Monday 30 September 2013 photo 1/3
|
Hej.
Jag heter Josse,är 16 år.
Jag tänkte passa på och lätta mitt hjärta lite.
För att göra det snabbt,så drar jag situationen kortfattat.
Min mamma & pappa är gamla missbrukare.
Jag är ett oönskat amfetaminbarn.
Det flyttade in en ung kille hos mig och mamma i vintras.
Vi 2 klickade direkt och han blev som min storebror.
Iallafall,i början på april åkte mamma in i häkte.
Min 'bror' åkte in någon vecka senare.
Mamma satt ungefär 3,5 månader,fick inte träffa henne.
Hon fick ringa 5 gånger till mig.
Vi skrev brev,som ni förstår så mådde jag kasst då.
Fick inte skriva till bror min,inte träffa han heller.
Mamma är nu ute på behandling i väntan på domen.
iallafall.
Häromdagen var jag på rättegång.
Min 'bror' och min mammas.
Jag bor nu hos min mormor som tycker att min bror är en idiot,jävla pundare som inte är lämplig för mig att ha kontakt med,
Han & mamma beslöt sig för att lägga av med allt,de bröt allt för min skull.
Det liksom räckte nu.
Det ser inte mormor.
Hon ser bara han som någon sm skulle få mig att bbörja med droger,vilket är helt sinnessjukt. Och jag vet,hon är orolig och hon gör det för att skydda mig,blablabla.
MEN.
Tillbaka till rättegången.
Nu satt jag där,mindre än 3 meter ifrån honom.
Fick inte prata med honom alls.
Så fort han kollade på mig,började jag gråta som en idiot.
Mamma grät för jag grät.
Han grät.
Känslor.
Jag frågade sedan häktespersonalen om jag skulle kunna få ge honom en kram,en oskyldig kram så jag kunde få gråta i hans famn som förut.
Men nej, restruktioner gjorde det omöjligt.
Så det närmaste jag kom honom,var 3 meter.
Han har fått 2 år pga tidigare straff,och då har han inte fått domen för detta än.
Så jag kommer få leva utan honom ännu ett bra tag.
Rättegången kommer vara lång.
Med tanke på den långa häktningen.
De har sagt att det kan ta upp till 2 år innan mamma får sin dom,vilket är svårt då relationen mellan mig och mamma är otroligt nära.
Så jag mår rent åt helvete just nu.
Det ^ är en grej.
Sedan gick en av mina barndomsvänner bort nyligen,vilket också är svårt.
Att vara fast hos mormor är kasst.
Att vara utan min bror är kasst.
Alla jävla socmöten suger.
Att gråta sig till sömns varje jävla natt är också kasst.
Plus att förluster tar vääldigt svårt på mig,PTSD,depression och säkerligen någon bokstavskombination gör detta väldigt mycket svårare.
Hade jag inte haft de finaste vännerna man kan ha,inte haft musiken och inte haft hästarna,hade jag inte varit här idag.
Jag hade inte ens kunnat uppleva allt detta,jag skulle ha gett upp långt innan.
Men jag kämpar på.
Någon gång måste all denna skit ta slut.
Detta var inte allt jag gått igenom & mår kasst över,heller.
Jag har mycket i mitt bagage.
Jag är som en magnet.
Jag drar åt mig olycka och smärta.
Och har det en gång fastnat,lämnar det mig inte.
Men skitsamma,nu äre bra.
Jag hoppas iallafall att ni mår bra och att ni kämpar på.
Puss och kram på er människor därute.
Jag tror på er.
Stay strong. ♥
Stay strong. ♥
Annons
Anonymous
Tue 1 Oct 2013 02:12
Fint namn du har tjejen!
Fast de va inte de jag ville ha sagt. Fyfan vad stark du är. Och tycker du är otroligt stark som inte tar droger du med. Jag tror på dig! Massa kramar <3
Fast de va inte de jag ville ha sagt. Fyfan vad stark du är. Och tycker du är otroligt stark som inte tar droger du med. Jag tror på dig! Massa kramar <3
Anonymous
Mon 30 Sep 2013 00:57
någon gång måste det inte alls ta slut. inte som ett missbrukarbarn. vi har inget fäste, ingen tur. vi hör inte till den världen.
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/516238590/