Tuesday 3 June 2008 photo 1/1
|
Den 24 april la jag in en blogg som någon hade skrivit om Danny och E.M.D. och nu har jag hittat uppföljaren...
"Mannen" som har skrivit bloggen har reagerat på alla kommentarer han fått... Jag fattar inte hur han orkar lägga ner tid på det ens... =/
http://bloggfrossa.blogspot.com/2008/06/oh-danny-boy.html
(Länk till bloggen)
"Det har hänt något mycket roligt vill jag meddela. Jag har fått en liten häcklarskara. Inte så illa men jag vill ändå klappa mig själv lite på axeln och säga: Detta har du gjort dig förtjänt av Mikael. Detta är du värd. För det är jag.
Det hela började med att jag skrev ett något hätskt inlägg om den nya pojkbandstrion EMD som består av tre härliga killar varav en är Danny "såsen" Saucedo som jag särskilt kommit att ogilla efter att ha mina ögon har exponerats för intervjuer där han framstått som utomordentligt utvecklingsstörd. På det där dåliga sättet. Inte medfött utvecklingsstörd alltså, utan inlärt (en väldigt viktig skillnad). Det var skönt att skriva av mig kände jag. Det fick mig att glömma EMD eller åtminstone skita i dem. För ett tag.
När Mr. Uddevalla (Erik) nyligen förklarade att han älskat till EMD-plattan äcklades jag naturligtvis. Men mer än så blev det inte av det. Trots att egofixeringen och narcissismen i det uttalandet var av episk magnitud blev jag inte störd alls. Istället bidrog det till en väldigt lustig bild. Jag kunde riktigt se hur Erik brukar låta skivan agera glidmedel när han ligger där mellan lakanen och gnider. Vem han har med sig spelar mindre roll eftersom det är sin egen spegelbild han vill se. Medan högtalarna låter Danny boy waila upp hans mandom fäster han blicken i sin egen spegelbild och gör sitt allra sexigaste o-face. Då är det är bara han och grabbarna i EMD. För de är så bra och de har ju varit med i Idol och allt och hanterar sin framgång (yeah right). Och är man artister av sådan dignitet duger inget annat än det bästa. Då funkar inget annat än att tillfredställa sig själv till sin egen röst.
Inte ens när Danny i en intervju insinuerade att Bob Dylan är en jävla sopa i jämförelse med EMD:s förträfflighet lät jag mitt lugn rubbas. Det hade i vanliga fall eldat upp mig något helt vansinnigt, inte för att jag diggar Bob Dylan så otroligt mycket, men för att EMD är så ruggigt jävla pissdåliga. Snälla någon, kan inte någon skivbolagsmogul med lite kuk kunna ta sitt ansvar snart och tvångsabortera dem så långt bort ifrån musikbranschen det bara går. Men istället för att drabbas av hjärnsmälta skrattade jag för mig själv. Ett tokskratt. Mitt inlägg hade gjort sitt jobb. Jag hade lyckats tömma ur mig över de käcka idolhjonen och kände absolut ingenting.
Så började det dugga in kommentarer och mail från en "liten skara" Danny-fans som retat upp sig något helt fantastiskt på att jag skändade deras idol så. Först trodde jag att det var Dannys mamma som kom till försvar. Allt annat skulle vara så otroligt förnedrande och ovärdigt för honom. Men personen i fråga hävdade att så inte var fallet, utan att denne någon var en 32-åring som råkar sitta på lite sköna facts om Danny. Jag har fel och jag är bara avis och en bitter kuk med "sjuk hatinstinkt". Efter det hobbypsykutlåtandet började den ena imbecilla kommentaren efter den andra dugga in. Alla skriver som "anonyma" och råkar som av en slump ha exakt samma lågbegåvade formuleringsförmåga.
För de flesta som är läskunniga är det ganska uppenbart att det troligen rör sig om EN och samma person som skriver i flera skepnader. Bara den abnorma fantasilösheten är kvalitetshumor av bästa sort. Skulle det INTE vara så, ja då ligger EMD-fansens kollektiva språkbegåvning så skrämmande långt under schimpans-snittet att jag av ren medmänsklighet inser att jag borde lägga mitt krut på att skriva till skolverket så att skrivförståelse införs som ett separat grundämne.
I alla fall. Jag verkligen njuter när häcklandet sätter igång. Jag får höra att jag är ett freak, fetto och misslyckad person som bara är avundsjuk för att Danny är en sådan talangfull tjejtjusare. Det är underbart. Danny själv skulle nog vara riktigt stolt om han visste att han hade ett sådant massivt försvar av ett posse gravt efterblivna beskärmare. Hahaha... ja för fan, när jag gick på mellanstadiet brukade jag nog vara lite avundsjuk (i mjugg) på skolans tjejtjusare. Det var också där de flesta lämnade det uttrycket bakom sig.
Nu betvivlar jag som sagt att det är mer än en och samma person som varit inne och skrivit anonymt. Men om det skulle vara så att ni är fler vill jag bara tacka. Era utbrott är välkomna. Det är underbar underhållning. Men please, jobba lite på att variera er lite. Det blir mer raffinerat då. Jag tror det kan bli riktigt bra faktiskt.
Annars är det vackert när en skara fans sluter upp så. Jag får på flabben för att jag skriver att jag tycker att Danny är en stor påse bajs till artist. Jag får uttömmande vittnesmål om hur underbar och härlig Danny är som person. Jag vet inte om det är så mycket bättre att uttala sig i den riktningen när den enda källan råkar vara OKEJ-artiklar. De här människorna sliter verkligen upp sin bröstkorg för att hävda Dannys helighet. De bli så upphetsade att dementier, tillmälen och särskrivningar bokstavligen får slåss om utrymmet i kommentarsfältet. Det är så att jag nästan har fattat misstankar kring om det är EMD-gänget själva som varit inne och kommenterat. Nivån är tillräckligt låg iallafall. Men samtidigt inser jag såklart det orimliga i det. Det skulle bara ha varit för bra. Då hade min lycka varit gjord.
Själv tycker jag att det är ganska befogat att kalla någon självgod om denne någon i en intervju sitter och hävdar alla idoldeltagares storhet för att de hanterar kändisskapet och pressen så bra och i förbifarten även passar på att ge riktiga artister en liten eloge för sitt slit. Det är så fantastisk efterblivet och arrogant på samma gång. Hur är man funtad om man INTE vill ge en sådan jävel ett så kallat kvartsamtal med knogfika?
Sedan har jag dessutom sett på någon form av videodagbok ur the life of E.M.D. Herregud. Det är så jag vill spy genom näsan. Jag brukar säga att mina texter bygger på humor. Att jag sällan menar så illa. Att jag bara lider av textuell tourettes. Men jag vete fan när det handlar om EMD. Jag tror verkligen att jag hatar dem på riktigt. Mitt nya härliga häcklargäng, ni får säga vad ni vill. Jag är inte avundsjuk på dem. Faktiskt inte det minsta. Jag tycker bara de verkar så fantastiskt dumma i huvudet, tillrättalagda och producerade ner på pornivå att jag får lust att sätta dem i en rymdsond med halv tank och trycka på knappen.
Till sist vill jag ändå tacka Dannys kommenterande fans av hela mitt hjärta. Ni har bidragit till underhållning av renaste form. Jag lovar.
All for love på er!"
"Mannen" som har skrivit bloggen har reagerat på alla kommentarer han fått... Jag fattar inte hur han orkar lägga ner tid på det ens... =/
http://bloggfrossa.blogspot.com/2008/06/oh-danny-boy.html
(Länk till bloggen)
Det hela började med att jag skrev ett något hätskt inlägg om den nya pojkbandstrion EMD som består av tre härliga killar varav en är Danny "såsen" Saucedo som jag särskilt kommit att ogilla efter att ha mina ögon har exponerats för intervjuer där han framstått som utomordentligt utvecklingsstörd. På det där dåliga sättet. Inte medfött utvecklingsstörd alltså, utan inlärt (en väldigt viktig skillnad). Det var skönt att skriva av mig kände jag. Det fick mig att glömma EMD eller åtminstone skita i dem. För ett tag.
När Mr. Uddevalla (Erik) nyligen förklarade att han älskat till EMD-plattan äcklades jag naturligtvis. Men mer än så blev det inte av det. Trots att egofixeringen och narcissismen i det uttalandet var av episk magnitud blev jag inte störd alls. Istället bidrog det till en väldigt lustig bild. Jag kunde riktigt se hur Erik brukar låta skivan agera glidmedel när han ligger där mellan lakanen och gnider. Vem han har med sig spelar mindre roll eftersom det är sin egen spegelbild han vill se. Medan högtalarna låter Danny boy waila upp hans mandom fäster han blicken i sin egen spegelbild och gör sitt allra sexigaste o-face. Då är det är bara han och grabbarna i EMD. För de är så bra och de har ju varit med i Idol och allt och hanterar sin framgång (yeah right). Och är man artister av sådan dignitet duger inget annat än det bästa. Då funkar inget annat än att tillfredställa sig själv till sin egen röst.
Inte ens när Danny i en intervju insinuerade att Bob Dylan är en jävla sopa i jämförelse med EMD:s förträfflighet lät jag mitt lugn rubbas. Det hade i vanliga fall eldat upp mig något helt vansinnigt, inte för att jag diggar Bob Dylan så otroligt mycket, men för att EMD är så ruggigt jävla pissdåliga. Snälla någon, kan inte någon skivbolagsmogul med lite kuk kunna ta sitt ansvar snart och tvångsabortera dem så långt bort ifrån musikbranschen det bara går. Men istället för att drabbas av hjärnsmälta skrattade jag för mig själv. Ett tokskratt. Mitt inlägg hade gjort sitt jobb. Jag hade lyckats tömma ur mig över de käcka idolhjonen och kände absolut ingenting.
Så började det dugga in kommentarer och mail från en "liten skara" Danny-fans som retat upp sig något helt fantastiskt på att jag skändade deras idol så. Först trodde jag att det var Dannys mamma som kom till försvar. Allt annat skulle vara så otroligt förnedrande och ovärdigt för honom. Men personen i fråga hävdade att så inte var fallet, utan att denne någon var en 32-åring som råkar sitta på lite sköna facts om Danny. Jag har fel och jag är bara avis och en bitter kuk med "sjuk hatinstinkt". Efter det hobbypsykutlåtandet började den ena imbecilla kommentaren efter den andra dugga in. Alla skriver som "anonyma" och råkar som av en slump ha exakt samma lågbegåvade formuleringsförmåga.
För de flesta som är läskunniga är det ganska uppenbart att det troligen rör sig om EN och samma person som skriver i flera skepnader. Bara den abnorma fantasilösheten är kvalitetshumor av bästa sort. Skulle det INTE vara så, ja då ligger EMD-fansens kollektiva språkbegåvning så skrämmande långt under schimpans-snittet att jag av ren medmänsklighet inser att jag borde lägga mitt krut på att skriva till skolverket så att skrivförståelse införs som ett separat grundämne.
I alla fall. Jag verkligen njuter när häcklandet sätter igång. Jag får höra att jag är ett freak, fetto och misslyckad person som bara är avundsjuk för att Danny är en sådan talangfull tjejtjusare. Det är underbart. Danny själv skulle nog vara riktigt stolt om han visste att han hade ett sådant massivt försvar av ett posse gravt efterblivna beskärmare. Hahaha... ja för fan, när jag gick på mellanstadiet brukade jag nog vara lite avundsjuk (i mjugg) på skolans tjejtjusare. Det var också där de flesta lämnade det uttrycket bakom sig.
Nu betvivlar jag som sagt att det är mer än en och samma person som varit inne och skrivit anonymt. Men om det skulle vara så att ni är fler vill jag bara tacka. Era utbrott är välkomna. Det är underbar underhållning. Men please, jobba lite på att variera er lite. Det blir mer raffinerat då. Jag tror det kan bli riktigt bra faktiskt.
Annars är det vackert när en skara fans sluter upp så. Jag får på flabben för att jag skriver att jag tycker att Danny är en stor påse bajs till artist. Jag får uttömmande vittnesmål om hur underbar och härlig Danny är som person. Jag vet inte om det är så mycket bättre att uttala sig i den riktningen när den enda källan råkar vara OKEJ-artiklar. De här människorna sliter verkligen upp sin bröstkorg för att hävda Dannys helighet. De bli så upphetsade att dementier, tillmälen och särskrivningar bokstavligen får slåss om utrymmet i kommentarsfältet. Det är så att jag nästan har fattat misstankar kring om det är EMD-gänget själva som varit inne och kommenterat. Nivån är tillräckligt låg iallafall. Men samtidigt inser jag såklart det orimliga i det. Det skulle bara ha varit för bra. Då hade min lycka varit gjord.
Själv tycker jag att det är ganska befogat att kalla någon självgod om denne någon i en intervju sitter och hävdar alla idoldeltagares storhet för att de hanterar kändisskapet och pressen så bra och i förbifarten även passar på att ge riktiga artister en liten eloge för sitt slit. Det är så fantastisk efterblivet och arrogant på samma gång. Hur är man funtad om man INTE vill ge en sådan jävel ett så kallat kvartsamtal med knogfika?
Sedan har jag dessutom sett på någon form av videodagbok ur the life of E.M.D. Herregud. Det är så jag vill spy genom näsan. Jag brukar säga att mina texter bygger på humor. Att jag sällan menar så illa. Att jag bara lider av textuell tourettes. Men jag vete fan när det handlar om EMD. Jag tror verkligen att jag hatar dem på riktigt. Mitt nya härliga häcklargäng, ni får säga vad ni vill. Jag är inte avundsjuk på dem. Faktiskt inte det minsta. Jag tycker bara de verkar så fantastiskt dumma i huvudet, tillrättalagda och producerade ner på pornivå att jag får lust att sätta dem i en rymdsond med halv tank och trycka på knappen.
Till sist vill jag ändå tacka Dannys kommenterande fans av hela mitt hjärta. Ni har bidragit till underhållning av renaste form. Jag lovar.
All for love på er!"
Comment the photo
Snyggingarna :D
Inte lite irriterande.. men men.. han vill ju bara ha uppmärksamhet
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ann3li3/216348130/