February
Wednesday 21 May 2008 photo 1/1
|
Kvällens bittra låt; London after Midnight - Carry on Screaming
Relaterar all kritik i den låten mot mig själv..just nu så är jag nog ett svin...
--------------------------------------------------------------------------
Solkatten som på väggen kom genom en reflektion från det vassa knivbladet. En mycket vass och medeltung kökskniv. Rostfri, Made by Ikea, Patetiskt.
Pillerburken var snart slut. sömntabletterna tog slut igår och antidepp vill inte läkaren skriva ut längre för att de tinte behövdes mer, tyckte han.
En tår fälls och slår i golvet. Ljudet som bildades ekar i hennes huvud. Blodet rinner från fingertopparna. Dom smådjupa såren hon karvat upp på handlederna var bara "förspel". Fast av alla mörka minnen hon fått. Alla onda ord hon hört. Allt som skapade oror i hennes känslosal skadade. Porten mot en bättre värld vidgades mer och mer, dag för dag. Ett slut på detta oändliga kaos hon inte kunde hantera. Kärleken hon gav till någon annan. En person som var så nedbruten innan hennes tid. Hon var som en frälsare, En hjälte i nöden. Tiden var knapp men hon hann. Han fick henne att tro på något så dumt som "äkta" kärlek.
Definera äkta kärlek. Hon fick ju honom att se allt fårn den ljusa sidan. Fick honom att stå på egna ben "lät hans vingar läka".
Men när han var som ståtligast, det var då han begav sig. Utan att ens säga adjö. 25 piller bort in i drömmarnas land. han var så fin på begravningen, iklädd i en svart skjorta, vattenkammat hår. Men det var inte han. själen var på ett bättre ställe. den hade lämnat sitt skal och vandrat vidare. Genom paradisets mäktiga portal. Hon slog bort minnet genom att blända sig själv med kniven. Efter att beskådat bladet väl så visste hon vad som behövdes att göras. En stolbenslängd därifrån. så nära men ändå så långt bort.
Rätt tidpunkt var det ända som gällde. Ett steg skulle kosta mycket. Eller rent av så skulel hon tjäna på det.
Ett sista andetag och hon höjer knivbladet. vrider den i horisontellt läge, nu är det nära. att bara få känna knivens stål glida, känna den skärande smärtan en gång innan hon tar steget. det blir djupare den här gången tänker hon. hon lade ner knivbladet emot handleden, tryckte så den sjönk ner och började dra, sakta, sakta. Blodet började strömma mellan vecken, Hon kände att hon blev yr. Allt är som en perfekt drog. Hon släpper kniven efter att spetsen passerat ändstationen. Tar ett steg åt sidan, känenr avsatsen, fortfarande lika yr. jag välkomnar paradiset viskade hon in i det sista. repet sträcktes runt hennes hals. bennen dinglade. kroppen var kvar men själen har vandrat vidare...
Ankh 4/3 - 08
Relaterar all kritik i den låten mot mig själv..just nu så är jag nog ett svin...
--------------------------------------------------------------------------
Solkatten som på väggen kom genom en reflektion från det vassa knivbladet. En mycket vass och medeltung kökskniv. Rostfri, Made by Ikea, Patetiskt.
Pillerburken var snart slut. sömntabletterna tog slut igår och antidepp vill inte läkaren skriva ut längre för att de tinte behövdes mer, tyckte han.
En tår fälls och slår i golvet. Ljudet som bildades ekar i hennes huvud. Blodet rinner från fingertopparna. Dom smådjupa såren hon karvat upp på handlederna var bara "förspel". Fast av alla mörka minnen hon fått. Alla onda ord hon hört. Allt som skapade oror i hennes känslosal skadade. Porten mot en bättre värld vidgades mer och mer, dag för dag. Ett slut på detta oändliga kaos hon inte kunde hantera. Kärleken hon gav till någon annan. En person som var så nedbruten innan hennes tid. Hon var som en frälsare, En hjälte i nöden. Tiden var knapp men hon hann. Han fick henne att tro på något så dumt som "äkta" kärlek.
Definera äkta kärlek. Hon fick ju honom att se allt fårn den ljusa sidan. Fick honom att stå på egna ben "lät hans vingar läka".
Men när han var som ståtligast, det var då han begav sig. Utan att ens säga adjö. 25 piller bort in i drömmarnas land. han var så fin på begravningen, iklädd i en svart skjorta, vattenkammat hår. Men det var inte han. själen var på ett bättre ställe. den hade lämnat sitt skal och vandrat vidare. Genom paradisets mäktiga portal. Hon slog bort minnet genom att blända sig själv med kniven. Efter att beskådat bladet väl så visste hon vad som behövdes att göras. En stolbenslängd därifrån. så nära men ändå så långt bort.
Rätt tidpunkt var det ända som gällde. Ett steg skulle kosta mycket. Eller rent av så skulel hon tjäna på det.
Ett sista andetag och hon höjer knivbladet. vrider den i horisontellt läge, nu är det nära. att bara få känna knivens stål glida, känna den skärande smärtan en gång innan hon tar steget. det blir djupare den här gången tänker hon. hon lade ner knivbladet emot handleden, tryckte så den sjönk ner och började dra, sakta, sakta. Blodet började strömma mellan vecken, Hon kände att hon blev yr. Allt är som en perfekt drog. Hon släpper kniven efter att spetsen passerat ändstationen. Tar ett steg åt sidan, känenr avsatsen, fortfarande lika yr. jag välkomnar paradiset viskade hon in i det sista. repet sträcktes runt hennes hals. bennen dinglade. kroppen var kvar men själen har vandrat vidare...
Ankh 4/3 - 08
Comment the photo
Du är inget svin!
*kramar om*
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ankh/210249694/
Visa toppen
Show footer