December 2007
världens mest uttjatade bild, i alla fall min mest uttjatade bild. men en massa saker påminner om den där människan. jag kommer på saker jag vill säga, och sen inser ja
jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
my head is weak
and my heart always speaks
before I know what it will say
idag är jag sur och ledsen. här är anledningarna.
1. han har inte ringt eller hört av sig på något annat sätt.
2. jag får inte rida.
3. pms.
4. det l&
obs! personerna på bilden har ingenting med texten att göra. eller egentligen har de det, för de representerar dillebarn.
kära vänner i ljus och i mörker
i vä
jag har alltid varit het.
jag vill se kent i vår.
för övrigt så har han inte ringt än och jag är typ sjuk.
Ge mig på käften eller spring, ändå mitt hjärta ditt förblir
Kom ge mig sår, kom ge mig gift, mot känslan nån sorts medicin
Men ge mig åtminsto
nu har jag gett upp, efter att ha svalt min stolthet och ångrat det och tänkt en hel massa. jag ska bli en gammal bitter katt-tant som pimplar vin och löser korsord och skäller ut
jag minns den här dagen, mina vänner sjöng (galet fint som vanligt) i pingstkyrkan och jag sprang runt och tog kort. det var najs.
den här bilden var jag sjukt nöjd med minns jag.
jag saknar lite tiden, eller nej, men att mysa i a-k:s rum till nån bra skiva och tända ljus. det mesta andra med tiden sö
helgen var überdepp
sen pratade jag med en vän och blev glad
idag var en bra dag för att jag bestämde mig för att det var det
egentligen mår min mage illa
men ja