Friday 22 March 2013 photo 2/6
|
Wall of text I know, men jag behöver få skriva av mig.
Under ca 6 år har jag haft en mycket nära vän som mått dåligt. En kort sammanfattning är: ångest, socialfobi, självskador, depression och panikattacker.
Jag har stått bakom henne, hjälpt till så gått jag kunnat med någon som inte vill bli hjälpt, slängt bort rakblad, lugnat henne under panikattacker och varit hennes personliga psykolog. Hennes föräldrar fick reda på hennes problem efter ca 6 månader av självskador, hon hamnade på BUP, men blev "utkastad" för att hon inte ville ha hjälpen. Hon började åter ljuga för föräldrarna och menade att hon var frisk och mådde bra.
Redan då ville jag gå till hennes föräldrar men, klarade inte av det ansvaret som 16-åring som nyss flyttat hemifrån som det innebar att gå till dem. Idiotiskt såhär i efterhand, men så är det.
För ca 1.5 år sedan flyttade hon 100 mil hemifrån och det började gå stadigt utför. Blev bättre i somras, men efter en lång praktik flyttade hon åter 100 mil för att fortsätta utbildningen, började på antidepp och hon har mått betydligt sämre. Vilket hon inte var beredd på, efter två veckor tyckte hon att hon borde må bra nu..
Igår lades hon igen för andra gången på två veckor på psyk. Hennes pojkvän som jag också är nära vän till mig berättade då att hon försökt att ta sitt liv under onsdagskvällen, vi båda kände att vi var tvungna att prata med hennes föräldrar som är glatt ovetande. Hon hade förbjudit pojkvännen att säga något och hotat med att göra slut ifall han sa något. Så jag ringde till mamman. En kvinna jag inte pratat med på ett år för att tala om att dottern ligger inne och att hon behöver hjälp av sina föräldrar.
Modern blev såklart chockad, ringer min vän som säger åt henne att jag ljuger, sen ringer även pojkvännen till mamman för att tala om att det är sant.
Så nu har jag antagligen kraschat vår vänskap totalt, genom att göra det ultimata sveket. Hon har uttryckt hur mycket hon hatar mig, men jag antar att det är bättre att hon lever och hatar mig än att hon är död.
Låg sömnlös i natt och tankarna snurrade, gjorde jag rätt? Eller borde jag inte lagt mig i? Vad tycker ni?
Annons
Camera info
Camera NIKON D3000
Focal length 52 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/60 s
ISO 200
basten92
Wed 27 Mar 2013 01:03
Helt rätt, du har förmodligen räddat hennes liv... du gjorde vad en bra vän skulle göra :) <3
Disturbed-Angel
Sat 23 Mar 2013 01:07
Du gjorde helt rätt. Din vän är sjuk och måste få hjälp och stöd från alla runtomkring. De tu kallar "det ultimata sveket" är så långt ifrån svek det bara går att komma. Det ultimata sveket är väl tvärtemot vad du gjorde. Stå och titta på när sin vän mår så dåligt att hon tar sitt eget liv...Det är det enda riktiga sveket i en sådanhär fråga!
Hon ser det inte just nu för hon är sjuk. Men om några år när hon mår bättre kommer hon vara väldigt tacksam för alla som ställt upp för hene
Hon ser det inte just nu för hon är sjuk. Men om några år när hon mår bättre kommer hon vara väldigt tacksam för alla som ställt upp för hene
Lina
Fri 22 Mar 2013 21:54
du gjorde rätt, hon kommer förlåta när hon inser vad du har gjort för henne. jag vet hur de är liksom..
Anonymous
Fri 22 Mar 2013 13:25
Du gjorde helt rätt, som du själv skrev, hellre att hon lever och hatar dig än att hon är död, även om de gör ont när man förlorar en vän :(
The Major
Fri 22 Mar 2013 13:03
Det är bra att du berättade. Med sina föräldrar på sin sida så för vi hoppas att hon blir bättre. Jag är säker på att hon kommer att tacka dig i framtiden.
Tove-ToTT
Sat 23 Mar 2013 14:58
vi får hoppas på att hennes föräldrar kan hjälpa till så att hon mår betydligt bättre!
Tove-ToTT
Fri 22 Mar 2013 13:03
Jodå, helt okay vettiga, de bryr sig om henne och vill hennes bästa, men de har inte någon nära relation
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/513525282/