February
Friday 23 May 2008 photo 1/1
|
Oj, jag skulle precis börja med att göra iordning bilden på mormor och jag hann inte mer än scanna in den och börja beskära den så kom tårarna. Det är ofattbart vad sjukt jobbigt det fortfarande är. Att jag inte ens kan se en bild på henne utan att tårarna faller.
Om du ändå kunde vara med mig nu... Jag vet inte hur jag ska klara varje dag i livet utan dig när jag inte ens kan se en bild av dig utan att det gör ont. Det finns så mycket jag skulle vilja visa dig. Du skulle vara så stolt över mig...
Ärligt talat så har jag aldrig riktigt trott att det skulle vara såhär svårt att leva utan en person. Jag har alltid trott att det blir lättare med tiden och att saknaden skulle förvandlas till alla fina minnen en dag. Men för varje dag som går så blir det bara värre och värre. Det gör verkligen ont i mig, så fruktansvärt ont! Jag kan inte ens fundera på hur min mamma mår, ibland så undrar jag men jag är för feg för att fråga henne. Men om jag mår såhär dåligt och saknar henne så otroligt mycket så kan jag bara ana hur mycket min mamma gör det...
Hur kunde hon försvinna så tidigt från våra liv?
Jag önskar att jag var tio igen och fick krypa upp i hennes famn och förlora mig i hennes varma kramar, hade jag vetat då att världen skulle ta henne ifrån mig så hade jag aldrig någonsin släppt henne igen...aldrig någonsin...
Jag älskar dig min älskade älskade mormor.
/A
Om du ändå kunde vara med mig nu... Jag vet inte hur jag ska klara varje dag i livet utan dig när jag inte ens kan se en bild av dig utan att det gör ont. Det finns så mycket jag skulle vilja visa dig. Du skulle vara så stolt över mig...
Ärligt talat så har jag aldrig riktigt trott att det skulle vara såhär svårt att leva utan en person. Jag har alltid trott att det blir lättare med tiden och att saknaden skulle förvandlas till alla fina minnen en dag. Men för varje dag som går så blir det bara värre och värre. Det gör verkligen ont i mig, så fruktansvärt ont! Jag kan inte ens fundera på hur min mamma mår, ibland så undrar jag men jag är för feg för att fråga henne. Men om jag mår såhär dåligt och saknar henne så otroligt mycket så kan jag bara ana hur mycket min mamma gör det...
Hur kunde hon försvinna så tidigt från våra liv?
Jag önskar att jag var tio igen och fick krypa upp i hennes famn och förlora mig i hennes varma kramar, hade jag vetat då att världen skulle ta henne ifrån mig så hade jag aldrig någonsin släppt henne igen...aldrig någonsin...
Jag älskar dig min älskade älskade mormor.
/A
Visa toppen
Show footer