Har jag all rätt till att dra alla över en kam, i syfte för att skydda mig?

Jag tänker att jag inte längre kan vara öppenhjärtad, givmild och det som anses vara attraktiva egenskaper i ens personlighet. Det traumat som jag har råkat ut för har ställt mig i defensivt läge.

Jag har försökt att öppna upp positiva känslor för att folk kanske ska se att jag försöker leva. Jag har försökt vara till stöd till folk i flera år, men innerst inne säger mitt hjärta: "NEJ! Det har gått för långt. Jag måste stänga ute alla känslor och inte bry mig om vartenda problem som alla har."

Det är klart att du har rättigheten till att simplifiera människor och kategorisera dem, frågan är om du verkligen vill och kan det?

Om man är sensitiv som person, har lätthet för att sätta sig in i personers komplexa situationer med mera, kan man då överge den färdigheten? Jag tror att många som har den förmågan också ser den som ett dubbeleggat svärd, man får djup förståelse men förlorar samtidigt något i sitt inre.

Detta är antagligen ingenting som du vill höra, men många som har lätt för att stödja andra har också djupa sår själva. Man kan alltså se det som att vi försöker hjälpa oss själva genom andra, och smärtan påminner oss om att vi inte är läkta än. Vad skulle då hända om du på något vis lyckas begränsa din empatiska förmåga? Smärtan skulle kanske försvinna när du speglar dig i andra, men skulle du känna dig levande?