December
Thursday 18 June 2009 photo 1/1
|
Ibland blir smärtan en så stor del av livet att du
förväntar dig att den finns där.
Man minns inte hur det var utan den.
Men en dag känner man något helt annat.
Något som känns fel för att det är så obekant.
- Man inser att man är lycklig -
Jag har nyss upplevt den känslan.
Efter flera månader av smärta & rädsla fann jag vägen tillbaka.
Jag är hjärtligt glad över att alla har haft tålamod.
Jag har en lång väg kvar, men det känns bra att jag har insett min styrka.
Att jag faktiskt klarar av det här, att ta tillbaka kontrollen över mitt liv.
Visst har jag fortfarande dagar då smärtan kommer tillbaka,
men det känns oftast som att lyckan några timmar senare vinner.
Den slår tillbaka och trycker bort smärtan i bröstet.
Och även om jag vet att en del saker är en lögn, dämpar det smärtan.
Den finns kvar, men den känns inte.
På tal om lycka.
Lyckan har många skepnader.
Den kan bestå av bra vänner.
Känslan man får av att uppfylla sin dröm.
Eller i form av ett löfte om nytt hopp.
Det är okej att vara lycklig, för man vet aldrig när den försvinner.
Man vet heller aldrig när man får chansen
att vara lycklig nästa gång.
Undrar du någonsin hur lång tid det tar att förändra ditt liv?
Vilken mängd tid som räcker för att vara livsförändrande?
Kan ditt liv förändras på en månad, en vecka, eller en dag?
Jag vill tro att en timme kan förändra allt.
En timme av overkliga tankar som trots tvivel blir sanna.
Under en timmes tid förändrades mitt liv, min sommar, till något bra.
Nu är det bara 8 dagar kvar, sen sprakar överlyckan igång.
Mina dagar nu för tiden är endast halvbra.
För ibland känner jag mig otroligt bortkopplad.
Riktigt obekväm i mitt eget skinn, eller som om jag inte passar in i världen.
Som om jag var född i fel tid och inte hör hemma här.
Kanske är det därför jag är sjuk. För att hålla mig borta från livet?
Jag kan inte låta saker "vara", jag måste hitta en anledning.
Det låter säkert otroligt dumt att tro att man är sjuk för att man ska få tid att förändras,
men just nu känns det troligt. Åtminstone för mig.
"Om du kunde gå tillbaka i tiden och ändra
på en sak, skulle du göra det då?
Och om du gjorde det, skulle den ändringen göra ditt liv bättre?
Eller skulle den ändringen krossa ditt hjärta tillslut?
Eller någon annans hjärta?
Skulle du välja en helt annan väg?
Eller skulle du bara ändra en enda sak?
Bara ett enda ögonblick.
Ett ögonblick som du alltid har velat få tillbaka".
Svaret är egentligen enkelt, SJÄLVKLART skulle jag vilja ta tillbaka den där natten.
Men vem säger att detta inte hade skett natten därpå?
Veckan därpå? Månaden därpå?
Jag hade mer än gärna velat gå tillbaka i tiden då jag kunde leva normalt.
Men alla vet att det är omöjligt, så varför inte hantera smärtan och leva i nuet?
Jag är själv lite förvånad över att jag säger det här.
Över att jag inte klagar ett dugg just nu.
Av någon anledning kan jag se något positivt av min "sjukdom".
Jag ser det som en livsprövning. Frågor som; älskar jag livet, är det värt att leva?
Prövningen känns aningen för hård och alldeles för lång, men.
När detta äntligen är över (om det går över) kommer jag att uppskatta livet så mycket att jag nog
behöver två hjärnor för att det ska få plats. Jag tror inte att ni anar.
Jag har äntligen förstått vitsen med kärlek.
Att vara kär är bara en lek.
Du ger någon annan rätten att såra dig om och om igen.
Och dom bryr sig inte ens, inte ett dugg.
Jag ska inte plåga er med mer text.
Imorgon är det midsommar och skoj på Marstrand!
Dom som orkade läsa borde få pris.
förväntar dig att den finns där.
Man minns inte hur det var utan den.
Men en dag känner man något helt annat.
Något som känns fel för att det är så obekant.
- Man inser att man är lycklig -
Jag har nyss upplevt den känslan.
Efter flera månader av smärta & rädsla fann jag vägen tillbaka.
Jag är hjärtligt glad över att alla har haft tålamod.
Jag har en lång väg kvar, men det känns bra att jag har insett min styrka.
Att jag faktiskt klarar av det här, att ta tillbaka kontrollen över mitt liv.
Visst har jag fortfarande dagar då smärtan kommer tillbaka,
men det känns oftast som att lyckan några timmar senare vinner.
Den slår tillbaka och trycker bort smärtan i bröstet.
Och även om jag vet att en del saker är en lögn, dämpar det smärtan.
Den finns kvar, men den känns inte.
På tal om lycka.
Lyckan har många skepnader.
Den kan bestå av bra vänner.
Känslan man får av att uppfylla sin dröm.
Eller i form av ett löfte om nytt hopp.
Det är okej att vara lycklig, för man vet aldrig när den försvinner.
Man vet heller aldrig när man får chansen
att vara lycklig nästa gång.
Undrar du någonsin hur lång tid det tar att förändra ditt liv?
Vilken mängd tid som räcker för att vara livsförändrande?
Kan ditt liv förändras på en månad, en vecka, eller en dag?
Jag vill tro att en timme kan förändra allt.
En timme av overkliga tankar som trots tvivel blir sanna.
Under en timmes tid förändrades mitt liv, min sommar, till något bra.
Nu är det bara 8 dagar kvar, sen sprakar överlyckan igång.
Mina dagar nu för tiden är endast halvbra.
För ibland känner jag mig otroligt bortkopplad.
Riktigt obekväm i mitt eget skinn, eller som om jag inte passar in i världen.
Som om jag var född i fel tid och inte hör hemma här.
Kanske är det därför jag är sjuk. För att hålla mig borta från livet?
Jag kan inte låta saker "vara", jag måste hitta en anledning.
Det låter säkert otroligt dumt att tro att man är sjuk för att man ska få tid att förändras,
men just nu känns det troligt. Åtminstone för mig.
"Om du kunde gå tillbaka i tiden och ändra
på en sak, skulle du göra det då?
Och om du gjorde det, skulle den ändringen göra ditt liv bättre?
Eller skulle den ändringen krossa ditt hjärta tillslut?
Eller någon annans hjärta?
Skulle du välja en helt annan väg?
Eller skulle du bara ändra en enda sak?
Bara ett enda ögonblick.
Ett ögonblick som du alltid har velat få tillbaka".
Svaret är egentligen enkelt, SJÄLVKLART skulle jag vilja ta tillbaka den där natten.
Men vem säger att detta inte hade skett natten därpå?
Veckan därpå? Månaden därpå?
Jag hade mer än gärna velat gå tillbaka i tiden då jag kunde leva normalt.
Men alla vet att det är omöjligt, så varför inte hantera smärtan och leva i nuet?
Jag är själv lite förvånad över att jag säger det här.
Över att jag inte klagar ett dugg just nu.
Av någon anledning kan jag se något positivt av min "sjukdom".
Jag ser det som en livsprövning. Frågor som; älskar jag livet, är det värt att leva?
Prövningen känns aningen för hård och alldeles för lång, men.
När detta äntligen är över (om det går över) kommer jag att uppskatta livet så mycket att jag nog
behöver två hjärnor för att det ska få plats. Jag tror inte att ni anar.
Jag har äntligen förstått vitsen med kärlek.
Att vara kär är bara en lek.
Du ger någon annan rätten att såra dig om och om igen.
Och dom bryr sig inte ens, inte ett dugg.
Jag ska inte plåga er med mer text.
Imorgon är det midsommar och skoj på Marstrand!
Dom som orkade läsa borde få pris.
jag har inga ord liksom. du är en helt fantastisk människa som jag typ inte hade klarat mig utan.
Du är så jävla mycket mer än vad du tror!
som så fort jag ser att du e inne på msn så får jag nästan ett glädje rus. de låter skit töntigt jag vet...
men det är så.
Du gör mig så glad, du får mig att tänka på ett annat sätt, du gör mig till en bättre människa genom att bara vara dig själv liksom
så ja en timme kan förändra ditt liv. men det är inte timmen i sig utan ett ögonblick i den timmen
de kan vara för bara en sekund.
du är mitt ögonblick frida <3
Hoppar du så hoppar jag (L)
puss!
Det du skrev om lyckan stämmer så jävla bra och det sorliga är att det verkar som att man måste uppleva sådana hemska saker för att verkligen uppskatta det fina med livet till fullo. Är så sjukt glad över att du har förstått vitsen med kärlek och du är så himla stark vännen. Många skulle förmodligen tappa allt hopp, men inte Frida Lundin för hon kämpar på som en stark soldat och inget kan stoppa henne! Du verkar inte klaga alls mycket och ibland är det nästan så att man glömmer att du mår illa och det är då man verkligen själv inser hur stark du är som lyckas dölja ditt illamående. Jag finns här för dig och är så sjukt glad över att vi har kommit närmare varandra, du anar inte <3
Du kommer att klara det här och fortsätt att kämpa, kämpa, kämpa! :) <3
Jag vet att du klarar detta, du har klarat dig igenom den svåraste tiden och du klarar slutspurten också!
Sluta aldrig kämpa!ALDRIG. Du är stark min vän och du klarar detta och jag finns med DIG.
Jag älskar dig Frida Lundin och det kommer jag alltid att göra.
Du klarar detta och kan besegra det du vill, i detta fallet sjukdomen!!<3
Du skriver så att man sitter och behöver vindrutetorkare för ögonen, haha. Gud vad jag gråter. När du är lycklig, då är jag lycklig. När du är nere är jag nere. Så är det bara. Detta kommer att gå över. Du är stark, starkare än någon annan jag vet. Och jag är överlycklig för att jag känner dig. Vet inte vad jag skulle göra om inte du fanns. Kärlek är bra, i vissa former. Vår kärlek är den bästa! Du är lika med kärlek för mig. Jag älskar dig. Glöm aldrig det. Och jag finns alltid här, vad som än händer. Puss!
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/angrylittlegirl/381975366/
Visa toppen
Show footer