November
Monday 29 July 2013 photo 2/2
|
Ni som klarar av & höra hur jag mår att vara ensam. ni kan läsa.
Det skulle bli en helt vanlig egobild, men jag insåg att man ser på hela mig hur jag mår. Det bryter ut, genom alla tänkbara hörn. Ögonen talar mest, jag ser fruktansvärt ledsen och hängig ut på den här bilden. Det har blivit så mycket värre nu, att jag inte kan dölja det längre.
Jag har avbrutit min medicinering, jag tror att den ligger lite bakom. För aldrig någonsin, har tanken "att hänga mig" varit det sista jag tänker på innan jag somnar, och det första jag tänker på när jag vaknar förut.
Jag drömmer om hur jag dör, jag vill känna hur jag dör, jag vill dö. Tankarna är befriande för stunden, innan de blir skrämmande.
Jag kan inte jobba, jag kan inte umgås med människor, jag kan inte heller bara vara. Vilken jävla cirkel jag står i, va?
Jag har avbrutit min medicinering, jag tror att den ligger lite bakom. För aldrig någonsin, har tanken "att hänga mig" varit det sista jag tänker på innan jag somnar, och det första jag tänker på när jag vaknar förut.
Jag drömmer om hur jag dör, jag vill känna hur jag dör, jag vill dö. Tankarna är befriande för stunden, innan de blir skrämmande.
Jag kan inte jobba, jag kan inte umgås med människor, jag kan inte heller bara vara. Vilken jävla cirkel jag står i, va?
Annons
Visa toppen
Show footer