Jag kan titta på denna bilden upp till 50 gånger per dag, utan att överdriva.
Jag kan inte än idag förstå att jag har träffat dessa två gudomliga människor.
Jag kommer ihåg när mamma sa att hon kunde fotografera oss men jag ska blankt nej. - Nej mamma jag kommer svimma. Jag tappade kameran i golvet och hela jag skakade. Jag ville mest gräva en grop och försvinna. Jag staplade mig fram på mina spagettiben till scenen. Där var människor överallt och bland alla människor kunde jag skymta den vackraste mannen. Jag sa till mig själv att detta är sjukt, detta finns inte.

När jag sedan såg den 193cm långa och vackra Fredrik komma emot mig så blev allt en dimma, jag visste varken ut eller in utan bara precis kramade honom. Två sekunder efter stod Filip bakom mig och tog mig på ryggen, jag vände mig om i hopp om att det var mamma som räddade mig, men istället blev jag stel och bara precis log mot kameran. Hela den kvällen kollade jag om och om igen på bilderna. Var detta verkligen sant? Har jag träffat dessa män, har jag kramat dem?

Det må vara över ett år sen detta hände men jag är stolt och berättar gärna det fler gånger om. Jag kommer aldrig sluta skryta om detta. Så är det bara.

Annons

The photo has no tags

November 2010