February
Thursday 9 April 2009 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 36pt 0pt 0cm; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;">Hon är den… Den som står och blundar med händerna för ansiktet och låtsas ingenting se. De skavanker som bildades efter ett uppbyggt förtroende. Den kärleken som stod mellan att älska eller att inte älska hamnade i en fälla bunden till två frågor. Att älska oavsett själens öppnade sår eller att ge vika men ändå se bortom känslornas ostrukturerade bana. Hon vill att andra ska stå bakom och viska henne svaren hon frågar, men ingen kan svara. De frågor som verkar nya i världen är utav oss alla en gång ställda av samma reson. Varför gör det så fruktansvärt ont att bli lämnad på en frusen äng med miltals väg för att nå civilisationen? Att finna den ensammaste platsen i sig själv, den som stänger världen ute och finner osäkerheten under ett varmt täcke. Där väggar tycks hotande och närhet är någonting du bara kunde drömma osannolika drömmar om.Sanningen är någonting du gömmer dig för när du inte vill släppa fastän den du älskar fått dig att gråta förtvivlat mer än fått dig till de tusen hoppen bland molnen. Hon därute, som sitter ensam i ett mörker av tomhetskänsla, behöver en betryggande kram som förtydligar livets svåraste källa. Sprickan mellan förnuftet och känslan. Den du är, betyder aldrig någon annan.
Annons
Visa toppen
Show footer