April
Sunday 12 July 2009 photo 1/1
|
The time has come to say goodbye
Y
It's over, over..
Okej, långt inlägg nu, fast det kan vara bra för dom som känner mig väl att läsa det... medalj till er andra om ni med gör det :)
_______________________________________________
Det här kommer göra ont att säga, men det måste göras;
I början var vi helt klart bäst i vår klass, vi vann ca 25 tävlingar i rad, vi var riktigt duktiga med tanke på hur lite vi egentligen tränade.. Vi hade alltid kul, utvecklades hela tiden och var riktigt bra kompisar.
Vi var dock kvar i den här klassen väldigt länge, och tjatade i två-tre å om att få gå upp i svårihetsgrad.
Sen fick vi äntligen gå upp en klass, visst förlorade vi, men vi utvecklades också väldigt mycket. Bara det första halvåret var vi med i SM och kom fyra, bara 9 hundradelar från silver.
Samma höst fick vi också vara med i NM, där vi slutade 5:a, ännu en riktigt bra tävling.
Men under den här tiden, de här 6 åren, splittrades laget många många gånger, vi tog upp nya, folk kom tillbaka, folk slutade. Efter 6 år var det bara kvar 2 stycken från vårat ursprungliga lag.
Vi har haft tur, det har gått riktigt bra för oss trots våra... inte så bra träningar. Visst har vi tränat mycket, men vi har nästan aldrig varit fullt lag på träningarna, och när vi väl var det hade vi ingen tränare.
Det senaste året har vi tagit upp fyra nya tjejer, och det är tänkt att vi ska tävla SM i september. Och jag vet redan att det inte kommer gå.
Laget är helt enkelt inte färdigt för att tävla SM ännu, 4 av tjejerna har inte ens tävlat i galopp i ett år, hästen har gått ca 3 testtävlingar i sitt liv. Vi har helt enkelt inte tränat ihop oss tillräckligt för att göra bra ifrån oss.
Och jag tycker inte att vi ska lägga så mycket tid och pengar som det faktiskt kostar att åka till Västerås och tävla, i ett svenskt mästerskap, om vi inte har medaljchans. Vilket vi tyvvär inte har.
Det är delvis därför jag har bestämt mig för att sluta med voltigen.
- Den stora anledningen är att jag inte känner mig motiverad att tävla längre. Det är helt enkelt inte lika roligt. Missförstå mig inte, själva tiden inne på banan, och tiden man umgås med laget är underbar. Men jag har ingen riktig.. vinnarglöd (?) längre. Jag kämpar inte lika mycket längre, vilket i sin tur leder till att jag inte kämpar ordentligt på träningarna heller. Som jag sa är jag helt enkelt inte motiverad längre.
Vilket leder till en annan anledning, nämligen att jag inte vill ta upp nånons plats i laget, jag vill inte ta platsen från någon som verkligen vill satsa. Det är inte rätt.
Tredje anledningen är att träningarna aldrig har funkat. Vi har aldrig haft någon tränare som har kunnat lägga full fokus på laget. Inte förrän de senaste månaderna, som verkligen har varigt riktigt bra. Men det är försent nu, jag har redan tappat gnistan. Tyvvär.
Jag får se hur jag gör i framtiden, jag kanske tränar lite själv hemma när jag känner att jag verkligen vill det. Kanske tränar med laget någon gång. Men jag tänker inte hålla en plats i laget som jag inte vill ha. Det är fel.
Så ja, det här är väl mitt slut som voltige-tjej. Det här gör så otroligt ont att skriva om, jag är verkligen ledsen. Men det blir bäst så här.
Jag har gått på voltige i ungefär 7 år nu, sju helt underbara år med tre SM, ett NM och en plats i juniorlandslaget. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig ångra den här tiden.
Laholms lag 2, ni kommer föralltid finnas i mitt hjärta, utan er hade jag faktiskt inte varit den jag är idag. Helt sant. Jag undrar hela tiden om jag har valt rätt, men jag tror och hoppas att jag har gjort det. Dags att gå vidare i livet.
Jag saknar er redan. Och jag älskar er <3
Y
It's over, over..
Okej, långt inlägg nu, fast det kan vara bra för dom som känner mig väl att läsa det... medalj till er andra om ni med gör det :)
_______________________________________________
Det här kommer göra ont att säga, men det måste göras;
I början var vi helt klart bäst i vår klass, vi vann ca 25 tävlingar i rad, vi var riktigt duktiga med tanke på hur lite vi egentligen tränade.. Vi hade alltid kul, utvecklades hela tiden och var riktigt bra kompisar.
Vi var dock kvar i den här klassen väldigt länge, och tjatade i två-tre å om att få gå upp i svårihetsgrad.
Sen fick vi äntligen gå upp en klass, visst förlorade vi, men vi utvecklades också väldigt mycket. Bara det första halvåret var vi med i SM och kom fyra, bara 9 hundradelar från silver.
Samma höst fick vi också vara med i NM, där vi slutade 5:a, ännu en riktigt bra tävling.
Men under den här tiden, de här 6 åren, splittrades laget många många gånger, vi tog upp nya, folk kom tillbaka, folk slutade. Efter 6 år var det bara kvar 2 stycken från vårat ursprungliga lag.
Vi har haft tur, det har gått riktigt bra för oss trots våra... inte så bra träningar. Visst har vi tränat mycket, men vi har nästan aldrig varit fullt lag på träningarna, och när vi väl var det hade vi ingen tränare.
Det senaste året har vi tagit upp fyra nya tjejer, och det är tänkt att vi ska tävla SM i september. Och jag vet redan att det inte kommer gå.
Laget är helt enkelt inte färdigt för att tävla SM ännu, 4 av tjejerna har inte ens tävlat i galopp i ett år, hästen har gått ca 3 testtävlingar i sitt liv. Vi har helt enkelt inte tränat ihop oss tillräckligt för att göra bra ifrån oss.
Och jag tycker inte att vi ska lägga så mycket tid och pengar som det faktiskt kostar att åka till Västerås och tävla, i ett svenskt mästerskap, om vi inte har medaljchans. Vilket vi tyvvär inte har.
Det är delvis därför jag har bestämt mig för att sluta med voltigen.
- Den stora anledningen är att jag inte känner mig motiverad att tävla längre. Det är helt enkelt inte lika roligt. Missförstå mig inte, själva tiden inne på banan, och tiden man umgås med laget är underbar. Men jag har ingen riktig.. vinnarglöd (?) längre. Jag kämpar inte lika mycket längre, vilket i sin tur leder till att jag inte kämpar ordentligt på träningarna heller. Som jag sa är jag helt enkelt inte motiverad längre.
Vilket leder till en annan anledning, nämligen att jag inte vill ta upp nånons plats i laget, jag vill inte ta platsen från någon som verkligen vill satsa. Det är inte rätt.
Tredje anledningen är att träningarna aldrig har funkat. Vi har aldrig haft någon tränare som har kunnat lägga full fokus på laget. Inte förrän de senaste månaderna, som verkligen har varigt riktigt bra. Men det är försent nu, jag har redan tappat gnistan. Tyvvär.
Jag får se hur jag gör i framtiden, jag kanske tränar lite själv hemma när jag känner att jag verkligen vill det. Kanske tränar med laget någon gång. Men jag tänker inte hålla en plats i laget som jag inte vill ha. Det är fel.
Så ja, det här är väl mitt slut som voltige-tjej. Det här gör så otroligt ont att skriva om, jag är verkligen ledsen. Men det blir bäst så här.
Jag har gått på voltige i ungefär 7 år nu, sju helt underbara år med tre SM, ett NM och en plats i juniorlandslaget. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig ångra den här tiden.
Laholms lag 2, ni kommer föralltid finnas i mitt hjärta, utan er hade jag faktiskt inte varit den jag är idag. Helt sant. Jag undrar hela tiden om jag har valt rätt, men jag tror och hoppas att jag har gjort det. Dags att gå vidare i livet.
Jag saknar er redan. Och jag älskar er <3
Comment the photo
laholms lag två har alltid varit ett roligt lag, saknar alla i de gamla laget! :(
då ses vi inte på sm :/
Vi var bäst, right? ;)<br />
Nopez, men kommer säkert och kollar en del tävlingar o sånt :))
Jag fattar hur du känner, och jag håller med om att vi inte är redo för SM.
Vi älskar dej anna, och saknar dej enormt! <3
Men ni andra måste satsa vidare, så kommer jag och hejjar som en galning när vi vinner nästa sm ;)<br />
Saknar er med, kommer och hälsar på och kanske tränar lite nån gång! :)<3
Finns här för dig stumpan <3
Jaa kan du inte det :D skulle vara grymt kul!<br />
loveandmissyou<3
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/annatastic/390299387/
Visa toppen
Show footer