Friday 4 October 2013 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Det är för mycket nu. Jag klarar inte att balansera allt och deras mamma. AF rycker och sliter i mig, pengarna tryter, folk går och dör och gifter sig, jobb finns inte, lägenheter är det ont om, pendlande till och från sthlm för att ens försöka samla lite krisenergi från min älskling för att klara av allt. Det skulle vara hur skönt som helst att bara släppa allt för hand och checka in på plåsterhusets knoppavdelning, hur skönt som helst att släppa kontrollen och tappa hunger, aptit, känslor, ansvar och dansa med glasskärvor och tapetblad i ett kakelbeklätt rum a la 2kvm. Det är det liv jag kan och har lärt mig. Men har har lovat mig själv att försöka med ett riktigt liv, ett vanligt liv. Men jag lovar, jag gör så gott jag kan, jag gör mer än jag egentligen kan, men det är jävligt svårt att fortsätta kämpa när ingen varken ser eller berömmer mitt hårda arbete. För er har mitt dåliga mående bara varit en fas, eftersom jag beter mig "som folk" nu, tror ni att det har gått över. Ni förstår inte att det inte alls har gått över, att jag beter mig som folk för er skull, att allt egentligen ligger kvar där, insopat under mattan som en hög med damm. Nej, för ni ser bara att "jag mår bra nu", när allt egentligen inte är som det verkar, som jag vill att det ska vara. Jag är inte nöjd alls med mitt liv. Det känns hemskt att säga det, och jag vill inte att det ska vara så. För det enda som gör mitt liv värt att leva är min älskade. Jag menar absolut inte att jag skulle ta livet av mig om han inte fanns där, men jag skulle sluta kämpa. Allt skulle gå tillbaka till var det brukade, ni skulle finna mig på en avdelning med strikt bevakning, utan aptit för varken liv eller mat. Jag skulle leva på och för cigaretter. Jag skulle strunta i sällskap, att umgås med människor, glömma personlig hygien och bara duscha för att försöka få bort all min föreställda smutsighet. Jag skulle knapra alla piller jag kunde tjata till mig recept på, knata omkring som en levande död, theralen i blodet 24/7. Men det skulle vara att ge upp. Jag ger inte upp. Jag kämpar. Jag vill ha det jag vill ha och jag kämpar för att få det.
Annons
Camera info
Camera GT-I9300
Focal length 3 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/100 s
ISO 200
Disturbed-Angel
Wed 9 Oct 2013 14:30
Känner igen de där känslorna. Ingen märker hur mycket man kämpar. Man får ingen beröm eller uppmuntran när man klarar av att göra vardagliga saker även om det är som att springa ett maraton bara att gå upp ur sängen och klä på sig. Men när det är så så får man försöka ge dig själv beröm. Om både du och jag vet hur duktiga vi är kan ingen ta de i från oss. Så glöm inte att du är jättestark och megabäst!
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Tue 8 Oct 2013 11:53
Jag kan inte skriva att jag förstår, för det gör jag inte. Jag har inte varit där du är nu och vad du upplevt. Men jag kan säga att du borde vara stolt över dig själv, iallafall försöka. Du står iallafall här idag och försöker, även om man vill ta den lätta vägen och bara ge upp. Och det är svårare än många tror. Bara för att man gör vanliga saker så tror alla att man mår bra och att allt är bra, när det egentligen är ett rent helvete och allt är en plåga. Jag tappar inte hoppet av mänskligheten pga min pojkvän, han är det enda jag riktigt lever för. Och min underbara mamma.
Jag är fucking 15, eller ja inte än, och mitt liv är i kras med. Jag har inte gjort någonting på 3-4 år. Och jag är bipolär. Och jag knaprar en jävla massa medicin. Och jag har skurit mig. Vad ska man kalla det? 'Nykter självskadare'. Det svåra är inte att göra sakerna, det svåra är att klara av de. Detta kommer nog inte hjälpa särskilt mycket men du är bra för du försöker. Du är duktig och förtjänar beröm även om det handlar om att stiga upp ur sängen eller bestiga berg. Så ja, du är duktig som fan. Du är BRA. Försök tänka på det och man får ju hoppas det hjälper och att det iallafall börjar bli bra någongång. Du är stark. <3
Jag är fucking 15, eller ja inte än, och mitt liv är i kras med. Jag har inte gjort någonting på 3-4 år. Och jag är bipolär. Och jag knaprar en jävla massa medicin. Och jag har skurit mig. Vad ska man kalla det? 'Nykter självskadare'. Det svåra är inte att göra sakerna, det svåra är att klara av de. Detta kommer nog inte hjälpa särskilt mycket men du är bra för du försöker. Du är duktig och förtjänar beröm även om det handlar om att stiga upp ur sängen eller bestiga berg. Så ja, du är duktig som fan. Du är BRA. Försök tänka på det och man får ju hoppas det hjälper och att det iallafall börjar bli bra någongång. Du är stark. <3
![](http://cdn08.dayviews.com/111/_u2/_u4/_u7/_u5/_u8/_u2/u2475823/1383823879_m_1.jpg)
Elin Ek
Tue 8 Oct 2013 17:04
Åh, tack. Detta värmde otroligt mycket faktiskt! Har inte fått höra att jag är bra eller duktig på ett jäkla tag nu. <3
![](http://cdn07.dayviews.com/114/_u6/_u7/_u7/_u4/_u8/u677480/1447758248_m_1.jpg)
Disturbed-Angel
Wed 9 Oct 2013 14:31
Då är det väl bättre att du inte skriver alls istället för att skuldbelägga alla som skriver mer än en mening!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/516283414/