Friday 18 October 2013 photo 1/3
|
Ångest.
Det är det ända jag har.
Maten är allt ett större problem och jag känner att jag vill inte ha den längre.
Minnen från en pojke.
För jag har hört att en man slår inte sin kvinna?
Allt kommer på samma gång.
Skolan går åt helvete.
Vet inte vart jag ska ta vägen längre.
Vill flytta.
Vill bort.
Snälla någon, rädda mig från demonerna innan dom äter upp mig.
Annons
Dukanutanduvetomdet
Wed 23 Oct 2013 19:32
rädda? ... tyvärr jag är svensk och orkar bara tänka på mig själv.
tänker de oftast
...
första bilden? shysst!
Det jag kan erbjuda är att bara lyssna på dina problem tyvärr...
tänker de oftast
...
första bilden? shysst!
Det jag kan erbjuda är att bara lyssna på dina problem tyvärr...
felkopplad
Sat 19 Oct 2013 18:37
Kan du inte prata med din mentor och fråga om du kan få anpassat schema? Jag menar, det vore ju ett litet steg på vägen åtminstone.
FanVetJa
Mon 21 Oct 2013 15:18
Joo, har pratat med dom. Men det är svårt får vi har många kurser och mycket att ta in. Och jag går ju på BF så många saker är viktiga att ha med för att få den utbildning jag vill ha.
felkopplad
Mon 21 Oct 2013 15:35
Aha, men något borde man ju kunna göra ändå..
Och alltså försök äta, åtminstone en gång om dagen, det behövs. Att försöka betyder att man inte gett upp än, slutar man försöka har man redan gett upp..
Och alltså försök äta, åtminstone en gång om dagen, det behövs. Att försöka betyder att man inte gett upp än, slutar man försöka har man redan gett upp..
DemonHeart
Sat 19 Oct 2013 00:58
Har känt precis såhär, jag skojar inte och jag kämpar fortfarande med mat.. Men för att vara helt ärlig, så blir saker värre av att inte äta. Du gör dig själv sjuk och tro mig, sådan sjuk vill du inte vara. Du behöver mat varenda dag och helst regelbundna måltider. Börja träna och du vill känna dig bättre på den fronten. Ta tag i skolan på det sättet att du pratar med kurator och föräldrar och låter dig själv få hjälp. Du kan klara detta! <3
FanVetJa
Sat 19 Oct 2013 16:01
Tack för dom fina orden. Men maten har förföljt mig sen jag var typ 5.. Skojar inte då. Jag är 20 och går fortfarande i gymnasiet.. Inte så konstigt att jag är skoltrött.. Mina föräldrar är väldigt speciella. I våran familj undviker vi gärna problem och om någon har ett problem anser vi typ att dom får klara sig själv. Svårt att förklara. Men så är det i min familj. Och kurator går jag till. Men sällan hos han. Han har dåligt med tider så vi har många mellan rum, och visst jag borde kanske byta men jag trivs med han och har svårt att prata med nya människor irl. Så, därför stannar jag hos han. <3
DemonHeart
Sat 19 Oct 2013 20:43
Jag fårstår lätt att du är skoltrött, men försök tänk lite att "Jag ska och kan klara detta nu" för jag är rätt så säker på att du kan. Det är ju bra att du trivs med din psykolog iaf, hoppas att du får tillräckligt med hjälp som du behöver och så länge du äter varje dag så ska det ju egentligen inte vara någon större fara, se till att det är bra mat du får i dig liksom. Frukter är ju bra och inte jättemättande, försök liksom hitta lite du tycker om sen hoppas jag du får hjälp med det också. Tycker det är hemskt när familier är sånna.. Faktiskt, men det är väl så lite överallt.. Jag är rätt säker på att du klarar dig igenom allt. Tänk sen när du har tagit studenten, då kan du slappna av mer och ta det lite chill. Tänk dit, du behöver ju liksom inte tänka på jobb och sådant direkt. Du kan klara detta <3
FanVetJa
Mon 21 Oct 2013 15:17
tack för dom fina orden. Jag ska försöka tänka så, så gott de går om man säger så. Men som sakt var. Tack för att du tog tid och skrev och hjälpte mig. <3
Anonymous
Fri 18 Oct 2013 19:38
behöver du prata?
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angestgruppen/516419168/