är så jävla fruktansvärt med mobbning, jag hatar det och kommer alltid att göra det.
Jag har förträngt nästan allt som har hänt i mitt liv, jag vet inte riktigt om jag orkar leva med att jag varit mobbad sen jag var 6 år och att det har hänt nu när jag snart är 19. Jag orkar inte med mig själv. Jag har inte velat leva egentligen, sen jag gick i 7an men det är klart, jag vågar inte begå självmord. Jag har skadat mig själv för att få bort smärtan inombords men det har inte hjälpt. Det har verkligen inte hjälpt, det gjorde allting bara värre.
Ja, i vilket fall som helst, har jag varit mobbad i 13 år. 13 jävla år av mobbning. Jag har blivit misshandlad med sparkar och slag mot huvudet, magen, armarna, ryggen, och benen. Det var 5 killar mot mig, alla var äldre än mig. Jag hatar mig själv än idag för det, för att jag alltid har trott att det var mitt fel. Jag var för ful, för tjock, för oduglig, klart att man fick stryk då. På den tiden så gick lärare runt på skolgården och såg till att allting var okej. När jag fick stryk så vände dem bara på klacken och gick, lärarna brydde sig inte ett skit om vad som hände, de vågade inte.
Det är en stor anledning till varför jag inte litar på vuxna alls, jag har svårt att ens lita på människor.
Jag har en liten bubbla runt mig, jag är en sluten bok, man kommer inte in i den här lilla bubblan. Det finns inte många jag litar på till 110 procent, det är bara några få faktiskt. Jag tillåter inte att folk kommer in i min bubbla, jag är rädd att de ska riva den muren jag har byggt upp, år efter år.
I trean upp till sexan spred en tjej i klassen rykten över hela skolan och folk hatar mig verkligen, fortfarande idag. Hon låtsades vara min bästa vän i ett halvår först, jag berättade allt för henne, alla mina hemligheter. Jag lekte t.ex med Barbie tills jag var 11 år, det är inget jag skäms över idag men då gjorde jag det. Som sagt, jag litade på henne.
En dag när vi var på fritids så gick vi ut i spöregnet, jag minns den dagen så väl. Hon berättade att hon bara låtsas vara min vän för att sen kunna sprida rykten bland andra. Jag hatar henne något fruktansvärt idag, hata är ett starkt ord men hon förtjänar att bli hatad.
Sen i sjuan blev allting äntligen okej, detta är den bästa skoltiden jag någonsin har haft och jag önskar verkligen att jag kunde komma tillbaka till den. Jag fick fruktansvärt bra kompisar och många av dem jag känner än idag. Det var den bästa tiden någonsin, jag var värdefull, för första gången i hela mitt liv. Jag kände att jag dög, jag kände att jag äntligen var någon.
Sen började jag på gymnasiet och det blev värre än värst. En kille i klassen kränkte mig hela tiden och det tjejgänget jag hängde med var inte riktiga vänner. Jag fick också min första pojkvän som jag har än idag, han är 10 år äldre än mig och jag skulle fylla 17 när jag blev tillsammans med honom. Vilket en i gänget inte riktigt accepterade, och de andra skulle ju hålla med henne. Jag kände mig helt plötsligt utfryst, gjorde ingenting annat än att vara hemma och skolkade mycket.
I ettan var första gången som jag gick till en kurator, jag berättade om mobbningen under hela mitt liv. Hon sa nästan ingenting och jag slutade gå till henne, jag gick till sist till en psykolog på vårdcentralen, vilket tyvärr inte hjälpte heller. I somras tog jag studenten och kort därefter började jag hos min tredje kurator. Det är den bästa jag någonsin haft. Jag hamnade i en depression på gymnasiet, men det blev som allra värst i somras eftersom min ångest blev till panikångest.
För några veckor sen bröt jag ihop totalt, jag tänkte faktiskt begå självmord. Jag skulle hoppa framför tåget, och jag orkade inte med mitt liv längre. När jag stod där och tänka hoppa så insåg jag hur dum i huvudet jag är så jag ringde min mamma. Vi åkte akut till vårdcentralen där jag fick träffa den ärligaste doktorn jag någonsin har träffat. Jag tar sen två veckor tillbaka anti-depressiva och lugnande, jag har äntligen börjat känna att det börjar hjälpa. Igår glömde jag min dos med lugnande, idag känner av panikångest.
Att skriva hjälper mig, jag gillar att skriva ut hur jag mår, hellre det än att prata. Mitt liv har varit riktigt tufft, verkligen. Folk säger att dem är avundsjuka på mitt liv, snälla var inte det. Du vill inte leva detta helvete till liv. Min pappa som också har kränkt mig sen flera år tillbaka, har äntligen gett med sig. Han har nog förstått hur dåligt jag mår, och mycket av det är p.g.a. av honom. Mamma berättade allt för honom.
Idag mår jag inte bra, jag lider av panikångest och depression. Ärligt talat, det har bara fått drygt tre veckor och mitt liv är totalt upp och ner. Jag har en pojkvän som stöttar mig i allt och jag har fruktansvärt underbara vänner om stöttar mig. Jag älskar er, jag lever för hoppet och för er. Ni är bäst, utan er hade jag inte varit här idag.
Den här berättelsen berättade jag förra året i december.
Idag, mår jag ärligt talat så otroligt mycket bättre.
Mina mediciner hjälper, min kurator hjälper.
Det jag vill förmedla är, att allting kommer att lösas till slut.
Det blir bra.
Allting som är skit, går över och förbi.
Annons
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Mon 18 Mar 2013 19:04
Vilken fighter du är!
Stay strong!
Och otroligt fin är du med! <3
Stay strong!
Och otroligt fin är du med! <3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Mon 18 Mar 2013 20:10
Så lite så!
Har man något bra att säga så kan man ju göra det <3
Har man något bra att säga så kan man ju göra det <3
Panda
Sat 16 Mar 2013 20:17
Jag älskar dig, du är så jävla stark! Du är bäst kära jossegos, du kan klara allt! Du är underbar, fan vad jag saknar dig! ses på tisdag? Du är bäst och underbarast och så JÄVLA vacker så det finns inte! Pappor kan gå o ta sig.. Jag hoppas du litar på mig iaf, för jag litar på dig c: puss kära du <33333
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sat 16 Mar 2013 21:57
Jaa jag älskar dig också!! Ja kom på tisdag honey! ;* <3333
69SleazyShots
Sat 16 Mar 2013 13:50
jag tror att dom som säger att dom inte vågar ta livet av sig, egentligen inte vill dö, dom vill ha hjälp å leva^^
![](http://cdn07.dayviews.com/113/_u1/_u2/_u0/_u7/_u6/_u0/u1207604/1420142818_m_1.jpg)
69SleazyShots
Sat 16 Mar 2013 14:13
gillar uttrycket på en bok ' det är inte det att jag vill dö, jag vill bara inte leva ' c:
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sat 16 Mar 2013 14:22
Ja, typ! ^^ men jag vill leva :) jag fick och får hjälp!
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sat 16 Mar 2013 13:20
Kämpa!<3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sat 16 Mar 2013 12:17
Fortsätt såhär, du har en otrolig styrka!<3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/513432695/